Går mot bilen, kör mot molnen

I stan är asfalten fuktig av regn och i den svala luften tas friska andetag. Ljuset är magiskt. Klockan är runt fem, kanske sex, och under linden når solen inte fram längre. Om man tittar upp mot trädkronorna skymtar himlen ovanför de glittrande löven som ligger som i en skyddande bubbla mot omvärlden.

Vid sidan av trottoaren prasslar löven som silkespapper när mina skor krasar sönder dem, och nu, nu är det höst på riktigt. Min jacka är för tunn och min tröja har för stora maskor så den kyliga kvällsbrisen letar sig in på min bara hud.

På håll får jag syn på ett rött trähus med stora fönster. Där vill jag bo med, med dig. Jag fylls av längtan och jag önskar att du var här nu så att vi kan andas samma luft, värma varandras händer och titta upp och peka mot fönstret och säga ”Där ska vi bo”

Går mot bilen och kör mot molnen. Luften borde egentligen vara lättare att andas i skogen, men nej.
   Du är ju inte här.

Juli 2011