Om allt

Vill säga att jag saknar dig redan, att det första jag kände när jag kom innanför dörren här hemma var hur mitt hår luktade dig, min tröja också. Går uppför trappan och ser min säng, försöker tränga bort tanken om att jag inte ska sova med dig i natt och jag blir arg på mig själv i smyg för att jag känner att benen håller på att ge vika och att ögonen börjar tåras ännu en gång.

Om mig

Fick förresten en mini-boomerang av Anna också.

Om blommiga lakan, små sängar och om att inte våga

20:31
Jag öppnar korken till pennan flera gånger och stänger den lika många igen. För hur börjar man egentligen en text om hur det är att ligga ensam i en liten säng man försökt göra större med hjälp av en soffa bredvid, och om hur det är att ligga i blommiga lakan som doftar svagt av sköljmedel och inte av honom?
   Jag började visst sådär.
   Utanför fönstret dundrar stormen i de träd som fortfarande finns kvar och i de allra starkaste vinddragen knäpper det till i fönstren som om de skulle lossna från sina gångjärn och dras med i vinden. Jag hade inte märkt någon skillnad om det hände, min kropp är ändå redan stelfrusen och i min hjärna är det kaos, storm, och jag är trött men rädd för att sova eftersom jag vet att jag måste göra det ensam.
   Klockan tickar men alldeles för långsamt. Jag skulle vilja sova nu fast jag vet att det är alldeles för tidigt även fast det varit mörkt i flera timmar nu. Tröttheten har varit nära att ta över flera gånger under dagen men jag har ändå lyckats stå emot den, fram tills nu, men jag är helt enkelt för rädd för att sluta ögonen.
   Jag är rädd för att hamna i fel värld i drömmarna, vilket har hänt de senaste ensamma nätterna. Jag vrider och vänder på mig tills jag nästan får träningsvärk och när jag väl lyckats somna är det bara oroligt och jag vaknar upp med en obehaglig känsla av att jag fått besök av båda vithajar och tsunamisar under natten.
   Det här går inte. När jag insåg att jag skulle bli tvungen att sova själv i natt började ögonen tåras och jag fick kämpa för att inte börja gråta ännu en gång i den där bilen på väg in till stan. Det har hänt så många gånger nu så att snart skulle det inte förvåna mig om jag börjar gråta bara jag får syn på den.
   De nya påslakanen känns sträva mot huden och täcket är alldeles för varmt, men till slut vågar jag släppa taget och somna, om än oroligt.

10:00
Jag vaknar av att solen lyser mig i ögonen och jag skyndar mig upp för jag vet att idag får jag träffa honom igen.
 

Om fina saker

Jag hade en sån himla bra dag igår så jag är nöjd. Fick fina vykort, mini-anteckningsböcker och en jordglob.
   Och gosigaste tröjan av honom. Och lite mer.
   Bra.

Om en vit jul

Det är bara några dagar kvar till julafton och jag uppehåller mig med att försöka låtsas som ingenting. Det är i och för sig ganska så svårt när jag håller till bland över 150 000 av alla julkort som skickas här i från Värmland, men jag försöker.
   Jag låtsas att talgoxarna i busken på framsidan alltid har suttit där och att det alltid har stått en gran bakom ytterdörren som väntar på att få ljus i sig. Jag låtsas att jag alltid köper julklappar till dem jag tycker om och att jag alltid äter lussebullar och knäck, att det är mörkt året om och alltid lika kallt här.
   Och så låtsas jag som om det inte alltid var såhär... Splittrat. Komplicerat. Kaotiskt.

Men det är förgäves, det vet jag. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än försöker att låtsas som om den största högtiden vi har inte kommer. För det gör den.
   Och det enda jag kan tänka på är hur många som inte har det bra. Hur många barn som firar jul med halva, trasiga familjer, hur många som är ensamma, hur många som firar jul utan en mamma eller pappa.
   Och alla barn som inte kommer få en vit jul. Läs mer om det här för det här tycker jag är så himla himla viktigt.

Men god jul i alla fall.
 

Om att vara på väg åt rätt håll

Mörkret lägger sig redan innan det har blivit ordentligt ljust ute och jag har lagt mig för länge sedan. Det kan tyckas vara ett barnsligt påhitt, men utan den där värmen bredvid mig i sängen fattas någonting och det känns omöjligt att somna.
   Lakanen klibbas fast mot min kalla hud och hur jag än vrider och vänder på mig finns det ingenting som kan stilla mina tankar. Månen lyser in över halva sängen och jag lägger mig med huvudet vid fotändan för att kunna se himlen bättre.     
   Men allt jag kan se är hur tom sängen är.
Jag försöker somna, räknar får och ser hela vägen hem till dig.
   En tanke slår mig plötsligt. Det tar bara en halvtimme att köra.
   Så jag går upp, klär på mig igen och sätter mig i bilen.

