torsdag 29 november 2012

Iskristall



...Tårarna på kinden blir till iskristaller. De fastnar på vägen ner mot mungipan. Stigen lyses upp av fullmånen och snön yr kring hennes fötter där hon går. En iskall vind drar förbi och hon märker inte att halsduken släpar i backen. Genom de frusna tårarna tittar hon upp mot den klara stjärnhimlen. Hon hittar Karlavagnen och Lilla björn direkt, det gör hon alltid. I ögonvrån hinner hon se en stjärna falla.
   Då brister det för henne. Halsduken trasslar in sig i hennes ben och hon faller ner på knä. Hon står på alla fyra i snön och andas in, djupt. Sedan skriker hon rakt upp mot himlen, så högt hon bara kan.
   - Jag önskar att ni kan komma tillbaka! Kom tillbaka!"
   Men ingenting händer. Såklart. Vad trodde hon? Trodde hon verkligen att de som nu är nedgrävda i backen helt plötsligt skulle stå mitt framför henne? Nej, men hon önskade.
   Av utmattning efter skriket och de tusentals tårar som trillat längst hennes kind de senaste dagarna rullar hon runt på rygg och blir liggandes. Hon har tappat allt. Kontrollen framför allt. Och där ligger hon i snön, med halsduken fortfarande trasslad runt hennes ben, och med ett hjärta som bara skriker efter att få tillbaka de döda...

4 kommentarer:

  1. Åh, vad fint! Du skriver bra!

    SvaraRadera
  2. Wow, inspirerande blogg!
    Sjukt bra skrivet, och jag älskar dina bilder.
    ha det fint :)

    SvaraRadera
  3. Så himla fint skrivet. Och fantastiskt fina bilder du har i bloggen.

    SvaraRadera
  4. Jag älskar den fösta bilden och riktigt fin text :)

    SvaraRadera

Gör mig glad här