En till fin människa att vara glad över

En fin människa att vara glad över

Ibland är jag lite glad över att jag har Anna. Ibland? Alltid, menar jag.

Tio bilder som gör mig väldigt, väldigt glad

Kände att jag var tvungen att göra lite med bilderna från Grekland. Jag började visst med en bild på mig, som Anna tog när hon skulle prova kameran. Vi hade med oss mammas gamla och fina analoga kamera så vi använde min kamera som ljusmätare. Tyvärr råkade en rulle bli helt förstörd för att kameran är så himla gammal : (

Här är Anna och vi tänkte ju att vi skulle ta hur mycket bilder som helst, och helst tusen miljarder på varandra. Vi gjorde inget av det. Jag har femhundra bilder ungefär, och inte tusen miljarder bilder på Anna. Tyvärr.

Såhär glad och söt var Anna över att få vara i Grekland igen!

Här är den fina men bråkiga kameran. Hade ju förresten med mig den här kameran till Rom, men hela den rullen blev också förstörd : (

Här är finaste Panagiotis med den jätteläskiga katten som alltid ville gosa och springa efter ben. (Bita tår)

Här bodde vi och där ligger Panagiotis hund, som heter docka fast på grekiska.

På en av alla tusen utflykter vi gjorde.

Här är Panagiotis pappas fina gröna lastbil. Gillade den på något vis.

En av få dagar vi faktiskt var på stranden. Då var vi där i högst fyra timmar tror jag.

Åh. Nu blev jag glad på riktigt.

En liten påminnelse till mig själv om vart jag antagligen befinner mig om ganska exakt ett år

...Eller där i kring i alla fall. Någonstans i Kalifornien förhoppningsvis. Nära till Sue och alla andra fina!

Frukost, röda fina saker och skogsstjärna

Idag åt jag frukost, precis som alla andra dagar. Men det känns ändå lite bättre att börja dagen med att äta någonting utöver det vanliga, som till exempel grekisk yoghurt med honung och valnötter. Även fast det kanske inte ser så himla gott ut på bild... Men det får mig att börja dagen med positiva tankar, tror jag. 

   Förresten så gillar jag inte dukar, har jag kommit på. Speciellt inte sådana här stora dukar som täcker hela bordet, som ett helt lakan. (Och helst inte gröna) Varje gång man ska sätta sig ner sätter man sig nästan alltid på den så att den börjar glida ner och allting på bordet byter plats. Plus att det blir så himla lätt kladdigt och äckligt. Mmmm.

   Idag har jag blivit beskriven som en röd gammaldags cykel, en röd kopp, en skogsstjärna och en röd, ny, blank och ren röd soffa med svarta kuddar med vit spets. Det var ju lite fint, tyckte jag.

Egentligen mest sockerdricka

Jag vet att jag egentligen har tusen miljarder fina texter och känslor att dela med mig av här, men jag väntar. Det gör jag. Istället läser jag texterna om och om igen, dricker te och lyssnar på regnet som slår mot fönstret. Det är tur att det är mörkt nu, annars hade man sett hur grått och lerigt det är här utanför. Jag ser hellre mörkret och låtsas att det är lite, lite finare ute just nu.
   Jag är så himla sugen på att läsa, men jag är alldeles för lat för att ens orka sträcka mig och hämta boken som ligger bredvid mig på nattduksbordet. Kanske beror det på att jag har börjat med tre böcker samtidigt. Det är egentligen det värsta jag vet, förut har jag lovat mig själv att aldrig göra så men nu de här två resorna till Grekland har jag varit tvungen att anpassa mig efter storleken på handbagaget och alla böckerna har inte riktigt fått plats som jag velat.
   Egentligen så känner jag mest fjärilar och lite sockerdricka men jag ligger -1000 på vad jag orkar så jag går nog hellre snart och lägger mig och drömmer istället.
  
Eller läser ut en av de här böckerna jag börjat med.

Alva 14 år!

Idag var det kalas för Alva som fyller fjorton idag! Hos henne var det som vanligt massa folk, till exempel fina Anna och söta Bosse.

Alva hade gjort jättefina cupcakes, som kanske inte gjorde sig så himla bra på bild i och för sig, men de var väldigt goda i alla fall!

Här är födelsedagsbarnet men mest fina Ebba.

Här var det lite presentöppning och Alva fick fin parfym och annat fint.

Sedan blev det massa fika. Tog ingen bild på cheesecaken som vi har ätit i fjorton år nu. Men jag tänkte att det gör ingenting, för bild på den har jag nog redan. Sedan är nog cheesecake väldigt bra kalasfika för det tröttnar man aldrig riktigt på. (Till skillnad från banantårtor?)

Det här kändes som lite av den bästa bilden av Pärlan jag har. Hans fot och hans katt. Lite suddig men sånt händer.

Ibland så undrar jag lite över hur det kom sig att just jag fick världens finaste syster(-dotter). Hon fick den här jättesöta mössan och i morgon måste hon ha den till skolan. Malin måste tvinga henne. Finaste.

Så himla fin.
   Och det var det kalaset!

Eller?

Ja.

Nej.

Kanske.

Jag vet inte.

Att spara fina saker i någonting fint

Den här fick jag ju av Stina i somras, helt utan att det var min födelsedag eller att det var jul eller någonting speciellt över huvud taget.

   Och nu vet jag äntligen vad jag ska skriva i den, den allra finaste boken jag har. Vad är än så länge lite hemligt, men jag har i alla fall många fina tankar och minnen som jag tänkte spara här. En del skulle jag nog egentligen vilja ta och dela med mig av, men. Kanske får ni komma hem hit och läsa om ni skulle bli allt för nyfikna.
   Jag börjar nu.

Julia

Och det var det och jag är fortfarande så himla sjuk så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
    Fast tydligen så hjälper det lite att fota. Som igår. Även om jag höll nästan på att dö när jag gick från stan och hem till Julia. Det har aldrig varit så jobbigt att gå, jag som gillar att gå till och med.

    Kul. Vill spy på det mesta.

Bilder tagna med ISO 1600 men vad gör det en sjuk dag?

Igår natt sov jag två timmar så för att inte somna mitt på dagen åkte jag till Malin.

Hon har så himla fina saker i hela lägenheten och jag vill ärva allt!

Wilmis!

Fjant-Alva.

Vi åkte hem hit, mamma tog kameran och fotade oss. Jag hjälpte Alva med ett arbete om USA, det tog väl lite mer än tre timmar... Men så snäll är jag!

Och jag gillade Alvas stora ring!

Idag är jag hemma och är sjuk igen, men i natt har jag i alla fall sovit mer än två timmar. Det var ju gött att göra det för en gångs skull.

Det är så himla mycket höst nu