Om att aka bil fran San Francisco till Los Angeles och sedan tillbaks igen

Mellan San Francisco och Los Angeles ar det nastan sextio mil. Det ar valdigt langt, som ni sakert forstar. Men har ar nagra saker som gor att det tar annu langre tid, och gor resan annu jobbigare:
   Varmen. Under hela resan, som tar ca sex-sju timmar, ar det fruktansvart varmt. Temperaturen ligger runt trettio, fyrtio grader och det spelar ingen roll hur langt ner man vevar ner rutorna eller hur lite klader man har pa sig for vinden som forstor ens har ar anda hur varm som helst. Och om man da forsoker sig pa att anvanda air condition kan man inte alls kora lika snabbt i varmen, sa man far ligga i runt 110 km/h hela tiden. (Vilket ar ratt lite, for oftast ar man uppe i ca 125 - 140 km/h pa de har stora vagarna.)
   Langtrakigheten. Det man ser ar oken. Stora berg vid sidan av vagen, man tror att de tar slut langt bort i horisonten men de tar aldrig slut. De foljer med oss hela vagen. Dessutom ser man knappt nagra stader alls. Vad finns mellan San Francisco och Los Angeles? Ingenting. Nagra bensinmackar, restauranger, oken och det varsta av allt pa hela resan: Varldens storsta ko-farm. Eller vad man nu ska kalla det. Det var det varsta jag sett. Det borjade med stanken, man tankte ''Oj, vad AR det har?'' och sa sag man ett gang kor, kanske tjugo stycken. Tankte ''Jaha, DET ar stanken''. Man sag fler kor. Ett stort svartvitt myller, det verkligen kryllade av kor. Sa langt ogat kunde na var det kor, kor, kor, KOR. Det ar svart att forsta och det ar svart att beskriva eftersom det ar sa himla annorlunda att inte anvanda prickar pa de har bokstaverna. Men det var verkligen det varsta jag sett. Kor som aldrig tar slut. Kor som star i stekande sol, kryllande av varandra, och ingenstans sag jag vatten. (Men det hoppas jag verkligen att det fanns) Jag tror att det nastan var sa att man kunde ta kniv och gaffel och ata rakt ur den levande kon, for den var nastan stekt som den var, dar ute i solen.
   Jag hade tankt att det skulle finnas massa mer saker att skriva om hur det var att aka bil fran San Francisco till Los Angeles och sedan tillbaks igen, men jag kom precis pa att det ar det har man tanker pa. Varmen och langtrakigheten. Man kan alla skivor utantill, det ar for varmt for att sitta med en bok i knat for boken skulle bli klassblot av all svett och rinna ivag. Vattnet man har tagit med sig blir som te och Snickersen smalten bara man ser pa den.
   Ni forstar sakert. Det var en upplevelse. Och jag har gjort den har turen en gang tidigare, forra gangen jag var har, for tre somrar sedan. Men da fanns det air condition i bilen och musiken var battre. Om jag kommer ihag ratt.
   Men jag lever i alla fall. Jag overlevde den har turen och jag alskar att vara har.
   Hur har ni det dar hemma?