Gräva gravar, sänka kistor och plocka blommor. Och sen lite fest.

Idag var det sista dagen på jobbet. Det tyckte Martin var värt att fira. Skönt att bli av med mig, gissar jag.
Fast även ifall han ville bli av med mig så har jag ändå haft det väldigt bra.
Jag har lärt mig att trimma. Det var nog bra. Julia och pappa höll ju nästan på att skratta ihjäl sig första gången jag provade, innan jag skulle börja jobba.

Och jag har lärt mig hur man plockar blommor på ett bra sätt, och lite mer om blommor i allmänhet. Kommer jag någonsin ha användning av det, undrar jag mest nu. Det är ju bara krångligt med blommor. Och isbegonior hatar jag. De växer ju som fan.
Jag har grävt en urngrav, och sänkt ner askan. Det var ju inte så himla spännande men hur många har gjort det egentligen?

Och så vet jag hur man gräver en grav. Ungefär. Och så vet jag hur man gör när man sänker ner kistan, och det var visst inte så himla lätt. Men det har jag gjort. Och så vet jag hur man gör när man täcker igen. Och det är ju egentligen inte alls så himla fint som man tror. Kanske borde jag inte berätta. Så jag berättar nog faktiskt inget mer. Men det var i alla fall inte direkt vackert. Så jag ska hellre bli kremerad. Inte för att det kanske är så himla bra att brännas men då smäller det ju i alla fall inte så när jorden slängs på kistan.

Sedan har jag faktiskt råkat somna en gång. I den där äckliga soffan som jag lovade mig själv att aldrig sitta i ens. Men jag var visst väldigt trött efter vinprovningen.

Och det var väl det. Bra fyra veckor och nu ska jag vara ledig och leka rik.