Andas ut

Nu tror jag faktiskt att jag gör såhär.
Ni får gå in här istället. För det är nog här jag tänkte ta och leva ett tag framöver. Känns lite som att jag kommer kunna bli lite mer kreativ på det här andra stället.
Så alltså. Jag byter blogg. I alla fall för ett tag. Mina gamla saker kommer finnas kvar här för jag förstår mig inte på hur man flyttar över allt. Så ni hittar mig på ett annat ställe.

Och det andra stället är här: Andas ut. (För jag kom inte på ett bättre namn just nu)

Att få vara ifred och lite mer

Jag vill vara hem. Klä av mig naken, krypa ner i sängen, bli serverad godis, blåbärspaj och te av någon som inte bryr sig om att jag inte har rakat benen på tre dagar, att jag ser konstig ut utan smink eller att mitt hår är smutsigt. För den här människan ska liksom inte synas, kanske ska det inte ens vara en riktigt människa. Bara den bjuder på allt jag vill ha, och lämnar mig ifred sen. För nu är det nog det jag behöver vara: Ifred. Det låter faktiskt ganska fint. Att vara ifred. Ungefär som att inte vara i krig, eller som att vara i frihet. Fint.
   Jag måste vara ensam. Andas. Tänka. Äta hur mycket gott och onyttig jag vill utan en enda tanke på att det stannar alldeles för länge i min kropp.

Igår var det förresten exakt fyra månader tills jag fyller nitton. Men vad är det för ålder? Mellanåldern, helt meningslös. Tror jag i alla fall. Vi får väl se hur det känns. Vi väntar fyra månader så berättar jag sen hur det känns.
   Idag fick jag sex filmrullar av Dan. Jag och Anna ska göra en väldigt konstig sak. Som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara. Men jag säger det bara. Vi ska till Grekland. Igen. Men faktiskt inte bara på semester, nej, vi ska faktiskt göra projektarbetet där. Därav sex filmrullar.
   På lördag ska jag på au pair-intervju i Örebro. Det ska bli... Spännande. Lite läskigt också. Hur hittar man i Örebro förresten? Hm.
   På söndag åker jag till Felix och sen ska jag ha praktik där nere resten av veckan.
   Så det var det. Kände att jag mest bara ville berätta hur det ligger till just nu. Jag har verkligen inte haft tid eller ork att skriva någonting här. Men sa inte bilderna rätt mycket förresten?

Att faktiskt kunna känna någonting

Vill helst åka hit...

Grekland igen.
En vecka är för kort. Två veckor är för långt.
Fick tusen spänn av Apollo idag för att det blåste så himla mycket på Samos så att vi var tvungna att stanna en natt på lyxhotell. Fattar ni? Vi fick betalt för att bo på lyxhotell? Vi blev bjudna på lyxbuffé, lyxefterrätt, lyxdusch och lyxsäng. Och fick pengar för det. Kunde det bli bättre?
Så nu sparar vi igen. Och planerar lite.

Saker jag inte vill vara utan

Just nu känner jag såhär:

Åh.
Jag vill bara gå och lägga mig igen. Visst behöver man semester efter semestern? Och jag orkar verkligen inte vara allergisk idag, inte när vi ska ha text hela dagen, som visst får mig att känna lite smått ångest, men som jag vet att jag egentligen skulle kunna gillat. Och igår var jag så himla godissugen och åt nötter. Nötter av alla jävla saker?! Jag skrattade nästan lite åt mig själv just i den stunden. För det första så är ju nötter inte alls som godis, och för det andra så är jag allergisk. Igår rev Herman mig över hela händerna och jag somnade igen när jag kom hem efter skolan. Idag tar jag dock bilen för att lyssna på min nya skiva. Jag behöver nagellack och har lust att vara snäll mot någon. Anna är i Tyskland och äter kött och jag hoppas verkligen att vi åker igen, dit, någonstans, dit, nu. Marcus Grahn har skrivit nya krönikor fast jag trodde att han hade slutat och det var nog egentligen en bra fredagsmorgon förutom att jag måste skriva en dikt och jag är så himla dålig på dikter och vill bara gå och lägga mig, som sagt, skylla på allergin, kanske den av nötterna, och vakna i slutet på september kanske, om ens det. Solen lyser faktiskt idag och egentligen finns det ingenting att sova bort, kylan kanske, men den får man stå ut med, vi har ju faktiskt golvvärme. Och åh, vad jag önskar att jag kunde få ha en säng utomhus med världens största täcke som jag kan gosa in mig i och ligga under bar himmel och drömma om att få åka hit och dit, men helst dit. Och stanna ett alldeles lagom långt tag.

Det här är inte september. Det var maj och väldigt länge sedan nu.

Huset och lite sånt.

När vi precis hade flyttat in i det här fina huset, som dock var väldigt fult då för ungefär fyra år sedan, var det enda jag gjorde att gå runt med kameran överallt i huset och utanför.
Det händer inte alls så ofta nu för tiden tyvärr, eftersom jag redan har fotat samma saker minst tusen gånger ungefär. Men idag hände det lite faktiskt.

De gröna tomaterna som jag skrev så fint om igår.

Det märks att jag inte har fotat på länge, jag känner mig bara så himla dålig och allt blir egentligen bara fult och tråkigt. Hm.

Äckeldjur.

Maja-bilden.

Fina golvet.

Tak.

Malins fina tavla.

Min vägg och fina trosor.

Rabarbersaft, Band of Horses och gröna tomater

Jag dricker hemmagjord rabarbersaft, lyssnar på Band of Horses och sörjer lite att jag inte fick deras skiva jag beställde här om dagen, den som skulle kommit idag. Och så tänker jag lite på de gröna tomaterna som mamma la i fönstret som aldrig riktigt hann mogna där ute i solväggen, solväggen som numera mest är en skuggvägg.

   Och så tänker jag väldigt mycket på hur snabbt allting gick, då när vi skulle hem från Grekland. Vi blev ryckta upp från stranden och stressade till bussen som vi var nära att missa, jag vet inte riktigt om man kan lite på greker vad det gäller att passa tider. Och jag har ännu inte riktigt hunnit landa här hemma än, bara för att allting gick så fort. Och nu har helt plötsligt skolan börjat och jag bara undrar vad jag gör där, nyss slutade vi ju och alldeles nyss åkte ju jag och Julia till USA. Men nu är det mesta som vanligt igen och jag planerar att åka till USA så fort som möjligt efter studenten. Eller möjligtvis Grekland. 

   Den här rabarbersaften. Den är himla god. Den gjorde mamma för några veckor sedan, och i morgon har jag sovmorgon fast jag är världens snällaste och går upp kvar i sex bara för att jag ska köra henne till tåget. Och Julia har flyttat hemifrån och det är väldigt skönt att ha ett fint (rött) badrum för sig själv plus hela övervåningen och slippa bli kallad fitta var och varannan dag. Men kanske borde jag åka dit snart och ge henne en inflyttningspresent, för det är väl så man gör när man flyttar hemifrån? Men en liten konstig känsla har jag, hon är ju faktiskt yngre än mig och flyttar tidigare. Ärligt talat trodde jag att hon inte skulle flytta för ens hon var trettiotvå. 

   

Det var bara det jag ville säga. Av någon anledning kan jag inte riktigt tänka klart. Men en vecka i trettioåtta graders värme gjorde mig nog lite konstig.

Från ett café i någonstans i Skåne.