Jag har visst en till sak att lägga till på min "Saker att tycka mindre om-lista".
Att bli besviken. Men har tänkt, planerat, önskat, drömt, hoppats, trott och så blir man bara besviken.
Vilken besvikelse.
För jag åker inte. Som Malin undrade lite om. Men jag åker en annan gång. Riktigt när vet jag inte men någon gång.
Jag känner mig rätt så förvirrad just nu. Allting bara svamlar och surrar och jag har inte varit ensam på tre veckor nu tror jag. Jag mår inte bra av det. Jag hinner inte med mig själv. Så jag måste skriva. Fast jag kan inte sätta ord på nästan någonting.
Igår var det exakt två år sedan Mattis dog. Kan nästan inte fatta det. Jag kommer ihåg det så väl, kommer ihåg dagen så väl. Jag kom till att tänka på en konstig sak förut. Vi blev hembjudna till Mattis i hans hus den våren, tror jag att det var. Jag vet inte om han ganska nyss hade flyttat in, men mamma hade köpt kaffemuggar till honom som present. Någon gång i juli när de rensade ut hans hus kom hon hem med dem igen, frågade om jag ville ha dem. De var inte fula på något vis. Men jag ville ändå bara spy på dem. Ville aldrig mer se. Men de stod ute på trappan alldeles för länge. Jag ville gråta varje gång jag såg dem.
Det var nog det jag hade att säga nu. Jag ska gå upp klockan fem i morgon igen så jag har inte tid. Hatar att inte ha tid, speciellt att inte ha tid till att skriva.
Men det ordnar sig. Jag överlever för det gör vi nog alla. Ett tag i alla fall.
Du får komma hit i helgen då. Här blir du ensam, jag ska ändå jobba:)
SvaraRaderaFast jag har inte förstått vad du skulle göra i helgen och inte blev av..
Jag skulle få två saker men som det aldrig blev av att jag hämtade hos Anders. Nu känns det ju lite dumt att fråga om de finns kvar..
SvaraRaderaKänslorna tog mig med storm i Onsdags på kyrkogården o jag blev så lättad att se dig.. David skulle ha varit med men han fick förhinder bara några minuter innan vi skulle åka. Minnena är ljusa men det är så tungt att han lämnade oss...
Glöm inte att ta hand om dig...
Kram.