Om att smälta

Jag ligger i din säng och tittar ut genom fönstret. Det skulle kunna vara sommar nu.
   Det skulle kunna vara den stunden på dagen när träden färgas djupt orange, när solen har de sista minutrarna på sig att värma upp jorden, sekundrarna innan luften invaderas av myggor, när man måste gå in och hämta en tröja, när den varma luften hastigt byts ut mot en sval sensommarnattsluft och när man vet att ängarna börjar få en djup slöja lagd över sig.

Men självklart är det inte sommar. Jag vet inte ens om våren är på väg på allvar än fast snön har övergått i ett vad som känns som ett evigt regn. 

   Och kanske äntligen, kan lite av den där oron smälta bort tillsammans med snön och iväg från mitt hjärta. Jag tror att den nyss gjorde det.