Om Thailand

Om att gå ur planet.
Man känner hur hjulen slår i marken och planet bromsar in, folk börjar resa på sig, alla vill ut samtidigt och till slut är man där, allra längst fram i planet och säger hej då till flygvärdinnorna, och så tar man allra första steget ut i friska luften, som antagligen egentligen inte är så frisk med alla avgaser, men i alla fall så känner man ju värmen! Värmen som slår emot en ungefär lika mycket som det gör i klassrummet där vi alltid har Textkommunikation, ungefär så känns det, fast tusen gånger bättre för man vet att man befinner sig i ett helt annat land, ungefär 11 timmar bort med ungefär 50 graders skillnad.
   Och så tar man fram kameran och så inser man hur jättevarmt det faktiskt är när kameralinsen immar igen.
   Vi har alltså precis landat i Krabi.

Om att åka buss.
Att åka just den här bussen från flygplatsen till hotellet var ganska speciellt, för det kändes ungefär lite som att vara hemma hos någons mormor, kolla bara på gardinerna! I bussarna här hemma har vi gardiner för solen, här har de gardiner i bussarna för att det ska vara fint och antagligen för att det ska kännas som att man sitter hemma och fikar hos någons mormor.
   Vi var alla rätt trötta efter 11 timmars flygande och allt det där, men jag ville hålla mig vaken och inte missa någonting vi åkte förbi.
   Här var vi alltså på väg till hotellet som låg i Ao Nang.

Om allt.
Här är vi, jag och Julia, reströtta, hungriga, äckliga och allt det där man brukar vara efter långa resor, men ändå glada över att vara tillbaks. Efter nio år så hade gatan i Ao Nang blivit mer än dubbelt så stor och allt det där, men man kunde ändå känna igen sig, även om man höll på att drunkna i klockor som på bilden, fakekläder och svenskar.
   Första kvällen åt vi på den restaurangen som blev vår favorit förra gången vi var där.

Om att jobba
En kvinna jobbade på stranden med att sälja majskolvar till turisterna. Hon gick upp fyra eller fem på morgonen för att åka till stan och köpa majs som hon sedan förkokade. Sedan körde hon sitt barn till skolan och efter det tog hon båten ut till stranden hon alltid brukade sälja på. Det var många förberedelsetimmar på majsen som hon sedan gick runt och sålde på stranden, hela dagen, i 30 graders värme. En dag hade hon inte sålt så mycket, hon kom hem med tretton överblivna majskolvar. Hon hämtade sitt barn sent från skolan och de åt mat sent och sedan var det dags att sova för att gå upp lika tidigt en dag till. Och så börjar det om, och så håller det fortfarande på, dag ut och dag in.
   De som säljer maten såhär, i sina tuktuks tar rast lite när de vill, och de sover när de får tid över och när ingen köper av dem. Vi såg en ung tjej som sålde pannkakor som satt och sov mitt på gatan. Det var väl ungefär all vila hon hann att få under dagen.

Om frukost och frukt
Jag är verkligen ingen fruktmänniska, snarare godismänniska som ni vet. Men kolla vår frukost! Melon, ananas och drakfrukt, så himla fint och så himla gott! Jag har lärt mig att tycka om ananas och till och med banan. Det är bra att åka utomlands, i USA lärde jag mig tycka om sallad och i Grekland lärde jag mig tycka väldigt mycket om tomater.
   Jag och Julia bodde i samma rum och vi längtade verkligen till frukosten den här första morgonen. Vi hade svårt att sova och gick upp runt sju för att äta frukostbuffé som var så himla fin med massa frukt. Åh.

Om att bo
Efter frukosten gick jag och Julia en sväng på stan och allra längst in i en liten trång affär hittade vi den här lilla söta. Många thailändare bor i sina affärer och sina barer, ofta bara bakom ett litet skynke. Som till exempel där jag köpte min balklänning, det var i en liten affär med glänsande golv och stora fönster och tyger över allt. Jag provade klänningen i ett litet rum bakom disken ungefär, och där bakom ett skynke stod det en liten tältsäng... Synd att jag inte tog en bild. Det kändes så sorgligt på något vis.

Om att inte veta
Julia gjorde flätor i hela håret och det tog ungefär två timmar och under de två timmarna försökte jag lista ut om de här två var tjejer eller killar. Jag kom fram till att båda var killar. Tror jag. Eller. Jag vet inte. Killar fast tjejer? Eller killar som ville vara tjejer, eller killar som gjort om sig till tjejer?
   Jag funderar lite på varför det är så vanligt med transvestiter i Thailand. Finns det så många i Sverige? Eller ser man de bara inte? Eller bryr man sig inte? Jag har ingen aning men lite förvirrande är det faktiskt.

Och det var den första delen av den här resan. Mer ska ni få se så snart jag bara kan.