söndag 9 maj 2010

Att åka till ett fint land och hur det är att det är allra sista dagen där


















Det blev sista dagen och vi åkte utomlands i utomlandet. Alltså Vatikanstaten för att hälsa på gamle Påven. Jag tyckte att det kunde vara kul att se hur det ser ut där. Även fast det mesta som har med honom att göra är sjukt.













Det här taket kunde man se från lite här och var stans. Det var väldigt högt och sjukt stort. Nästan lite läskigt. Förstår inte hur de har kunnat bygga såna här stora saker förr i tiden.


















Vi ställde oss i en jättelång kö som inte alls tog så lång tid som man trodde. Jag fick syn på den här gubben som gick runt och matade fåglar. Han hade också en väldigt fin kamera runt halsen. Det kändes lite som på film. Jag tror att han gick runt med pistol. Det kändes lite så. Han hade ju faktiskt solglasögon när det var mulet!













Det var utsmyckningar, målningar, tavlor och statyer överallt. Nästan allting i guld.




























































Vi var inte ensamma direkt.


















Här inne låg en tomte och sov! Såg det ut som i alla fall... Det var väl något helgon, som i varje hörn.


















Och här var Jesus, bakom en massa galler.


















Den här var visst rätt känd. Så den får ni se!


















Här i Vatikanstaten postade jag lite vykort hem. Och ni som inte fick några kan ju tänka på att ni fick ju faktiskt väldigt mycket bilder här. Och ni som fick vykort kan ju vara glad över att ni fick båda!


















Det här är ett par äkta nunnor. Det fanns en del såna lite här och var. Och lite munkar också.


















Vi började gå in mot Rom igen. Sen vilade vi (Jo, det behövdes fortfarande) och bakom mamma stod den här polisen och spanade ut över Tibern. Jag höll fram kameran så att han skulle se att jag vilja fotografera honom, men han skakade bara på huvudet. Jag tyckte att det hade varit så himla fint porträtt här, men det här smygfotot fick duga ändå.















Vi gick en sväng och kollade i fina affärer. En fick bli min favoritaffär, synd att det var så dyrt bara. Det var en liten trång affär med mörka hyllor ända upp till taket, fyllda med anteckningsböcker i alla möjliga storlekar, alla i äkta skinn. Det fanns också fjäderpennor och alla andra möjliga och omöjliga fina pennor i alla storlekar.
 Det fanns så himla mycket fint men det var så himla dyrt.
Sen gick vi och satte oss och tog ett varsitt glas rosévin och fick baconchips på det. Den här gubben kom och började spela. Kul med telet igen.













Tjuvkik.















Sen blev det verkligen sista natten och det blev så himla tråkigt. Egentligen ville man aldrig gå och lägga sig, även fast man var så himla trött efter allt gående. Så jag fotograferade utsikten lite, med mammas gamla analoga. Jag gillar verkligen den kameran.

Dagen efter gick vi upp tidigt och åt frukost, slängde in väskorna i en taxi som tog oss på en skramlig och osäker tur på väg till flygplatsen. Sen kom vi hem till ett grått och mulet Sverige igen.

Nu har ni sett alla värda bilder att se efter den här resan. Nu återstår bara bilderna, minnen och texter. Vi får se om det är någonting ni kommer få höra mer av eller inte.

Jag måste bara säga en sak till. Alla måste åka till Rom. Innan man dör ska man ha varit där, gärna fler gånger än en. Jag ska tillbaks i alla fall.

2 kommentarer:

  1. Åh Maja, TACK för rundturen i Rom! Jag tror nog att jag minsan bara måste åka dit jag med någon gång, dina vackra bilder visar mig att det är en stad jag skulle tycka mycket, mycket om. Väldigt mycket!
    Jag har inte varit utomlands sedan vi var i Thailand. Det är 100 år sedan nu va? Iallafall 10... Så Fröken Axelborn kanske skulle försöka spara någon liten slant då och då... ÅÅÅH VAD JAG V I L L ! !

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket för alla fina bilder (och texter) från min favoritstad!!!
    Jo du, den där statyn är väldigt känd; Michelangelos "La Pieta". När jag var i Rom första gången kom jag på att jag hade missat att se den vid vårt besök i kyrkan. Så sista dagen promenerade jag dit ensam och fick se den vackra statyn. sedan blev det lite bråttom så jag var tvungen att ta en taxi tillbaka till hotellet. En svindyr taxi, ska tilläggas. Chauffören lurade mig säkert, för jag tyckte att resan tog väligt låååång tid. Mina sista lire (ja, det fanns lire på den tiden....) försvann i ett nafs. Men det var det värt!

    SvaraRadera

Gör mig glad här