måndag 8 februari 2010

Ett sjukhusbesök

Idag var jag på sjukhuset för första gången som "vuxen". Jag har alltså från den åttonde januari lämnat barnavdelningen och det första nya besöket var idag. Det var... Konstigt. Inte för att det var så stor skillnad på att vara barn och vuxen, utan att det var ingen som var alls lika trevlig som man är mot barn. Jag kan ju faktiskt berätta.

Jag hade tid kvart i nio. Det visade sig att det var minst en kille till som hade precis samma tid som mig, och det störde mig väldigt mycket. Jag tycker att det är fuskigt att boka in så många på samma tid när man ändå bara måste sitta och vänta. Jag fick vänta på min tur i en halvtimme fast jag redan hade en förbeställd tid.

När jag väl kom in var det inte bara jag och doktorn i rummet som jag antog. Nej, här var det fyra kvinnor i vita rockar med eller utan leende på läpparna. Jag har ju varit en del på sjukhuset tidigare och om det har varit med någon extra person där inne har de alltid frågat om det har varit okej att den och den följde med. Och då har det varit okej. Men nu kändes det mest konstigt att det stod fyra människor och kollade in i min mun och i min jävla näsa. För jag skulle visst gå till öron, näsa & hals. Då var man tvungen att sticka in en sån där jävla vidrig, äcklig och iskall pinne i munnen samtidigt som någon petade mig på den där fjongen långt där inne! Och så skulle jag "Aaaaandas, aaaandas, flååååsa" Vafan då för?! Blä. Jag hatade verkligen det där när jag var liten, jag var nära att spy flera gånger, men jag antog att det fick man inte när man var på vuxenavdelningen.

Det känns ju dumt att klaga över det där, men det är faktiskt lite obehagligt att ha människor man aldrig har träffat förut stå och glo rakt upp i min hals och näsa, när jag inte har en aning om vad eller varför de gör som de gör. Även fast de är sjuksköterskor, doktorer eller vad man nu är.

1 kommentar:

  1. GRATTIS till att ha blivit stor, och välkommen in i den stora, sura vuxenvärlden ;)
    Gott om surkärringar (OCH gubbar) finns det gott om, det bokstavligen kryllar av dem, överallt, och särskillt där man minst av allt vill möta dem...
    Vet du, jag tror det kunde ha varit läkarstudenter som var med dig lågnt ner i halsen. Vad de än nu var, så BORDE de frågat dig om lov först! Förmodligen kom de kanske av sig då de såg dina fantastiskt små näsborrar och de av välmening panikskyndade sig, utan att hinna fråga, undersöka dig innan du eventuellt hade dött eftersom de misstänkte du får för lite luft?!
    Nästa gång det händer, OM det händer, öva dig innan på att börja få lite (MYCKET!) andnöd, så får vi se vilken fart det blir på alla då! (Samtidigt måste du såklart väsa att du NYSS blivit stor, så du inte är van så många olika vita rockar på en och samma gång;)
    Undra hur det skulle bli då.....?!
    Kul kanske! Eller inte...
    Hur som hellst,
    LYCKA TILL!

    SvaraRadera

Gör mig glad här