Brev till Julia

Eftersom jag och Julia ska åka till Californien om några månader skrev hon ett brev till mig för ett tag sedan. (Ni som har missat kan läsa det här.) Vi ska ju åka själva, och eftersom vi brukade bråka varje dag sedan ja, dagen hon föddes tills hon fyllde 16 så var det kanske bäst att skriva ett brev så att vi skulle hålla sams, tyckte hon. Det var en bra idé, tyckte jag.
Här kommer mitt svar och mina "krav" på henne under resan:



Hej kära och ibland okära syster!

- Jag ska försöka att inte slå dig på skoj, men eftersom det bara är på skoj så är det lite svårt för mig som är så stark att inte slå för hårt. Men jag ska försöka att låta bli, för jag hatar din blick och ditt ansiktsuttryck när jag slår dig, och då blir jag bara ännu argare och vill slå dig ännu hårdare. (Armen är bäst)

- Om jag skrattar när du säger att du är flygrädd så är det bara för att jag är lika rädd själv, eller ännu räddare. Fast då kan vi bara låtsas att vi sitter i en buss, för det brukar jag göra när det blir lite läskigt. Fast då får vi också låtsas att vi sitter i en jättestor buss! Det är viktigt. Vi ska inte få panik för då kommer vi bara börja grina och då kommer hela planet skratta åt oss.

- Om jag stressar upp dig i onödan är det antagligen bara för att jag är rastlös och gillar att retas. Fast jag ska nog försöka låta bli det, för som sagt, jag gillar inte den där blicken. (Det är förresten lite av den mamma-blicken du sa att jag inte fick använda. Så sluta med den du också.)

- "Uppmuntrande saker", vad är det? "Jooo, det går så braaaa det häääär, inga terrorister här..." eller "Här får du ett äpple, oj, vad snäll syster du har!" Eller vadå? Jag förstår inte riktigt det här med uppmuntrande saker. Samma sak det här med att du säger att vi kanske kraschar i havet. Klart att vi inte gör det. Jag åker inte ända till USA för att dö heller. Det gör inte du heller hoppas jag.

- Jag vet inte om vi alltid kan gå i "ditt tempo". Tänk när vi ska byta flyg. Då har vi flera timmar på oss att gå till rätt gate och då tycker jag att det verkar rätt onödigt att gå i din idiotsnabba takt så att vi får sitta och vänta hela tiden. Om du nu inte menar den idiotsnabba takten så kan vi nog inte gå för långsamt heller alltid, det blir så tråkigt och drygt då. Vi går i lagom takt alltid, lagom är bäst. Så vi får försöka båda två att hålla samma tempo.

- Du ska få läsa Veckorevyn nästan hur mycket du vill bara jag får göra vad jag vill också. Typ äta om jag är hungrig. Vi får ha med massa bra musik så att vi inte alltid behöver bry oss om varandra.

Det var nog det, tror jag. Jag kan komma att tillägga saker efter resans gång, det gör säkert du också. Annars önskar jag dig en trevlig resa med din kära och ibland okära syster.

Hej svejs!