tisdag 31 januari 2012

Om en tisdagstext

"Hon hade tagit rosorna ur sin mormors trädgård. Det var de hon var allra räddast om, den sällsynta arten, men hon hade bönat och bett och till slut hade den gamla gett med sig. 
   Hon tänkte säga förlåt. Han tänkte göra slut. 

Hans bil stod som vanligt och väntade på henne vid busshållsplatsen vid kyrkan, och direkt såg hon att han var rödgråten i hela ansiktet och att tårar rann längst hans kinder. Hon hann inte fundera på vad som hade hänt innan han hade sagt det. Att han ville göra slut. 
   I chock hade hon stapplat ut ur bilen och omedvetet lämnat kvar buketten rosor på sätet där hon inte hann sitta längre än max femton sekunder. 
   Hennes mormor hade sagt att hon var tvungen att plantera om blommorna om hon skulle ta dem med sig. Nu visste hon att hon aldrig skulle få se de där blommorna igen.
   Och inte honom heller. 

När hon satt i sin säng den kvällen försökte hon ta djupa andetag för att lindra illamåendet, hon försökte slappna av i kroppen men det var omöjligt. Hennes händer kramade krampaktigt om lakanet där hon satt, hon böjde huvudet mot taket och varma tårar spred sig över hennes ansikte. 
   Hon kände doften av rosorna och av hans parfym, eftersom hon hade haft samma tröja som förra gången de hade setts. 

De hade gått i skolan tillsammans. de hade setts varje dag sedan de började gymnasiet, dag och natt, och nu var han borta. Hon visste att det var hennes fel, att det var han som inte hade orkat längre. Hon hade pressat honom för mycket, men hon ville ju verkligen flytta till det där huset i Frankrike som hennes morbror hade ägt. Han hade sagt nej, många gånger, men hon kunde inte släppa det. De hade bråkat, skrikit och gråtit i flera månader om det nu faktiskt, men han vägrade. Det var det enda hon ville, att flytta dit, om än bara för några månader, veckor kanske till och med.
   Och visst, nu hade hon alla möjligheter att göra precis som hon ville, att flytta, men hon visste att hon inte ville göra det utan honom. 
   När hon äntligen kunde slappna av den kvällen, när hon släppt det krampaktiga taget om lakanet låg hon och tänkte på honom. 
   Hon tänkte på de gånger han hade legat bredvid henne i sängen innan de somnat, smekt hennes hår och viskat i hennes öra hur bra hon var för honom, och hon mindes hans skäggstubb som lystes upp av månskenet utanför fönstret. Hon hade försiktigt smekt honom på kinden, känt de mjuka håren och han hade slutit sina ögon och till slut hade båda somnat, i varandras armar. 
   Aldrig mer. "



hej

4 kommentarer:

Gör mig glad här