Vägen glittrar i fullmånens sken och de varnar på nyheterna om vinterns första halka så jag tar det försiktigt trots att jag knappt orkar vänta halvtimmen det tar att köra till dig. Jag möter inte en enda bil på hela vägen och råddjuren äter stilla och ostört på ängarna men någonting stör min koncentration.
   Det är det välbekanta pirret i magen som bekräftar att jag är på väg åt rätt håll. Till dig.

Om att minnas det finaste

Vi säger hej då och du trycker dina läppar tätt mot mina. Jag känner dina ord mot min mun när du säger "Tänk på att jag älskar dig. Tänk på det, tänk på det när du ska sova sen".
   Och så går du.

Om att inte klä på sig på en hel dag

Snälla, får jag ligga här lite till bredvid dig? Jag vet att klockan är mycket och att det börjar bli mörkt ute igen, och jag vet att vi inte ens klätt på oss för dagen, men vi kan väl ändå se ett avsnitt till av serien, tio minuter till här i sängen och nej, res inte på dig.
   Regnet smattrar mot fönsterbrädan och genom gardinerna kan jag se tallarna vika sig för den hårda vinden men jag trycker mig bara närmre dig och du kramar min hand och snusar mig i håret och jag blundar och håller som vanligt andan när du gör så.

Det är mörkt jämt nu för tiden men dagar med dig gör det ingenting. Då spelar det ingen roll hur mörkt eller ljust det än är, för mitt hjärta slår så skönt när du är nära.

Om bloggar jag läser

Hej. Tänkte visa er några av mina allra bästa bloggar jag följer. Mest bara för att de är så himla fina så att jag inte vill att någon ska missa dem.

Den första jag ska visa er är Rebecka Bjurmell. Jag gillar verkligen hennes blogg för hon tar superfina självporträtt och fotograferar helt underbart fina bilder från Paris, där hon bor. Hennes tumblr är dessutom den allra bästa inspirationskällan jag vet, det är ett måste att kika in på den.

Sen är det Nicolina, som helt enkelt bara har det sötaste bloggnamnet och tar så himla mysiga och korniga bilder. Och jo, tyckte att hennes header var så himla fin så hon fick inspirera min.

Annette Pehrsson får mig bara att vilja damma av de allra äldsta kamerorna jag kan hitta och börja fotografera analogt igen. Hon tar så himla fina och stillsamma självporträtt, och dessutom är hennes 

landskapsbilder underbara.

Saras blogg måste ni bara läsa för hon skriver så himla vackert. Kort och gott. Mer behöver jag nog inte säga, det är bäst ni läser själva. Lova att ni gör det.

Så. Här har ni mina fyra allra finaste bloggar.
Följer många andra fina men för att välja ut de allra bästa liksom. Länka gärna om ni vet någon som ni tycker att jag behöver se!

Om att tycka om

Tycker om
att ligga bredvid dig i höjd med din axel och gosa in mig i din arm, att ta djupa andetag i din nacke och att få vakna bredvid dig och höra att jag är fin. Fast att jag är alldeles nyvaken.
   Tycker ännu bättre om när du tar djupa andetag i mitt hår och pussar mig lätt på halsen, som om du vore rätt att lämna minsta lilla märke eller blöt fläck efter dig.
   Och så tycker jag om när du lägger din hand över min och pussar mig fast jag inte ber om det.

Om en kväll

Kommer hem och det första jag ser är min obäddade säng, där jag vet att du låg senast. I natt blir jag ensam och jag står inte ut med tanken, hur löjligt det än låter. Vill inte ligga där ensam utan att ha dig att värma mig mot, vill inte ha hela sängen för mig själv och vill verkligen inte vakna upp ensam nästa morgon. Nej.
   Lägger mig och spelar mobilspel, det vi spelat de senaste kvällarna innan vi somnat och kommer på nej, du är ju inte här, då är det ingen idé.
   Vänder mig om i sängen för att se stjärnorna bättre, i hopp om att kanske inte känna mig lika ensam. Eller i hopp om att bli uttråkad så fort som möjligt och somna snabbare. Någonting gör mig tårögd, kanske en tanke eller kisandet jag måste hålla på med för att se stjärnorna klart.
   Du säger att du älskar mig men det är fullt med smulor i sängen så jag förstår ändå inte hur jag ska kunna somna.

Om kyla

4 dagar sedan:
Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker för helt plötsligt får jag ett oväntat knytnävsslag i magen som får mig att tappa andan. Och får jag inte vara din längre kan du lika gärna fortsätta slå för då ser jag ingen mening med att ens försöka fortsätta andas.

Det blåser genom jackan, genom själen, hjärtat och utanför fönstret och jag kommer aldrig kunna somna när det viner så i fönstren och när sängen är kall och jag är ensam. Annars är det väl okej.