söndag 23 januari 2011

Om allt och ingenting, fast mest allt plus några bilder också.

Jag lyssnar på Oskar Linnros och känner nästan inte igen mig själv, sekunderna går och jag förändras men jag tror att det är bra, ja, det är klart att det är bra. Jag scannar in pass och körkort, fixar polisutdrag och skriver om varför jag skulle passa som au pair och varför jag gillar barn och jag funderar mycket och kommer fram till... Inte mycket alls, men ändå något.
   Det händer mycket fast egentligen ingenting alls, eller jo, saker händer men ingenting av direkt större värde förutom några mer eller mindre roliga kvällar, ord och meningar som skrivs upp för att aldrig glömmas bort utan skratta senare åt, eller kanske gråta, när man är ensam och sitter på andra sidan jordklotet.
   För jag drömmer och jag tror att det kommer bli så himla bra fast jag förstår inte riktigt alls på mig själv, jag förstår inte riktigt varför jag gör det, jag gör det per automatik, som om jag inte tänkte på konsekvenserna, fast det här är en hemlighet och jag vet att det kommer bli hur bra som helst för jag vet att någonting måste hända. Man behöver inte hålla med men vilken tur att ingen känner alldeles precis som jag och att inte alla kan känna tristessen jag känner varje dag i skolan, på fredagskvällarna och på söndagsmorgnarna. Det här är min stad och just nu kommer jag aldrig känna mig så färdig med just den här staden, skolan, fredagarna och söndagarna som nu. Och jo, jag är egentligen hur nöjd som helst för just nu har jag nog egentligen det mesta jag kan önska mig.
   Jag kan sova bra och det finns ingenting som får mig att inte vilja gå upp, förutom måndagsmorgnar men det är sådant man bara måste göra.
   Jag har tusen fina saker att se fram emot, som till exempel en resa till Jenny i Norge med Anna, många fina fredagskvällar och studentfester, någon sista minuten-resa till Grekland i slutet på maj med kära Anna och sedan balen och allra självaste studenten!
  Och sen så har jag ju faktiskt Anna, och igår hade kom vi på att vi skulle åka in till Score och vi drack ungefär bara mjölk, om ens det?
   Vi hade i alla fall kul och det var huvudsaken, även om jag fick en stark känsla av att jag smakade, luktade och kändes som en yllekofta när vi gick där ifrån, tack vare att någon dansar med YLLEKOFTA? Herrejävlar alltså. Jag tycker det är varmt i en tunn klänning...

Här är vi.
















































Vi var glada.
   Ska förresten läsa åtta sidor agreement om saker och ting så att jag inte ska försöka stämma någon. Typ att om jag skulle råka bli gravid måste jag åka hem eller att jag absolut inte får lifta för att det är farligt. Måste ju skriva under sånt viktigt.

1 kommentar:

  1. Svar: Men alla tjejjer i våran klass är väl så barnsliga och lite efterblivna så deras hjärnor förstår inte så mycket mer än bara lekar kanske?
    De skriker ju värre än fiskmåsar.

    SvaraRadera

Gör mig glad här