torsdag 2 februari 2012

Om klockan tre på natten











































Jag kommer till dig. Jag har sovit utan dig i tre nätter och jag har inte gråtit en enda gång, knappt ens varit nära panik för det har hänt så mycket annat. Det kan tyckas barnsligt, som sagt, men jag har inte vant mig att vara utan dig än.
   Jag lägger mig bredvid dig i sängen, håller om din nacke. Du somnar snart. Det är mörkt i rummet men mina ögon börjar vänja sig vid mörkret. Du ligger nära mig, våra ben är ihoptrasslade och ditt ansikte bara några centimeter från mitt.
Äntligen kan jag andas din varma luft igen. Jag blundar och drar in, smeker håret i din nacke.
   Innan vi ska sova för natten ligger vi i sängen och skrattar, du får höra hur du låter precis innan du somnar och jag frågar om den allra största fisken du fått och vad du skulle vilja ha för hund när du blir stor. Du säger collie, och jag kan inte sluta skratta.
    Antagligen har jag världens största leende på läpparna när jag somnar, och det och värmen i mitt hjärta ökar när klockan är tre på natten och du lägger din arm runt mig.

3 kommentarer:

  1. men åh så fint du skriver. Ryser, för att jag känner igen mig så mycket och för att jag saknarsaknar det, fast jag inte borde.

    sv: tack så himla mycket, blir så glad!

    SvaraRadera

Gör mig glad här