Om att tro att hjärtslag hörs på flera mils avstånd

Jag går upp, ser min obäddade säng. Eller, den är fin på min sida som vanligt, men din blir alltid sådär trulsig. När jag går närmre sängen känner jag att den luktar dig. Nyss var du här men nu är du bara borta. Dina kläder ligger i en hög på soffan, även de doftar av dig vilket gör att jag aldrig vill lämna det här rummet utan dig. Jag gosar ner mig i kudden och önskar att när jag öppnar ögonen igen är du tillbaks.
   Jag frågar mig själv om du inte alltid kan vara här.
   Sedan går jag runt i dina tröjor och tror att du kan höra mitt hjärta slå på flera mils avstånd.

Måsarna slår med sina vingar på avstånd, vinden sjunger lätt i våra öron, håret smeker ansiktet, mörkblå vågor kluckar stillsamt mot båten, fåren hörs bakom björkdungen intill strandkanten, himlen börjar mörkna fast luften fortfarande är ljummen och solen börjar gå ner bakom talltopparna.
   Vi säger ingenting till varandra.

När jag går ifrån dig efter att ha hälsat på dig på jobbet och fått två hejdå-pussar ler jag hela vägen ner till stan och hoppas att alla kan se hur glad jag är.