söndag 12 december 2010

Om att dö och om att överleva

Om exakt en vecka är vi på väg, då lämnar jag trygga lilla huset där det enda jag kan dö av är att få teet i halsen eller trilla över en pall någon ställt framför tv:n mitt i natten. Och så går det faktiskt att trilla ner för trappan och bryta alla ben i kroppen man har.
   Men nu. Nu åker vi till ett ganska så främmande land där man kan dö på vägen dit, i bilen, i flygplanet, på båten. Och så kan man dö av tsunamisar, brännmaneter, apor som bits så att man får rabies och såna otrevliga saker.
   Om jag allra helst fick välja så skulle jag vilja dö i Sverige. Jag vill inte bli hemfraktad i en kista i ett kallt bagageutrymme utan jag vill sitta levande bland andra levande människor och äta helt okej äcklig flygplansmat och få ganska god efterrätt och behöva hålla för öronen när man spolar på toaletten.

Men om har tur att få överleva resan dit (och allra helst hem igen också, tack) så ska jag njuta som bara den. Jag tänker läsa tusen bra böcker jag aldrig haft tid med här hemma, få kritvitt hår och ta miljarder fina bilder.

1 kommentar:

  1. Nog kommer du dö i Sverige, nu har vi ju till och med självmordsbombare här.

    SvaraRadera

Gör mig glad här