måndag 31 januari 2011

Om ingenting alls faktiskt








Leker med Anna som vanligt, planerar alla helger framöver, försöker plugga, försöker låta bli att äta godis och chips eftersom vi har kommit på att godisförbud i 21 dagar skulle vara en jättebra idé fast jag började tveka redan dag ett. Eller två.
   Fixar papper, pass, läkarbesök och tusen papper igen, spelar in videosar där jag pratar engelska och skriver alldeles för långa brev om mig själv.
   Det är ungefär vad jag gör. Plus lite till.
   Eller nej. Plus massa, massa mer faktiskt.

fredag 28 januari 2011

Om fyra bilder

Fick en ny fotouppgift, här skulle vi gestalta kärlek och värme, och sedan ångest och depression.







































































onsdag 26 januari 2011

Om att drömma och om att skriva

- Jag behöver en cigarett, sa han och gick. Han lämnade henne kvar i sängen, bland lakan som inte satt som de skulle.
   Hon blev sur, hon hade aldrig blivit lämnat för en cigarett förut.
   Det dröjde inte länge för ens han ropade "älskling" efter henne. Hon log när hon hörde honom och hon kunde helt enkelt inte ligga kvar längre.
   Hon satte sig i soffan bredvid honom, efter några sekunders tystnad sa han förlåt.
   Hon ville fråga varför han bad om förlåtelse, men lät bli. Egentligen så visste hon. Han kunde inte. Inte idag.
   Hon tittade på klockan. Åtta. De skulle hinna borsta håret de värsta tovorna ur håret, klä på sig och visa sig för folk ännu en dag.
   - Jag vill ha en pannkaka ikväll, sa hon.
   - Vi kan ta en pannkaka ikväll, sa svarade han och suckade.

En annan dag hade hon hade städat på rummet. Vikt hans kläder, plockat i ordning, diskat, bäddat sängen. Satt en kvist blommor i ett glas vatten.
   - Jag tror att jag är kär i dig, sa han när han fick se rummet. Han kramade henne hårt.
   -Tror? sa hon och blev kär på riktigt.
   - Jag är kär i dig, sa han och såg henne djupt i ögonen.
   Senare på kvällen satt de i soffan, det var tyst och deras händer var som ihopklistrade.
   - Säg något, sa han och tittade på henne med blåa ögon.
   Hon tvekade, visste inte om det var rätt tillfälle. Kanske hade han slutat vara kär i henne sedan han sa det?
   - Jag är kär i dig också.
   Kyssar.

Hon kunde inte sova. Hon ville inte sova. Hon lovade honom att stanna vaken hela natten, för det här skulle vara sista natten. Hon försökte låta bli att blunda där i mörkret, hon hade ett orosmoln i magen och hon visste att när hon somnade fanns det ingen återvändo. I och för sig så fanns det ingen återvändo vare sig hon somnade eller inte. Förr eller senare skulle det skulle bli en ny dag.
   När hon hade vänt sig om flera gånger, inte kunnat ligga still och kramat honom för hårt flera gånger fräste han "Sov!" åt henne.
   Hon visste att hon var tvungen att försöka.
   Hon hade ingen aning om hur länge hon sov, antagligen inte mer än några oroliga timmar, men till slut var hon tvungen att gå upp. Hon lämnade honom kvar i sängen. Duschade, lämnade kvar schampoot i hans dusch. Ifall han skulle vilja bli påmind om hur hennes hår luktade.
   Hon kröp ner hos honom igen. Han var påklädd och luktade cigarettrök precis som han brukade. Men hon kände det inte längre. Det var bara han.
   I en kram sa han att hon inte fick åka.
   Men hon åkte och det gjorde ont.


tisdag 25 januari 2011

Om Julia och Julia om mig

Julia skrev i sin blogg här om dagen och en dag skrev hon om sina syskon och såhär skrev hon om mig. Jag tror faktiskt att det beskrev mig rätt så bra faktiskt.

