söndag 29 augusti 2010

Om sista minuten till Grekland



Förra lördagen började jag och Anna vår resa till Samos i Grekland. Först satte vi oss på bussen till Arlanda, sedan tog vi flyget till Samos. Men vi kunde inte landa där för det blåste så himla mycket och efter andra landningsförsöket, som var en av de obehagligaste sakerna jag har varit med om, så bestämde piloterna sig för att vi skulle till Rhodos istället.


































Ingen visste någonting om vart vi skulle ta vägen och hur länge vi skulle behöva stanna, men som tur var gick allting hyfsat snabbt och hela planet hamnade på Rhodos Palace, ett av Rhodos lyxigaste hotell, tror jag. Vi fick gratis mat och efterrätt och bo i ett jättefint rum med skinnsoffa, stor balkong med fin utsikt och ja, massa lyx helt enkelt.


































Vi var nog lite i något slags chocktillstånd efter den där flygningen (Det var i alla fall jag) och att vi sedan hamnade på ett sådant fint ställe trodde vi nog verkligen inte. Alla var jättefinklädda men det var inte vi.


































Det här var hotellets inomhuspool. Sjukt. Tyvärr hann vi aldrig provbada. Men jag antar att havet ändå skulle vara tusen gånger bättre.























Efter några timmars sömn var vi tvungna att gå upp redan kvart i fem för att hinna med planet till den ön vi helst av allt ville till.

























Efter flygturen satt vi på en buss till hotellet i ungefär en och en halv timme och vi var så himla hungriga och trötta för vi hade inte fått någon frukost. Men när vi äntligen kom fram märkte vi att rummet vi hade fått var väldigt fint (Förutom att vi hade myror i sängarna lite då och då och att det satt skitstora spindlar utanför dörren) och att det fanns två kattungar som sprang runt. De var söta men såg varken friska eller mätta ut.


































Den här lilla konstiga kyrksaken stod precis utanför vår balkong. Och här var det visst redan kvällen men det första vi gjorde var att gå ner till stranden och där låg vi resten av dagen. Sedan åt vi mat på en konstig restaurang med konstig mat och med katter lite här och var. Sedan sov vi.






















Nästa dag gick vi en liten sväng och här var skylten till hotellet. Och ett fint och konstigt litet hus i bakgrunden. Förresten så har jag nog aldrig tagit såhär lite och dåliga bilder på en semester förut. (Mår lite illa när jag tänker på att jag fortfarande inte har fixat alla USA-bilderna än)


































Sedan vet jag inte riktigt vilken dag vi hamnade på, men här är en del av stranden och havet i alla fall. Det var 38 grader hela tiden och det blåste ju så himla mycket men det var nog mest tur. Annars hade vi kanske inte levt nu. Eller något.


































För några veckor sedan hade det varit en jättestor skogsbrand så hela berget var nästan helt dött.























En morgon tog vi bussen till Samos stad. Det tog ungefär två timmar fast det inte alls egentligen är speciellt långt. Tror jag. Men det var en bergig ö med mycket slingriga vägar så det var därför. Det var väldigt fint där med mycket fina gränder, gångar, hus i olika färger och allt fint. Fina och snälla människor överallt också.
Såhär såg staden ut.
































Vi hittade fina gränder, trappor och ställen där det inte var så många förutom sådana som den här gubben och folk som bodde i närheten.










































































































































































Det var så himla fint och så himla varmt hela tiden. Och här är vi förresten.






































Det här "huset" var till salu, tydligen. En gång i tiden hade det nog funnits någonting att bo i där inne, men nu var allting rivet och fullt med skräp i stället. Jag undrar vem som skulle vilja köpa det...


































Kanske han?


















































En präst.


































Vi gick och gick i värmen, köpte grekisk sallad, kollade på folk och fotade. Även fast jag önskade att jag tog mer bilder. Vi hittade ett konstigt träd med en konstig blomma på.























