Min hjärna

Det här är en del av min hjärna, det jag skriver här. Ni ser min hjärna. Ni kan granska den, tycka till om den, tänka saker ni aldrig vågar säga och så vidare.

   Men jag har en till hemlighet. (Ni fick ju reda på en liten pinsam hemlighet igår om hur det går till när jag handlar).

Jag har en till hjärna. Den följer alltid med i min väska.

   Jag köpte den på Akademibokhandeln i Karlstad en gång, för faktiskt nästan exakt ett år sedan nu. Jag kommer ihåg att jag hade håltimme, ville komma ifrån och bara få umgås med min hjärna. Så jag köpte mig en, för den andra hjärnan jag hade hemma hade jag inte tagit med mig. Den är mycket finare än den jag har nu. Den är lite större och lite blommigare, men jag var tvungen att köpa en ny. För har jag inte min hjärna med mig så kan jag nog inte riktigt tänka. Den här hjärnan är i mindre format, har något slags grått tyg med silvriga hål i, och sidorna i den är gula och ser nästan lite gammal ut. Den är egentligen rätt fin den också, men det är insidan som räknar, som ni vet. Och hur är insidan? Jag kan inte granska min hjärna.

   Fast det är det som är hemligheten. Insidan är hemligheten, och jag tror att ni inte kommer få veta vad min hjärna tänker på för ens jag dör. Om ni har tur kanske ni får läsa om tio år, när min hjärna har börjat tänka på andra saker och det här är min gamla hjärna som bara sparat massa onödig information som ni kan granska några år senare.

   Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga. Men jag måste ha med mig hjärnan i väskan, ifall jag börjar tänka på något jag måste sätta ord på, ifall jag kommer på en fin mening som jag kan använda senare, ifall jag ser någonting jag måste komma ihåg och lite sådär.

  Snart är den här hjärnan full. Det känns väldigt bra att ha en hel bok fylld med små bokstäver, stora bokstäver, arga bokstäver, ledsna bokstäver, glada bokstäver, snirkliga bokstäver, skrivstilta bokstäver, slarviga bokstäver och prydliga bokstäver.

   Det är min hjärna.

   Och om jag skulle råka dö någon gång så är det frivilligt att läsa. Men jag varnar er nu. För det är min hjärna det handlar om. Men det skulle vara rätt fint om någon skulle vilja ta hand om alla mina texter. För jag har en del. 

   Det var bara det jag ville säga.