"den enda av mina syskon som bor hemma är maja. hon fyllde nyss nitton barre, men jag tycker lite att hon beter sig som trettio plus in some situations, hehe. nej men på riktigt, numera kan vi faktiskt umgås som kompisar. sedan jag flyttade hemifrån har våran relation blivit bättre och ibland kan jag faktiskt tycka att hon är riktigt klok.
hon går på älvkullen eller sundsta, (har aldrig riktigt fattat skillnaden?) med inriktning media, så hon fotar ganska mycket, det är det hon brinner för!
maja är en sådan person som tar allting så lugnt. hon stressar verkligen inte i onödan, oroar sig inte i onödan, tränar inte i onödan, pratar inte i onödan. orättvist tycker jag, det känns mest som det flyter på för henne. (har jag fel majs?)
jag skulle beskriva henne som säker, glad, blyg, mystisk, tjejig och blond."


Och det här får bli min beskrivning på Julia:


Julia är två år yngre än mig och otroligt nog har hon flyttat hemifrån, före mig dessutom! Jag har alltid trott att hon skulle bo hemma tills hon blev trettio-någonting, men hon flyttade när hon var sexton, någon gång förra året alltså. 
   Ibland är det faktiskt lite ensamt utan henne här, i och för sig har hon bott här hemma nu igen i ungefär två veckor, och ja, då blir det lite som vanligt och vi tröttnar rätt snabbt på varandra. Men som hon själv skrev om mig så har vi kommit närmre varandra efter att hon flyttade och det känns ju faktiskt väldigt skönt eftersom vi bråkade ungefär minst tusen gånger om dagen annars när hon bodde hemma.
   Julia är aldrig tyst, sjunger alltid, har ofta någonting på gång, hon dansar, tränar, smsar eller såklart träffar Amanda. Vi är nog egentligen motsatsen till varandra fast ändå inte. Vi är ju trots allt syskon och faktiskt så tycker vi nog om varandra rätt mycket. 


Här är vi i Thailand, första dagen, nyduschade och kritvita och med de där jävla näsorna... (Tack pappa och farfar)

måndag 24 januari 2011

Om citat

Farmor drack ett glas vin och på påfarten till motorvägen säger hon:
- Oh, vad det svänger! Nu är jag allt lite på pickalurven!

Jag kallar Herman Hermo och pappa blir arg:
- Han heter Herman och inget annat! Inget jävla Hermo!

Sedan skulle jag hemskt gärna vilja citera Anna också, men då blir hon kanske arg så vi tar det om ungefär några år.

Vi var på restaurang och firade Julia som blir 17 idag, mamma skickade runt den här lappen.

























Det står "Glo inte men Figge i Let's Dance sitter bakom mig" om ni inte skulle se det.
 Mamma...

söndag 23 januari 2011

Om allt och ingenting, fast mest allt plus några bilder också.

Jag lyssnar på Oskar Linnros och känner nästan inte igen mig själv, sekunderna går och jag förändras men jag tror att det är bra, ja, det är klart att det är bra. Jag scannar in pass och körkort, fixar polisutdrag och skriver om varför jag skulle passa som au pair och varför jag gillar barn och jag funderar mycket och kommer fram till... Inte mycket alls, men ändå något.
   Det händer mycket fast egentligen ingenting alls, eller jo, saker händer men ingenting av direkt större värde förutom några mer eller mindre roliga kvällar, ord och meningar som skrivs upp för att aldrig glömmas bort utan skratta senare åt, eller kanske gråta, när man är ensam och sitter på andra sidan jordklotet.
   För jag drömmer och jag tror att det kommer bli så himla bra fast jag förstår inte riktigt alls på mig själv, jag förstår inte riktigt varför jag gör det, jag gör det per automatik, som om jag inte tänkte på konsekvenserna, fast det här är en hemlighet och jag vet att det kommer bli hur bra som helst för jag vet att någonting måste hända. Man behöver inte hålla med men vilken tur att ingen känner alldeles precis som jag och att inte alla kan känna tristessen jag känner varje dag i skolan, på fredagskvällarna och på söndagsmorgnarna. Det här är min stad och just nu kommer jag aldrig känna mig så färdig med just den här staden, skolan, fredagarna och söndagarna som nu. Och jo, jag är egentligen hur nöjd som helst för just nu har jag nog egentligen det mesta jag kan önska mig.
   Jag kan sova bra och det finns ingenting som får mig att inte vilja gå upp, förutom måndagsmorgnar men det är sådant man bara måste göra.
   Jag har tusen fina saker att se fram emot, som till exempel en resa till Jenny i Norge med Anna, många fina fredagskvällar och studentfester, någon sista minuten-resa till Grekland i slutet på maj med kära Anna och sedan balen och allra självaste studenten!
  Och sen så har jag ju faktiskt Anna, och igår hade kom vi på att vi skulle åka in till Score och vi drack ungefär bara mjölk, om ens det?
   Vi hade i alla fall kul och det var huvudsaken, även om jag fick en stark känsla av att jag smakade, luktade och kändes som en yllekofta när vi gick där ifrån, tack vare att någon dansar med YLLEKOFTA? Herrejävlar alltså. Jag tycker det är varmt i en tunn klänning...

