söndag 2 mars 2014

Om det här med jobb

Jag vet inte varför, men jag känner ett stort behov av att förklara mig. Förklara mig varför jag inte jobbar.
  Många verkar tro att jag inte vill jobba. Att jag vill gå hemma, kunna sova hur länge jag vill, äta lunch när jag vill, kunna vila mitt på dagen om jag så vill. Och det är absolut inget fel med det, det är klart att det är gött att kunna ha det så ibland. Men inte jämt. Jag vill inget hellre just nu än att få lön varje månad så att jag kan flytta hemifrån.
   Och det är inte det att jag inte söker jobb. Jag kan göra en lång lista här och nu på jobb jag sökt om det skulle vara intressant, vilket det inte är. För jag är ju inte intressant. Inte bland så himla många andra som söker samma jobb som mig. För jag är bara 22 och har inte 5 års erfarenhet av faktiskt någonting.
   Förra sommaren hade jag sån himla tur att bli anställd av en tjej som ville ge mig chansen, fast jag aldrig varken jobbat i butik eller stått i kassa. Det är jag så himla tacksam över, men allt var över efter sommaren för de var redan för många i den butiken.
   Att jag sedan har noll förtroende för Arbetsförmedlingen får mig sedan att verka dum i huvudet. Behöver jag ens förklara varför? Förra generaldirektören får behålla sin lön trots att hon är sparkad, att kalla 61 000 till ett och samma möte...
   Många äldre idag tror jag inte ens vet att det inte är som förr. Det är inte bara att skriva in sig, ringa några arbetsgivare och sedan gå till en arbetsplats någon vecka senare. Så står jag inte där utan tak över huvudet, utan mat på bordet eller minus på kontot kan jag nog söka mina jobb på egen hand.
   Och kanske hade jag haft ett jobb nu om jag hade tagit vad som helst. Men ska jag gå till ett jobb varje dag och ha ont i magen och dåligt samvete för att jag måste sälja på gamla människor Postkodlotteri-prenumerationer, som dessutom redan har tre liknade prenumerationer hem i brevlådan? Jag har faktiskt testat. Det var hemskt. Jag tänker ibland på den stackars gubbe jag lyckades övertala att köpa en (dyr) prenumeration trots att han redan hade massa. Jag hoppas innerligt att han är miljonär nu.
   Men plugga nåt istället då, säger ni. Och vad säger ni om jag inte vill det? Om jag bara vill kunna tjäna pengar till eget boende och kunna göra en utlandsresa då och då?

Nä, det är något med det här systemet som inte funkar.

2 kommentarer:

  1. Jag är i PRECIS samma sits. Alltså du har precis tagit orden ur min mun. Jag är 22 år gammal, bor hemma hos föräldrarna, har inget jobb och ingen erfarenhet heller. Jag söker alla jobb jag där jag skulle vilja jobba, men får bara ett mejl tillbaka att de valt att gå vidare med andra personer. Jag har så otroligt svårt att ringa och gå runt och lämna CV. Pulsen ökar och jag blir så otroligt nervös och sen klarar jag verkligen inte av att ringa det där förbannade samtalet till den där chefen. Jag vill inget hellre än att flytta hemifrån och bo med min pojkvän. Vill bli vuxen och visa att jag faktiskt kan ta ansvar och sköta allt själv. Jag är inte den personen som jag är just nu. Som sitter hemma i sängen mesta tiden och sover till 11 varje morgon. Jag är så mycket mer och folk säger att jag kanske ska plugga för att ha en utbildning i bagaget. Jag har testat det, pluggade i nästan 2 år på högskolan men i somras bröt jag ihop och ville inte tillbaka dit. Så nej, jag vill inte plugga just nu. Vill jobba och tjäna mina egna pengar och kunna unna mig saker utan att spara och tveka i 3 månader.
    Jag vet inte riktigt vad jag vill med denna kommentaren men jag ville nog mest bara säga att du inte är ensam. Det är tyvärr många som är i samma sits. Vill också peppa dig (och mig själv) lite och säga att vi kommer klara detta! Och som min pojkvän brukar säga till mig : "Du är jätteduktig på att jobba, det är bara butikerna och cheferna som inte vet om det än". Jag ska hålla tummarna för dig :)

    SvaraRadera
  2. Samma här. Har gått omkring alldeles för ofta på stan med CV i högsta hugg utan napp. Har säkert sökt en 50 jobb dessa tre åren. Har till och med blivit bartender nu, fast jag egentligen inte är speciellt intresserad av det yrket. Det värsta är att man känner inte riktigt igen sig själv när man bara går hemma dag ut och dag in. Jag får i alla fall inte lust till att göra lika mycket längre. Ond cirkel detta. Önskar dig all lycka till dock, med jobb och allt. Nån gångbmåste det lossna, även för oss som gått media;)

    SvaraRadera

Gör mig glad här