Om att drömma

Att drömma är nog en av de finaste sakerna man kan göra. På riktigt. Ibland är man med och bestämmer, ibland inte. Men jag har hört att en del kan vara med och bestämma vad som ska hända i sina nattdrömmar. Hur gör man det egentligen? Det skulle jag vilja kunna göra.
Därför gillar jag hellre att dagdrömma. Då bestämmer jag allting själv, helt själv och det blir oftast bra och som jag vill ha det. För finns det något bättre att göra när man har tråkigt än att låtsas som att man är någon annanstans, med någon annan, gör någonting man alltid har velat och allting är så himla, himla bra? Nej. Det är nog det som är det bästa här i livet. Att drömma är nog det endaste vi kan vara med och bestämma om hur vi vill ha det.

Nu pratar jag om att dagdrömma alltså. Att drömma om framtiden kan man ju alltid göra, men oftast blir det ju inte alls som man har tänkt sig. Därför kan man bara låtsas att man lever i en dröm. Fast ibland gör jag det nästan alldeles för ofta. Då blir jag lite ledsen när jag tänker på att jag har bara hittat på allting. Som i en lek, som i en film eller en bok. Men då låtsas man inte om att man är ledsen. Man drömmer sig bara bort ännu mer igen.

Även fast dagdrömmarna är det finaste tror jag nog att det är viktigt att spara på nattdrömmar också. Kanske för att en gång kunna vara med och bestämma vad man ska drömma, kanske för att få bättre minne, bli lite mer kreativ, vad vet jag. Fast jag sparar mest på mina drömmar bara för att de är så konstiga och det kan vara kul att läsa ibland. En del är hur konstiga som helst, sådär konstiga som bara drömmar kan vara. Och det handlar om lite allt möjligt. Fast jag drömmer tydligen rätt mycket om djur. Vad kan det betyda? Herman blir en jättekanin, jag trampar ihjäl en blåmes jag köpte för tjugo kronor, tjurar kastar apelsiner på mig... Hm. Drömmar är konstiga.
Det är det här som är en av de bästa sakerna med att sova. Eller snarare den bästa saken precis innan man somnar. Ibland vill jag inte somna bara för att jag drömmer så fint. Men då somnar jag ändå och så drömmer jag om någonting helt annat jättefult, kanske. Om jag har otur.
Så nu ska jag nog ta och sova lite. Bara för att få drömma. Och för att jag snart ska upp igen.