Om att ta självporträtt vid ett mulet fönster bara för att man inte riktigt har någonting bättre för sig. Om att försöka se glad ut fast man kanske inte riktigt är det. Inte just för stunden i alla fall.
Om att drömma lite fast bara i smyg. Och om att skriva ner varje konversation i den svarta boken, bara för att upprepa, för att minnas och för att memorera varje ord.
Om att vara ensam där man nyss hade någon. Och om att tycka om skrynkliga lakan på bild.
Om att få inspiration av gamla och slitna saker. Om att vilja fota. Om att vara ute i alldeles för lite kläder för att det är faktiskt maj och då ska det vara varmare.
Om att vilja snosa in sig bland silkeslena öron och låtsas att man är liten igen.
Om att be mamma le precis efter att hon har svalt maten. Bara för att testa.
Om att vakna av en hand på ryggen och om att alltid vilja stanna just precis i det ögonblicket.
Om att åka buss och om att veta att man inte alltid kan stanna där man vill.
Om att ha tråkigt och ta bilder på allting som rör sig utanför fönstret.
Om fotouppgifter som inte riktigt blir som man vill hur mycket man än försöker och om att bli stressad så att allting blir tusen gånger värre ju mer man tittar på klockan som närmar sig fem.
Och om blommor mellan tårna och om att det mesta löser sig till slut, på något sätt i alla fall. Och självklart om fötter, för det brukar ju bli så i mina bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad här