Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker ha den gröna lampan tänd

Att åka ifrån Sue's hus till San Franciscos utkant och dess flygplats tar ungefär en och en halv timme. Att göra det klockan fem på morgonen gör att det känns som att det tar ännu längre tid. För i Californien blir det inte alls ljust klockan fyra på morgonen som här i Sverige, utan snarare runt halv sex.
   Att åka bil i mörkret är ungefär som att åka bil i dagsljus. Skillnaden jag märkte här om dagen när vi skulle åka hem, var just mörkret. För hon använde inte helljus.
   Jag tänkte ungefär såhär: "Jag ser alltså 25 meter framför bilen. Det är kolsvart. Hon kör alldeles för fort. Hur kan hon se vart vägen tar vägen när jag inte gör det?" Men. Hon har kört den vägen några gånger, kom jag på. Men det var lika kolsvart för det. Det var när det började bli ljust som hon satte på helljuset. Bra.
   I och för sig så är det nästan lite konstigt att det tar en och en halv timme att köra till flygplatsen. Alla kör ju så himla fort. Och jo, jag är förvånad. Jag är ju såklart van med det svenska tempot, och eftersom jag ganska nyss har tagit körkort kanske jag tänker lite extra på körningen än många andra. Egentligen så tycker jag att det är konstigt att man får ta körkort så tidigt i USA. Sexton år tycker jag är tidigt och vad jag har hört så är det också mycket enklare att ta körkort där. Och det märks på körningen.
   Alla kör för fort. Alla korsar heldragna linjer. Alla kör om varandra hur som helst. Det är inte många som blinkar.
   Hon har dessutom en automatväxlad bil. Det gör ont i mig. På riktigt. Hon gasar på som en idiot, låter varvmätaren gå upp i över fyratusen varv och jag tänker att det spelar ingen roll hur mycket jag försöker ha den gröna ecolampan tänd i mammas bil när jag kör för det släpps ändå ut så himla mycket skit i luften här. Det fick mig att må illa på riktigt. För visst måste det vara mer omiljövänligare att ha automatväxel?
   Och där ska jag köra bil... Fast man vänjer sig nog. Man måste ju anpassa sig. Så jag kommer bli en lika galen bilförare om något år. Det känns ju tryggt, eller hur?