Om att tiden går så fort

Det blev alldeles nyss maj, jag hade inte tänkt ovanligt mycket på det om det inte vore för att:
1) Det har varit shortsväder, sitta-i-solen-och-läsa-bok-väder, frukost-ute-på-trappan-väder och Herman-i-sommarbur-väder. (Även fast jag vaknade i morse och tänkte att sommaren var väl allt lite väl kort i år med vinter nu igen)
2) Jag bytte precis busskort till mitt allra sista månadskort. Aldrig mer kommer jag få åka gratis buss in till stan och jag tyckte bara att det kändes lite sorgligt. Aldrig mer glida långt ner i sätet för att allra helst somna och glömma gå av vid skolan och glömma bort i alla fall första lektionen.
3) Jag har nästan alldeles precis slutat bry mig om att plugga. Det är ju inte så smart kan man tycka, men efter så himla många år i skolan med såhär kort tid kvar kan jag faktiskt inte hjälpa att jag börjar slappna av lite.
4) Tiden har gått så snabbt. Det var inte länge sedan jag kom hem ifrån Thailand och sa "Den här sista tiden kommer gå snabbt", och oj, vad rätt jag hade.
5) Min studentmössa har kommit, i ny och perfekt storlek. Nu är det ju ingenting annat än nära och jag kan ju också säga lite kort att jag har faktiskt inte väntat en hel vinter på att bara åka här ifrån när allting är så bra som det är just precis nu.