Om en kväll

Kommer hem och det första jag ser är min obäddade säng, där jag vet att du låg senast. I natt blir jag ensam och jag står inte ut med tanken, hur löjligt det än låter. Vill inte ligga där ensam utan att ha dig att värma mig mot, vill inte ha hela sängen för mig själv och vill verkligen inte vakna upp ensam nästa morgon. Nej.
   Lägger mig och spelar mobilspel, det vi spelat de senaste kvällarna innan vi somnat och kommer på nej, du är ju inte här, då är det ingen idé.
   Vänder mig om i sängen för att se stjärnorna bättre, i hopp om att kanske inte känna mig lika ensam. Eller i hopp om att bli uttråkad så fort som möjligt och somna snabbare. Någonting gör mig tårögd, kanske en tanke eller kisandet jag måste hålla på med för att se stjärnorna klart.
   Du säger att du älskar mig men det är fullt med smulor i sängen så jag förstår ändå inte hur jag ska kunna somna.