Lite om regn och det är nog såhär det ska vara.

Det regnar inte längre. Det rinner. Byxorna är inte längre prickiga av regndropparna. De är klassblöta, som om man stannat tvättmaskinen mitt i tvätten och fått för sig att ta dem på sig.
   Jag är på väg hem från jobbet. Kyrkogården. Ungefär femhundra meter hemifrån. Och det rinner, det rinner från sidan, inte uppifrån som det brukar.
   Jag har en fruktansvärt ful regnjacka på, en lysorange. Med tillhörande byxor som dock hänger och torkar i torkskåpet i den äckliga källaren med de äckliga bruna sofforna. Men regnjackan hjälper inte på det sättet jag vill, den hjälper bara till att blöta ner mina byxor ännu mer. Och luvan blåser ner varje gång jag försöker hålla den uppe. Jag tänker ofta att jag hatar motvind. Det gör jag nu med, men så kommer jag på att jag är redan så himla blöt att det inte gör någonting om jag går lite långsammare, lägger mig ner och rullar mig i gräset eller nästan tar en dusch. För så himla mycket blötare går det nog inte att bli.
   Håret klibbar sig fast vid ansiktet, en regndroppe landar som en tår under ögat, en annan på min näsa som långsamt rinner neråt så att jag känner mig som en snorig treåring.
   Skorna är genomblöta, gruset från vägen sprätter upp och klibbar sig fast vid mina fötter. Vid varje steg jag tar hörs ett klafsande och jag tänker att skorna hinner aldrig torka tills klockan sex i morgon bitti när jag börjar igen.
   Att de femhundra meterna hem är en enda lång uppförsbacke gör inte det hela varken enklare eller roligare. Dessutom drar jag på min cykel och bär på min väska. Att dra på cykeln är egentligen nästan lika jobbigt som att cykla uppför. Fast bara nästan. Skillnad är det neråt. På morgonen när jag börjar går det så fort att jag faktiskt måste bromsa. Och hur mycket vill man göra det när man cyklar? Nästan aldrig. För då kan man ju nästan lika gärna strunta i att ta cykeln, det är ju nerförsbackarna som gör det värt att cykla. Men bromsar jag inte trillar jag i rullgruset eller kör in i huset i svängen. Så jag bromsar nerför. Kämpar uppför.
   Och regnjackan. Fungerar den verkligen? Jag känner mig så genomblöt man kan bli och jag önskar att jag hade någonting varmt eller gott åt mig där hemma. Te. Mat. Varm säng. Människa. Men jag duschar istället. Och tänker lite på att det är nog såhär det ska vara när det är sommar.

Hur har ni det i regnet? Och hur har ni det annars? Lever ni?
Förresten åker jag inte bort i helgen. Helvete. Det var gårdagens mest tänkta ord, tror jag. Men jag åker en annan helg. Det måste jag.