Att få vara ifred och lite mer

Jag vill vara hem. Klä av mig naken, krypa ner i sängen, bli serverad godis, blåbärspaj och te av någon som inte bryr sig om att jag inte har rakat benen på tre dagar, att jag ser konstig ut utan smink eller att mitt hår är smutsigt. För den här människan ska liksom inte synas, kanske ska det inte ens vara en riktigt människa. Bara den bjuder på allt jag vill ha, och lämnar mig ifred sen. För nu är det nog det jag behöver vara: Ifred. Det låter faktiskt ganska fint. Att vara ifred. Ungefär som att inte vara i krig, eller som att vara i frihet. Fint.
   Jag måste vara ensam. Andas. Tänka. Äta hur mycket gott och onyttig jag vill utan en enda tanke på att det stannar alldeles för länge i min kropp.

Igår var det förresten exakt fyra månader tills jag fyller nitton. Men vad är det för ålder? Mellanåldern, helt meningslös. Tror jag i alla fall. Vi får väl se hur det känns. Vi väntar fyra månader så berättar jag sen hur det känns.
   Idag fick jag sex filmrullar av Dan. Jag och Anna ska göra en väldigt konstig sak. Som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara. Men jag säger det bara. Vi ska till Grekland. Igen. Men faktiskt inte bara på semester, nej, vi ska faktiskt göra projektarbetet där. Därav sex filmrullar.
   På lördag ska jag på au pair-intervju i Örebro. Det ska bli... Spännande. Lite läskigt också. Hur hittar man i Örebro förresten? Hm.
   På söndag åker jag till Felix och sen ska jag ha praktik där nere resten av veckan.
   Så det var det. Kände att jag mest bara ville berätta hur det ligger till just nu. Jag har verkligen inte haft tid eller ork att skriva någonting här. Men sa inte bilderna rätt mycket förresten?