Bussarna gick hem så himla tidigt, sista bussen hem gick klockan två på dagen, så vi kom hem tidigt igen och då la vi oss på stranden. Som vanligt. Det här är nog drömstället för Malin. Tusen miljarder fina stenar. Och folk hade byggt fina torn överallt.























Den här bilden hade mest en väldigt jobbig vinkel men ändå. Det var så himla härligt i vattnet, 27 grader ungefär, och det var såhär kristallklart och fint.




































































Jag hittade en sten med ett A på så den fick Anna.























En dag åkte vi till Pythagorion, vi fick skjuts gratis av några killar vi träffade. De ville visa oss ön och de fina stränderna. Det var tur eftersom det inte var så himla lätt att ta sig runt med buss.
























Vi gick en sväng längs hamnen, såg bläckfiskar som hängde såhär fint.




































Pythagorion i solnedgången.























Här ifrån var det nära till Turkiet och här har vi det landet.























En dag tog de här killarna med oss till Marathokampos där en av dem bodde. Det var en liten by lite högre upp i bergen och där var det väldigt fint med en väldig utsikt och fina hus. Förresten så har jag tyvärr inte en enda bild på dem... Tror jag.























Sista kvällen tog de med oss till ett ställe som hette Mystic Ocean och det var verkligen jättefint på kvällen. Vi åt jättegod glass och var inte hungriga på hela kvällen. Eller jo, Anna var. Hon åt sin grekiska sallad, en del av min och lite kött av de andra. Haha.

Nästa dag var det dags att åka hem, lämna hotellet vid tolv och det blev stressigt, sedan åkte vi till en annan strand lite längre bort. Vi skulle bli skjutsade där ifrån i god tid men greker är inte så mycket att lita på vad det gäller att passa tider, märkte vi. Men vi hann med bussen och helt plötsligt var vi hemma i Sverige igen. Från 38 grader till 7 grader på 3 timmar ungefär.

När åker vi tillbaks igen?

torsdag 19 augusti 2010

Trettiotre grader och här hemma regnar det

Ibland är det lite svårt att förstå saker. Som till exempel när någon har dött, det är ofta ganska svårt att förstå. Eller att man ska få sin favoritmat sju dagar i veckan eller att mobilen faktiskt lägger av och dör nästan varje gång man får sms.
   Just nu är det ganska svårt att förstå att jag i övermorgon sitter på planet just nu i denna sekund. Jag kommer nog inte riktigt förstå det för ens utlandsvärmen slår emot mig (enligt den här sidan är det 33 grader när vi landar, och det är på kvällen alltså), jag äter min första grekiska sallad eller när jag ligger på stranden och läser om Freja. Först då kanske jag möjligtvis förstår att livet är väldigt gött trots mycket.
   När man tittar ut genom fönstret idag ångrar jag mig inte ett endaste dugg, nej, varför skulle jag ångra mig? Min plånbok kanske är lite ledsen men jag klarar mig. Jag har ju jobbat. Slitit. Grävt gravar. Med mina bara händer. (Skoja.) Men jag har ju jobbat. Så något måste man få unna sig.
   Det första jag gjorde när jag kom hem efter att ha varit och bokat resan, var att börja packa. För förberedelserna är ju halva resan nästan. Ska man verkligen ha med sig sex klänningar? Och hur många skor? Och hur många olika handdukar i olika storlekar? Man kan ju behöva fundera ett tag, så jag började direkt. Men nu känner jag mig faktiskt färdigpackad. Och hur kul är det två dagar i förväg?
   Det var nog det jag hade att säga. Nu måste jag släppa ut Herman som är helt galen, och sedan läsa klart en stor bok som är alldeles för stor att ta med mig på resan. Måste avsluta den innan jag åker. Kan inte börja på en andra bok när jag har en som inte är färdigläst.
   Hej då så länge.
   Förresten, lite avundsjuka är ni, va?

onsdag 18 augusti 2010

En fin present och en fin resa

En dag fick jag en present, helt utan att det var julafton eller min födelsedag eller något annat speciellt. Den var från Stina, och det var den här fina boken. Den är egentligen nästan för fin för att skriva i, den har kartongbruna sidor och sitter så fint ihop med ett snöre. Men här ska jag skriva det allra finaste jag har. Måste bara fundera ett tag på vad det är.























