Om en sommardag

Det är morgon och det hänger regn i luften. Molnen är lika tunga som mina steg är lätta trots vädret. Jag ser att det börjar dugga men det gör mig inget för gräset har precis börjat bli grönt och på framsidan växer blåa vårblommor som snart kommer stå inne på bordet.
   Jag tänker att nu har jag hela dagen framför mig och jag kan göra precis vad jag vill. Ingenting är omöjligt fast jag bestämmer mig för att idag ska jag inte göra någonting annat än att drömma mig bort till någonting som kanske inte ens finns. Jag ska lägga mig i sängen, se gröna träd utanför fönstret och läsa om någonting som får mig att må så himla bra, glömma verkligheten för ett tag och bara låtsas att jag kanske är någon annan på en helt annan plats.
   Jag ska äta vad jag vill, när jag vill och gå i de kläder jag vill och det ska bli mörkare och mörkare utanför fönstret för att åska är på väg att dra in över huset, och kanske kommer jag till och med börja bli lite orolig, dra ur sladdar ur väggen och tända ljus, akta mig för att sitta för nära fönster och allt det där man kanske ska akta sig för vid åskoväder. Och så ska jag sätta mig på en trygg plats, allra helst på en altan även fast där antagligen hade varit fullt med fönster, med min bok och kanske en kopp te, tillsammans med den här boken som blir min verklighet för ett tag.
  Och där ska jag sitta och bara njuta, en helt vanlig svensk sommardag.