Om ont i hjärtat

Försöker hålla handen för ögonen för att slippa vakna till för mycket av morgonsolen, men jag misslyckas. Det är för sent, jag är redan vaken. Så fort jag slår upp ögonen så smyger sig den obehagliga känslan på.
   Du är inte här. Men jag behöver visst ha ditt hjärta här bredvid mig som tynger ner sängen för att jag ska kunna andas ordentligt. Nu har jag ont i magen, ont i hjärtat och panik som sakta gnager sig fram, men denna gång är jag (tack och lov) för stark för att den ska lyckas ta över mig.
   Jag hatar att visa mig stark när jag inte är det. Jag förstår inte poängen med att låtsas, jag har aldrig kunnat spela teater. Jag förstår inte varför det annars skulle vara så viktigt med att hitta sig själv och vara sig själv och ingen annan, om man sedan inte får visa vad man känner.
   Jag vill bara krypa ihop i dina armar och stanna där tills hjärtontet försvinner.