Nu är det förresten bestämt. Jag och Anna åker till Grekland och Samos på lördag. Kommer bli så himla fint. Har aldrig rest så här mycket förut. Innan det här året är slut har jag varit på fyra resor. Yey! Grekland alltså...

Fyrtio grader, färgglada fiskar och fina människor.

Nu var vi visst på väg till Los Angeles. Det var fyrtio grader hela vägen, vi hade nervevade rutor för att kunna andas. Det hjälpte inte alls, vinden var också fyrtio grader och hade man airconditionen igång kunde man bara köra i sjuttio ungefär. Och det gick inte när alla andra bilarna körde i hundratrettio.























Efter sju timmar kom vi äntligen fram till ännu varmare Los Angeles. Där bodde vi hos Sally och Sebastian. Och här är Sally och Kalela.

































Det här fick bli dagens hoppbild.





























Dagen efter tog vi båten till Catalina Island. Här är Kalela.

































Ön påminde lite om någon fin medelhavsö.























Vi hade många saker planerade här, och här åker vi båt med glasbotten. Det var faktiskt väldigt häftigt fast samtidigt väldigt läskigt. Sjögräset var stora som träd och usch... Jag har tyckt förut att det verkar häftigt att dyka men det skulle jag nog aldrig våga när jag har sett det här. Tänk så råkar man blunda en sekund för länge och nästa stund man öppnar ögonen står man öga mot öga med en hel vithaj!























Fast vi såg ingen vithaj. Vi såg mest såna här fiskar. Tusen sådana.























Och en pelikan. Läskigt stor.



När vi kom av båten frös vi jättemycket för det här var visst en ganska kall ö om man jämför med den fyrtiogradiga värmen vi var van vid. Men på marken var det varmt och skönt, där somnade vi nog alla tre ett tag. Fast vi flög upp när någon tutade några meter bort.


































Och nu tänkte jag äntligen fortsätta lite mer här, men så såg jag att jag måste krångla och ladda över mer bilder från minneskorten. Men det orkar jag inte nu för som sagt, tusen bilder...
Men det finns nog några delar kvar på den här resan.
Här var i alla fall lite till. Och nu längtar jag tillbaks så himla mycket!

tisdag 17 augusti 2010

Arvika hamnfest, glada människor och The Ark

Förra helgen var det Arvika hamnfest och jag skulle vara chaufför till Malin och Manne. Som betalning fick jag följa med in jag också.
Det är rätt fint i Arvika faktiskt.






















Malin.























Speglade sig så fint, tyckte jag. Fast som alltid mycket finare i verkligheten.
























Vi såg The Baseballs.























Och tittade lite på Björn Rosenström. Mest för att Malin ville se hur han såg ut. Och hon blev nog lite småkär. Fast den här människan har ju hår, så det går ju inte...



























Nästa dag åkte vi hem till Manne i Strandvik.


































Malin igen. Hon läste upp sms som hon hade skickat natten innan. Hon skrattade så att hon grät. Det gjorde nästan vi andra också. Malin är knäpp. Fast på ett bra sätt.























Arvika var lika fint på lördagen.


































Malin hittade den här gubben. Han trodde att hon hette Anna-Lena och det verkade som att han och den där Anna-Lena hade varit gifta. Malin bara spelade med.
Det var The Ark och det var väääldigt kul att se. De var bra live och Ola Salo är nog en fin man.
Malin var glad, hon blev lite kär i Ola!
Kanske inte världens mest charmigaste bild, men vi såg så himla bra. 
Och det var det.
Kul.