söndag 2 november 2014

Novemberångest

Jag har inte varit ute på hela helgen men när jag har städat hela lägenheten bestämmer jag mig för att gå en runda, minst en timme, med kameran innan det blir mörkt. Av någon anledning väljer jag att gå till Mariebergsskogen, jag vet inte varför. Kanske för att jag möjligen såg en bild där ifrån på Instagram, eller för att det är en av få "skogar" jag vet här i stan. 
   Jag hinner inte mer än ut på Karlagatan för ens jag möts av en stark motvind, tur att jag än en gång glömde cykeln hos Julia. Hade jag tagit den hade det nog inte dröjt länge innan jag slängt cykeln i kanalen. 



   Vid Mariebergsviken kommer den. Novemberångesten. Den kommer över mig som de små intensiva vågorna i vattnet, iskall och omöjlig att få stopp på. Tänker att det var väl den dummaste idén någonsin att ens gå i närheten av Marieberg som framkallar så mycket dåliga minnen en sån här dag när jag inte är på topp. Men jag går vidare ändå och kameraväskan känns precis som ångesten jag bär på. Är ganska överens med mig själv om att den inte kommer att gå att släppa för ens jag kommer in i mitt trygga bo igen. 
   Förmodligen beror allt på mörkret. På att det knappt inte finns några löv kvar på träden, på att det blir mörkt så himla tidigt och jag helst bara vill gå och lägga mig så fort det börjar skymma.
   Och så kommer jag på att på en flygning några timmar bort finns det träd med gröna löv och blommor längst vägarna och inte fan blir det bättre av den tanken. Så nära men ändå så långt bort.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gör mig glad här