Om att behöva sova längst in

Jag ligger nära dig och mitt huvud höjs och sänks i takt med att ditt bröst höjs och ditt hjärta slår, och jag kommer på mig själv med att försöka passa in mina andetag i dina.
   Jag kommer på att jag tror att du luktar jenka. Du vet, det där röda och blåa tuggummi-bugget med isbjörnen på som man kunde köpa för femtio öre när man var liten? Så tror jag att du luktar.
   På nitton år har jag lärt mig att det finns tillfällen där man önskar att man kunde trycka på paus. Inte stopp, paus. Hade jag kunnat göra det precis här hade jag gjort det nu. Där vi ligger tätt och tittar på en trasig TV-skärm som bara visar lila bilder.
   Vi somnar någon gång och när vi vaknar säger du att jag borde möblera om rummet så att ingen av oss behöver sova längst in mot väggen.

Jag möblerade om idag. Nu ska ingen behöva sova längst in.