Om att åka VIP-buss förbi hyddor med fattiga människor

Jag tänkte berätta känslan av att kliva av planet i ett varmt land, men ni får ursäkta, det är helt omöjligt för mig att beskriva just nu. Jag har noll inspiration och allt det där, så istället skriver jag av min bok. För jag var lite mer inspirerad i Thailand. Nu är jag mest bara trött och jag har inte varit utanför dörren ungefär sedan jag kom hem, och det var i tisdags tror jag, för jag tycker inte att det räknas att gå från bilen och in och ut några gånger.

Så.
Om att åka VIP-buss förbi hyddor med fattiga människor.

Man finns, man bara finns. Det finns inget man kan göra. I alla fall inte inifrån bussen med aircondition, karaeoke och VIP-klistermärken på fönstren.
   Man måste finnas, leva i allt det där som inte är vi och VIP. Och det som inte är VIP är väl ungefär ganska så exakt allt annat än bussen vi sitter på. Människor i hyddor av bambu, ibland på pålar längs strandkanten. Och strandkanten är deras soptunna. Jag mår lite illa av tanken av att bada i deras skräp, och jag funderar lite på att det spelar antagligen ingen roll alls att man försöker vara miljövänlig hemma när folk som lever såhär inte ens vet vad miljö är.
   Det finns inget som är VIP här, bara vi i bussen. Och jag får dåligt samvete där jag sitter, i en lagom svalkad och lyxig minibuss, medan de svettiga och skitiga thailändarna åker moped eller tuktuk, och att de står med sina hucklen på huvudena och säljer frukt, pannkakor och tar en tupplur mitt på gatan när de inte har några kunder, det gör verkligen allt för att vi ska ha det så bra som möjligt, och vi betalar äckligt mycket pengar för att åka såhär, till ett fattigt ställe för dem, men lyx och VIP för oss turister.
   Det känns nästan inte som att det är någon idé att duscha och ta på sig fina kläder innan man går ut på kvällen, det känns nästan ironiskt att gå förbi de som lever här, som lever så fattigt och själv går man där...
   Jag funderar på om mina leenden är falska eller vad det är som har hänt med mig, men så kommer jag på att de kanske är "falska" för att jag inte riktigt kan le när jag se hur de har de.

Och jag vet inte egentligen om jag ska skriva det här, det känns så dumt, för många tror att Thailand bara är långa vita stränder och lyxhotell men det är inte sant. Så att ni vet.