Om att drömma

Jag tyckte att det kändes bra, så himla mycket bättre än mycket annat just nu, att göra varm och stark soppa och ta lussebullar till efterrätt, så jag gjorde det. Bara för att det var tretton minus när jag vaknade. Och kanske lite också för att låtsas att man hade alldeles för lång lunchrast så att man faktiskt hinner laga mat.
   I fyra av fem nätter har jag drömt att jag har åkt till Grekland. I natt störtade vi, men vi överlevde och fick åka till Cypern istället.
   Och så drömde jag om Mattis igår också. Det händer ibland att jag gör det, att jag drömmer att han återuppstår på något vis. Jag undrar varför. Kanske för att jag fortfarande inte riktigt förstår det, efter ungefär två och ett halvt år?
   Någon sa att jag behövde lätta på hjärtat. Jag undrar om det stämmer.