Fågelsång, öppna fönster, solnedgångar och bubbel.

Hur skönt är det att alltid ha öppet fönster? På kvällen när man ska sova lyssnar man till fågelsång, om fåglarna inte redan också har lagt sig. På morgonen vaknar man av att solen lyser in i rummet och runt klockan fyra kan man vakna samtidigt som fåglarna. Är det inte såhär fint utanför fönstret kan man istället vakna av det härliga ljudet av regn mot fönstret.

Det är verkligen sommar när man kan sitta på en uteservering och inte frysa ihjäl. Men om man nu skulle göra det, som jag och Julia var rätt nära på att göra i fredags, blir man glad om man får en filt.

Julia hittade en fin blomma. Det var hennes fredag, det.

Det var så himla fint nere vid Sandgrundsudden och det känns som att där skulle man kunna sitta många sommarkvällar.

Vi gick till älven en sväng och där tappade Julia blomman. Men hellre det än mobilen, tyckte jag.

Sedan åkte vi en sväng till Strandvik. Där var det fint och vi träffade på en bil med norskar som inte kunde svenska. Det har jag nog aldrig mött förut. Ena killen pratade till och med engelska. Fast det kanske är ungefär som mitt problem, hade jag varit i Danmark hade jag nog hellre pratat engelska. Även fast det är nog ungefär lika svårt att förstå en dansk som pratar danska eller en dansk som pratar engelska...

Himla kul med alldeles för högt iso. Linda och hennes familj var hemma och åt.

Och det var väl ungefär det.

Men förresten. Snart har jag någon fin liten sak att plocka maskrosblad till. Det blir mysigt. Lilla Herman.