Om att drömma och om att skriva

- Jag behöver en cigarett, sa han och gick. Han lämnade henne kvar i sängen, bland lakan som inte satt som de skulle.
   Hon blev sur, hon hade aldrig blivit lämnat för en cigarett förut.
   Det dröjde inte länge för ens han ropade "älskling" efter henne. Hon log när hon hörde honom och hon kunde helt enkelt inte ligga kvar längre.
   Hon satte sig i soffan bredvid honom, efter några sekunders tystnad sa han förlåt.
   Hon ville fråga varför han bad om förlåtelse, men lät bli. Egentligen så visste hon. Han kunde inte. Inte idag.
   Hon tittade på klockan. Åtta. De skulle hinna borsta håret de värsta tovorna ur håret, klä på sig och visa sig för folk ännu en dag.
   - Jag vill ha en pannkaka ikväll, sa hon.
   - Vi kan ta en pannkaka ikväll, sa svarade han och suckade.

En annan dag hade hon hade städat på rummet. Vikt hans kläder, plockat i ordning, diskat, bäddat sängen. Satt en kvist blommor i ett glas vatten.
   - Jag tror att jag är kär i dig, sa han när han fick se rummet. Han kramade henne hårt.
   -Tror? sa hon och blev kär på riktigt.
   - Jag är kär i dig, sa han och såg henne djupt i ögonen.
   Senare på kvällen satt de i soffan, det var tyst och deras händer var som ihopklistrade.
   - Säg något, sa han och tittade på henne med blåa ögon.
   Hon tvekade, visste inte om det var rätt tillfälle. Kanske hade han slutat vara kär i henne sedan han sa det?
   - Jag är kär i dig också.
   Kyssar.

Hon kunde inte sova. Hon ville inte sova. Hon lovade honom att stanna vaken hela natten, för det här skulle vara sista natten. Hon försökte låta bli att blunda där i mörkret, hon hade ett orosmoln i magen och hon visste att när hon somnade fanns det ingen återvändo. I och för sig så fanns det ingen återvändo vare sig hon somnade eller inte. Förr eller senare skulle det skulle bli en ny dag.
   När hon hade vänt sig om flera gånger, inte kunnat ligga still och kramat honom för hårt flera gånger fräste han "Sov!" åt henne.
   Hon visste att hon var tvungen att försöka.
   Hon hade ingen aning om hur länge hon sov, antagligen inte mer än några oroliga timmar, men till slut var hon tvungen att gå upp. Hon lämnade honom kvar i sängen. Duschade, lämnade kvar schampoot i hans dusch. Ifall han skulle vilja bli påmind om hur hennes hår luktade.
   Hon kröp ner hos honom igen. Han var påklädd och luktade cigarettrök precis som han brukade. Men hon kände det inte längre. Det var bara han.
   I en kram sa han att hon inte fick åka.
   Men hon åkte och det gjorde ont.