Om cupcakes

Bakade lite med Alva och Wilma idag. Såhär fint blev det.

Om att skriva bra när det gör ont

Det är så himla mycket enklare att skriva och vara kreativ när man har ont någonstans, allra helst i hjärtat. Men det har jag inte nu. Eller jo, ont har jag, men inte på det där sättet, ni vet.
   Det gör inte ont längre för jag får sova bredvid honom varje natt och vakna i hans säng varje morgon, höra fina saker under dagarna och bli pussad på när jag vill.
   Bra. Skönt.

Om analoga bilder

Igår hämtade jag ut en gammal filmrulle som suttit i kameran sedan i somras. Ungefär hälften var helt okej, resten sådär. Här är de bästa i alla fall. (Scannern är sådär så det blir inte så himla bra kvalité tyvärr...)

Om 23 februari

Idag kom jag på mig själv med att le när jag såg att några hade hissat sina flaggor i trädgården. Med prinsessan kom också våren, jag hade behövt solglasögon.

Behöver också ha ork/lust/inspiration till att skriva längre/bättre/finare texter. Hata mig inte men jag saknar textlektionerna i smyg.

Om att smälta

Jag ligger i din säng och tittar ut genom fönstret. Det skulle kunna vara sommar nu.
   Det skulle kunna vara den stunden på dagen när träden färgas djupt orange, när solen har de sista minutrarna på sig att värma upp jorden, sekundrarna innan luften invaderas av myggor, när man måste gå in och hämta en tröja, när den varma luften hastigt byts ut mot en sval sensommarnattsluft och när man vet att ängarna börjar få en djup slöja lagd över sig.

Men självklart är det inte sommar. Jag vet inte ens om våren är på väg på allvar än fast snön har övergått i ett vad som känns som ett evigt regn. 

   Och kanske äntligen, kan lite av den där oron smälta bort tillsammans med snön och iväg från mitt hjärta. Jag tror att den nyss gjorde det.

Om våren

Det är vår och jag går i gruset som smält fram under snön.
   En tanke slår mig att det är exakt ett år sedan jag gick här och jag undrade vad det skulle bli av mig. Vad det skulle bli av oss. Vart världen och vägen skulle leda mig. Den ledde mig hem till dig. Många gånger, alldeles för många gånger. Jag struntade i naturlektionerna eftersom vi ändå bara pratade fåglar och skrattade, jag tänkte att det kan jag lika gärna göra hemma. Hemma hos dig, i din säng, med utsikt över tallarna där alla de där fåglarna vi pratar om finns.

   Och nu ett år senare håller vägen på att smälta fram igen. Jag vet fortfarande inte vart jag är på väg men jag tror att det är åt rätt håll i alla fall.

Om ett hus

Jag tycker väldigt mycket om gamla hus och dess känsla. De slitna möblerna där generationer av familjer har suttit, tavlorna där avlägsna släktingar är avmålade, fönster som har prytts av julgardiner år efter år, där man kan känna i tapeten hur många som rört sig i huset under så himla många år.
   Är det någon som vet något mer fint hus i närheten? Karlstad är min närhet. Typ. Sen kan det nog vara värt att åka en bit för att få se något fint också.

Om vårdrömmar

Somnar mitt på dagen och utanför ditt fönster ser jag bara den ljusblå himlen och tallarna. Det skulle kunna vara vår, men det är bara mitten av februari.
   Drömmer om blommande syrener och gröna björkar, barfotafötter och nyplockade jordgubbar men vaknar av att det snöar igen.
   Pulsar genom den tunga snön i alldeles för halkiga skor. Det är som att gå på ett rullband som rullar åt fel håll. Jag kommer ingenstans. Har din allra finaste tröja på mig eftersom det är kallt ute, men snön gör mig arg och genomsvettig. En liten stund ångrar jag att jag tog den.
   Men jag tänker på att du just sa att jag är den bästa du har. Då går det bra, och då får det gärna snöa ett litet tag till. Även om jag vet att du inte vill det.

Om en rad ur en bok

Jag håller andan i hopp om att hålla tårarna inne, samtidigt känner jag hjärtat slå i takt med klockan. Efter några slag måste jag dra efter andan igen och då ser jag det svarta hålet i hjärtat på mig själv och inser att jag kommer aldrig sova bra utan dig.

Om ett gammalt hus, vilda djur och vintern

Kikade in i Josefines morfars gamla hus, vissa delar var så himla fina och vi hittade många fina, gamla och bortglömda saker.
   Har jobbat natt/tidig morgon och stött på råddjur och en fin oskarp häst. Sen blev det visst lite mer vinter i natt så jag tog en runda med bilen bara för att få se lite skog. Här har de ju huggit ner all.
   Och jo. Det var länge sedan jag sov så bra som i natt. Skönt.

Om kyla

Nu kan jag inte längre riktigt säga att jag sover utan dig på nätterna eftersom jag egentligen inte sover på nätterna alls, mer än bara några timmar. Men jag har varit utan dig i ganska precis fyra dagar och jag memorerar varje telefonsamtal och läser våra sms flera gånger om för att inte gå under.
   Och varför jag inte sover på nätterna handlar förresten om att jag kör ut tidningar och får se ugglor, harar och råddjur istället för dig. Jag hoppas att jag får möta lodjur och varg någon gång.
   Men allra helst träffar jag dig. Men det får vänta ännu en sömnlös natt, en lång dag utan dig och sedan en sen kväll.
   Sen.

Om att baka

Bakade med Julia en dag, fick världens mjukaste skjorta, kanske ett jobb också.
   Tack för era fina drömmar igår också, ni får gärna fortsätta för det är så mysigt att höra.

Om inspiration

Jo, kan ni inte hjälpa mig med en sak? Jag behöver ha lite inspiration.

Berätta vad ni drömmer om. Det kan vara framtidsdrömmar, drömmar ni drömmer på nätterna, dagdrömmar, mardrömmar osv. Jag vill höra allt.

Så ska vi få se senare vad det blir av det hela.

Om att drömma

Att få bli omhållen om nätterna är bland det finaste jag vet.
   Ingen dröm.
   Verklighet.

Om klockan tre på natten

Jag kommer till dig. Jag har sovit utan dig i tre nätter och jag har inte gråtit en enda gång, knappt ens varit nära panik för det har hänt så mycket annat. Det kan tyckas barnsligt, som sagt, men jag har inte vant mig att vara utan dig än.
   Jag lägger mig bredvid dig i sängen, håller om din nacke. Du somnar snart. Det är mörkt i rummet men mina ögon börjar vänja sig vid mörkret. Du ligger nära mig, våra ben är ihoptrasslade och ditt ansikte bara några centimeter från mitt. Äntligen kan jag andas din varma luft igen. Jag blundar och drar in, smeker håret i din nacke.

   Innan vi ska sova för natten ligger vi i sängen och skrattar, du får höra hur du låter precis innan du somnar och jag frågar om den allra största fisken du fått och vad du skulle vilja ha för hund när du blir stor. Du säger collie, och jag kan inte sluta skratta.

    Antagligen har jag världens största leende på läpparna när jag somnar, och det och värmen i mitt hjärta ökar när klockan är tre på natten och du lägger din arm runt mig.