När jag blir stor

Då ska jag komma hem till ett litet rött hus med vita knutar.
Det röda huset med vita knutar ska allra helst ligga vid en sjö i en skog,
helst i en björkdunge, fast en stor tallskog vore inte heller helt fel.
Jag ska ha en liten och lagom gård, ett litet uthus, ett växthus och en gammal fin brunn.
Nere vid sjön ska jag ha en liten fin brygga, och någonstans på gården ska det springa en katt.
För en katt måste man ha när man bor på landet. Helst ska det vara en vanlig fin bondkatt.
Eller en fin orange. Bara den är fin och har fyra ben och helst en svans.
Kanske skulle man ha lite fler djur också. Det skulle vara mysigt. Fast jag vet nog inte riktigt hur man skulle ta hand om dem. En häst vore mysigt, men lilla Maja Axelborn är ingen hästmänniska. Egentligen så är jag en allergimänniska och det kommer jag nog alltid att vara. Men drömma får man, som tur är. Så en fin arbetshäst skulle man kanske ha.
Och det lilla fina röda huset med vita knutar skulle vara gammalt och fint, men inte fallfärdigt sådär som man skulle kunna tänka sig mitt ute i skogen. Det skulle vara fint renoverat med ljus inredning och stora fönster så att jag kan titta på hästen som går fritt ute på gården.
I det lilla fina röda huset skulle jag sitta och skriva, skriva vad som helst, jättebra och jättefint och sälja till alla som vill ha det. Varannan dag skulle det regna, varannan dag skulle det vara soligt och fint. För regn är ju väldigt inspirerande, i alla fall för mig.

Åh. Är det ingen som vet vart jag kan hitta det här fina stället?