söndag 2 maj 2010

Att åka till ett fint land och aldrig vilja hem


















Vi bodde på ett minihotell med bara tre rum, som ägdes av en äkta italiensk gubbe. Det här var utsikten från vårt tre meter höga fönster. Vi hade tydligen det finaste rummet och även fast utsikten bara var husen så gjorde det absolut ingenting eftersom alla hus i Rom är jättefina. Och så hade jag ju med teleobjektivet så jag kunde nästan kika in i rummen.













Hotellet låg precis vid Spanska trappan som nu var dekorerad med såna här blommor. Väldigt fint.
Det var runt tjugo grader hela tiden, och eftersom vi var mitt i staden kändes ännu det varmare och det var så himla skönt med lite sol.


















Spanska trappan i all ära, eller vad säger man, så tyckte jag att det var roligare att fota hus och dess fönster. Alla husen var lika men ändå så olika. Alla var ju otroligt gamla, en del restaurerade och en del hade nog aldrig rörts. En del hus var helt svarta av aska och avgaser.















De hade väldigt fina gatuskyltar.


















De flesta har nog varit i gamla städer, som till exempel i Stockholm. Jag älskar det för att det är så himla trångt och mysigt, små gränder med kullerstensgator med någon restaurang eller udda affär här och var. Men Rom måste som sagt var vara den finaste staden i hela världen. Hela Rom är ju en jättegammal stad, så det är ju drömmen för många som älskar Gamla stan i Stockholm till exempel.













När mormor fick se den här bilden sa hon "Jaha, det är såna där... Punkare". Men nej mormor, det är inte punkare. Det är människor som har klätt ut sig till fyllestatyer för att tjäna pengar. Och jag tycker att det är så himla läskigt för man vet aldrig om de ska skrämmas. Fast de här var rätt duktiga ändå.













Det här är Pantheon. Jag tror att det är den äldsta byggnaden i hela Rom. Enligt Wikipedia så uppfördes Pantheon år 120 f.kr. så det är ju inte konstigt att den behöver restaureras ibland.


















Det här är inuti Pantheon. Det var hur mycket folk som helst konstant där inne. Alla ville se den äldsta byggnaden och dess hål i taket. Varför det var ett stort hål i taket vet jag inte riktigt. Men golvet där inne lutar i alla fall utåt så att allt regn ska försvinna på ett smart sätt. De var visst rätt smarta och duktiga på den där tiden. Trots att det blev och fortfarande är en kyrka.













Det här är Spanska trappan igen. Så att ni kan se lite mer av själva trappan. Eller ja, eftersom det alltid var så himla mycket folk över allt i hela Rom så var det självklart rätt svårt att låta bli att få med turisterna på bild. Men dagen efter gick jag upp tidigare för att fota lite när det inte var några andra där. Men det får ni se i morgon.
Se vilka fina hus i bakgrunden. Fint. Jag ville liksom stanna där hur länge som helst.

2 kommentarer:

  1. Molkoms-Tina2 maj 2010 16:56

    Gilla! Gilla! Gilla!
    Det stora hålet i taket finns det olika teorier om: En källa till ljus, någonstans för offerröken till gudarna att försvinna upp igenom, men jag har också hört en teori att alla gudar uppifrån himlen skulle ha någonstans att ta sig in i sin boning.

    SvaraRadera
  2. Fortsätt! Berätta och visa mera.
    Kram!!

    SvaraRadera

Gör mig glad här