Här är vi.
















































Vi var glada.
   Ska förresten läsa åtta sidor agreement om saker och ting så att jag inte ska försöka stämma någon. Typ att om jag skulle råka bli gravid måste jag åka hem eller att jag absolut inte får lifta för att det är farligt. Måste ju skriva under sånt viktigt.

fredag 21 januari 2011

Om speglingar

































































Har äntligen börjat med Foto C och här var första uppgiften, speglingar. Jag gjorde det såhär.

tisdag 18 januari 2011

Om ett paradis





















Första utflykten gick till Chicken island. Här fotar mamma mig och Julia som var väldigt vita för det här var bara andra dagen.

















































































































































































































Här är vi, nio år senare och utan de två andra på ungefär exakt likadan bild vi tog när vi var på den här ön förra gången. Lite sura var vi visst också.









Här är tre bilder på ungefär exakt samma ställe igen faktiskt. När det blev lågvatten kunde man gå över till den riktiga Chicken-ön. (För vi hamnade visst på ön bredvid istället) Är den väldigt liten kan ni ju trycka på den. Jag tog tre bilder under dagen vi var där och här kan man se skillnaden lite.

Och det var det. Gud vad jättefint det är!!!

måndag 17 januari 2011

Om att söka

Hej, jag heter Maja och jag är nitton år, jag söker här med en smskompis eftersom jag är väldigt avundsjuk på min kompis Anna som har en sån fin vän som hon pratar med allt från monster under sängen till vad deras barn ska heta.
   Jag är som sagt nitton år och tycker att det är dags för mig att hitta någon att dela allt med, glädje som sorg, och någon som alltid finns där för mig, dygnet runt, vad det än gäller.
   Ni hittar mig på hitta.se, det är bara att börja. Jag förstår att jag antagligen kommer få väldigt många svar, men jag ska försöka svara på alla sms jag får.
   Tack och hej, vi hörs snart.

söndag 16 januari 2011

"Vilken äcklig kompis du har"

Maja sa att vi skulle gå på toa och då kände Anna att hon behövde spy. ”Gör det”, sa Maja och då satte A fingrarna i halsen och spydde de närmaste 45 minuterna. Maja leder A ut till A:s pappa som sen sa att hon nästan hade spytt i bilen. Tydligen gjorde hon det sen när de kom hem utanför huset och hon trampade i det. 

Vi vet inte om det är sant.

Om webcambilder

















































Träffar Anna ungefär varje dag och här sitter jag och gosar med hennes katt i hennes goa tröja.

fredag 14 januari 2011

Om Thailand igen












































Det här var första dagen i Thailand och vi var lite rädda över att det skulle vara såhär mulet varje dag i två veckor. Innan vi åkte såg vi att det skulle regna hela tiden, men det ordnade sig som tur var. Jag blev till och med bränd här genom alla moln.







































Jag köpte en ny bikini också, och tog en före-bild på min bränna men jag glömde ta en efterbild.







































Vi gjorde i ordning oss senare på kvällen för att gå ut och äta. Här är Julia i flätorna.


























Pappa vilar.






















Och lite mer flätor igen, som Julia tog ur efter bara några dagar.























































Mamma fick sin mat i en fin ananas.

























Sen tog mamma en bild på oss och vi åt efterrätt. Och jag såg lite död ut.






































































































































Pappa hittade sitt favoritställe. Det var väldigt gult, ja.







































Och jag tog jordgubbsshake och sen sov vi gött.

torsdag 13 januari 2011

Om Thailand























Om att gå ur planet.
Man känner hur hjulen slår i marken och planet bromsar in, folk börjar resa på sig, alla vill ut samtidigt och till slut är man där, allra längst fram i planet och säger hej då till flygvärdinnorna, och så tar man allra första steget ut i friska luften, som antagligen egentligen inte är så frisk med alla avgaser, men i alla fall så känner man ju värmen! Värmen som slår emot en ungefär lika mycket som det gör i klassrummet där vi alltid har Textkommunikation, ungefär så känns det, fast tusen gånger bättre för man vet att man befinner sig i ett helt annat land, ungefär 11 timmar bort med ungefär 50 graders skillnad.
   Och så tar man fram kameran och så inser man hur jättevarmt det faktiskt är när kameralinsen immar igen.
   Vi har alltså precis landat i Krabi.








































