Att gå på spa

Nagellacket ska bort, kort där efter linserna i. Oturligt nog har jag tydligen inte tvättat bort det där otroligt starka medlet från fingrarna så samtidigt som jag får i linserna så fint passar jag även på att bädda in ögonen i nagellacksborttagning, utan aceton om det är en fördel... Det känns ungefär som att det regnar i ögonen, tårarna forsar och det sticks på ett sätt jag inte kan förklara. Ni kan ju prova själva kanske, om ni är väldigt intresserade av hur det känns. Eller nej, gör inte det. Jag tror faktiskt inte att det var så himla bra för jag blev livrädd att jag skulle bli blind. Jag kastar ut linserna, om det nu går. Nej, det gör det inte, det är jättesvårt att ens öppna ögonen när det tåras och svider sådär. Men jag får ut dem. Och står där med tårar blandat med vatten i hela ansiktet, knallröda läppar och tänker att "Visst var det lilla vita på fingertopparna det där starka medlet..." Fan.

Sedan är vi på väg. Vi fem tjejer, jag, Malin, Julia, Alva & Wilma sätter oss i pappas lilla bil, åker in till stan för att hämta upp mamma, och sedan är vi på väg, på riktigt.
En del av oss längtade mer än andra, som Malin till exempel. Men det behöver hon. Längta och slappna av.

Så vi åker till Arvika. Jag har inget minne av att jag har varit där förut, fast det ligger ungefär bara en timme bort. Och vem har inte varit på Arvikafestivalen? Jag. Endast jag i hela Sverige tror jag. (Värmland kanske)

Allt som finns ovanför Karlstad är: Skog. Några ängar. Några röda hel- och halvfula hus. Och skog.
Det är nog det. Det är värre än vad det är här i Väse tror jag. Här har vi i alla fall Ica, en mack och pizzeria. På vägen till Arvika ser jag inget av det.

Väl framme så vill vi inget annat än att gå in där vi tänker oss att det är jättevarmt och skönt. I Arvika är det visst kallt. Vi går in, vi sex i en jätteliten och väldigt varm hall. Vi går en trappa upp, byter om/tar av oss, inspekterar stället. På övervåningen kan man fika, få lite gratis annorlunda men gott myntate med honung i. På undervåningen är själva spaet, som består av ett antal handfat på rad med tillhörande pallpelare att sitta på. Där ska man först tvätta av sig, skrubba lite och hälla vatten över sig. Det är annorlunda men skönt. Man kan också bada fötterna, skrubba fötterna med någon sten jag glömt vad den heter, bada i en jättevarm bubbelpool utan bubblor, ligga på en stenhäll och titta på stjärnor i taket, och min favorit: Ångbastun. Med eukalyptusdoft. Mmm. Det är fruktansvärt varmt och man ser ingenting tack vare all ånga. Men det är så skönt. Att andas in all den varma luften, jag som har astma och allt sånt konstigt. Man orkar dock inte sitta där inne så länge för det blir verkligen jobbigt tillslut, dessutom blir man nästan lite konstig i huvudet av att inte se någonting.

Efter bastun var det perfekt att gå och skrubba sig igen, så att man blev len och gosig. Så nu är jag len och gosig. Det känns ju rätt bra.

Ja, det var väl det. Arvika Hamam heter det, turkiskt bad. Det rekommenderas verkligen, trots att det ligger en bit här ifrån. Det är värt det, det kostar bara 100 kronor för tre timmar. Det har nästan alla råd med någon gång i bland. Helst en gång i veckan, det vore underbart.