En vanlig dag på jobbet

Jag går upp klockan fem, och jag vet, det är faktiskt väldigt tidigt för att ha jobbet ungefär femhundra meter ifrån huset. Men så gör jag. Bara för att inte behöva ha bråttom. Lite innan klockan sex tar jag cykeln ner för backen och en morgon såg det ut såhär:

Allting bara glittrade och jag önskade att jag hade åkt lite lite tidigare så att jag kunde stanna längre.

Varje morgon i tre dagar i streck hade jag sett en häger eller här. Det var även dimma då så det var nästan hur fint som helst. Men den här dagen när jag äntligen tog med kameran bestämde sig visst hägern för att inte komma och dricka vatten så tidigt.

Bästa tiden att fota är på morgonen. Ljuset är fint och det är alltid så lugnt och fint.

Just nu håller några människor på att fixa till kyrkan, och den ser ut ungefär såhär. Fast med ett blått skynke över. Förstår inte riktigt hur man vågar gå ända upp, fjärde våningen var tillräckligt högt upp.

Kände att det här var väldigt viktigt att visa. En del av källaren, där alla "dödgrävare" har rast och lite så. Fint, va? Man mår så himla bra där nere! Man blir pigg och glad, sugen på jobba och inte det minsta trött! Eller inte. Fast en sak stämmer visst; att man blir sugen på att jobba. Hellre det än att blicken hela tiden dras till den soffan.

Himla vackert.

Den här utsikten fick jag och mitt objektiv från fågeltornet.

Och sen lite kor. Egentligen så är de rätt fina faktiskt.

Fast fulsnygga också.

Uppe i kyrktornet hittade jag två namn på människor som jag känner.

Och sen jobbade vi lite också. Det är så det går till.