Om att åka buss.
Att åka just den här bussen från flygplatsen till hotellet var ganska speciellt, för det kändes ungefär lite som att vara hemma hos någons mormor, kolla bara på gardinerna! I bussarna här hemma har vi gardiner för solen, här har de gardiner i bussarna för att det ska vara fint och antagligen för att det ska kännas som att man sitter hemma och fikar hos någons mormor.
   Vi var alla rätt trötta efter 11 timmars flygande och allt det där, men jag ville hålla mig vaken och inte missa någonting vi åkte förbi.
   Här var vi alltså på väg till hotellet som låg i Ao Nang.

























Om allt.
Här är vi, jag och Julia, reströtta, hungriga, äckliga och allt det där man brukar vara efter långa resor, men ändå glada över att vara tillbaks. Efter nio år så hade gatan i Ao Nang blivit mer än dubbelt så stor och allt det där, men man kunde ändå känna igen sig, även om man höll på att drunkna i klockor som på bilden, fakekläder och svenskar.
   Första kvällen åt vi på den restaurangen som blev vår favorit förra gången vi var där.

























Om att jobba
En kvinna jobbade på stranden med att sälja majskolvar till turisterna. Hon gick upp fyra eller fem på morgonen för att åka till stan och köpa majs som hon sedan förkokade. Sedan körde hon sitt barn till skolan och efter det tog hon båten ut till stranden hon alltid brukade sälja på. Det var många förberedelsetimmar på majsen som hon sedan gick runt och sålde på stranden, hela dagen, i 30 graders värme. En dag hade hon inte sålt så mycket, hon kom hem med tretton överblivna majskolvar. Hon hämtade sitt barn sent från skolan och de åt mat sent och sedan var det dags att sova för att gå upp lika tidigt en dag till. Och så börjar det om, och så håller det fortfarande på, dag ut och dag in.
   De som säljer maten såhär, i sina tuktuks tar rast lite när de vill, och de sover när de får tid över och när ingen köper av dem. Vi såg en ung tjej som sålde pannkakor som satt och sov mitt på gatan. Det var väl ungefär all vila hon hann att få under dagen.























Om frukost och frukt
Jag är verkligen ingen fruktmänniska, snarare godismänniska som ni vet. Men kolla vår frukost! Melon, ananas och drakfrukt, så himla fint och så himla gott! Jag har lärt mig att tycka om ananas och till och med banan. Det är bra att åka utomlands, i USA lärde jag mig tycka om sallad och i Grekland lärde jag mig tycka väldigt mycket om tomater.
   Jag och Julia bodde i samma rum och vi längtade verkligen till frukosten den här första morgonen. Vi hade svårt att sova och gick upp runt sju för att äta frukostbuffé som var så himla fin med massa frukt. Åh.























Om att bo
Efter frukosten gick jag och Julia en sväng på stan och allra längst in i en liten trång affär hittade vi den här lilla söta. Många thailändare bor i sina affärer och sina barer, ofta bara bakom ett litet skynke. Som till exempel där jag köpte min balklänning, det var i en liten affär med glänsande golv och stora fönster och tyger över allt. Jag provade klänningen i ett litet rum bakom disken ungefär, och där bakom ett skynke stod det en liten tältsäng... Synd att jag inte tog en bild. Det kändes så sorgligt på något vis.







































Om att inte veta
Julia gjorde flätor i hela håret och det tog ungefär två timmar och under de två timmarna försökte jag lista ut om de här två var tjejer eller killar. Jag kom fram till att båda var killar. Tror jag. Eller. Jag vet inte. Killar fast tjejer? Eller killar som ville vara tjejer, eller killar som gjort om sig till tjejer?
   Jag funderar lite på varför det är så vanligt med transvestiter i Thailand. Finns det så många i Sverige? Eller ser man de bara inte? Eller bryr man sig inte? Jag har ingen aning men lite förvirrande är det faktiskt.








































Och det var den första delen av den här resan. Mer ska ni få se så snart jag bara kan.