Ibland måste man väl ändå få vara sjuk och klaga lite?

Det är som om jag hade tusen myror i halsen som sticks och som vägrar sluta, ingenting hjälper och när jag hostar river jag upp halsen och myrorna blir bara ännu argare. Det blir inte bättre av den här kylan som tränger sig in över allt, precis över allt. Det spelar ingen roll hur många lager kläder man har eller under hur många täcken man än ligger för alltid finns det något litet ställe på kroppen som fryser.
   Det regnar ute och jag mår lite illa, kanske lite på grund av halstabletterna men kanske också lite över färgen jag ser vart jag än tittar. Orange. Det är Julias hatfärg och jag förstår henne, det är ju inte direkt en färg man blir glad av. Och sedan mörkgrön och brun... Bara färgerna får mig att må lite illa, även om det egentligen antagligen är halsen, kylan, regnet och färgerna som hjälper till tillsammans.
   Idag var jag tvungen att gå hem efter halva dagen, jag står inte ut av att sitta i skolan och vara helt handikappad. Det värsta är att jag får dåligt samvete över att jag missar så himla mycket, men vad gör man egentligen om det inte finns en endaste liten dag man kan missa? Alla lektioner är viktiga men hur gör man då när man blir sjuk såhär? Det skulle jag gärna vilja veta.
   Förresten så sover jag fortfarande jättedåligt. Vaknar fortfarande minst tre gånger per natt, tittar på mobilen och önskar nästan att det vore morgon bara istället för att ligga där och sova dåligt. Jag har inte sovit bra på tio nätter och det känns inte det minsta bra.
   Går och lägger mig lite nu istället. Det här funkar ju inte.

Det är såhär det ser ut nu, fast tusen gånger värre när det regnar och löven blir en enda stor äcklig klump på marken.