måndag 15 mars 2010

Två saker jag tyckte var lite sorgligt idag

Ett. Jag var inne i en klädaffär, jag gick förbi en nöjd och glad tant (ja, tant) i 55-års åldern. I famnen höll hon massa olika kläder. När hon var på väg till kassan gick hon förbi två tjejer som jobbade i affären. Då sa hon glatt "Tack så jättemycket för hjälpen tjejer!" men de hörde inte, de fortsatte stå med ryggen mot och sortera kläder. Och då tyckte jag så himla synd om tanten med famnen full av fina kläder, som säkert fått jättemycket bra hjälp av de två tjejerna som inte hörde ett ljud. Då ville jag helst bara le jättestort åt tanten, men det gjorde jag inte. Hade jag gjort det hade jag nog trillat i rulltrappan. Jag hoppas att tanten kom hem till en glad gubbe som hade gjort mat åt henne i stället, så att hon blev glad av honom istället.

Två. Jag såg min buss komma. Jag såg en handikappad kille jag vet åker med bussen. Men han satt inte i den som han brukar, nej, han sprang efter den. Och jag tyckte att det var så hemskt synd om honom för det är såklart jätteisigt på trottoarerna och bussen åkte rätt snabbt så det var inte så lätt att hinna ikapp bussen. Jag vet inte om han hann.

Jag tyckte bara att det var så sorgligt. Skulle nog helst vilja krama båda två.
Vad tycker ni är ungefär lika sorgligt?

3 kommentarer:

  1. åh jag tycker så himla synd om alla fina tanter och gubbar som blir "dissade"... guuuud ja vi får verkligen hoppas att gubben hade lagat mat till henne.
    vilken affär var det förresten? :)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det var två sorgliga saker du skrev om, jag förstår hur du kände det, och det kan vi alla, för alla har vi känt lika dant.
    Här kommer mina två exempel:

    1: I lördags var vi ute, jag och min gubbe. med flera. Jag visste redan från början att jag skulle tycka det var jobbigt och ganska trist, eftersom jag vet att alla de som ses bara pratar om sitt och deras gamla jobb och blablabla som jag aldrig kommer komma i närheten av. Men jag satt med, hade det JOVARS, men inte mer, långt därifrån. Men tillslut händer det, kanske 23.30.

    Det sitter en fantastiskt överviktig karl ett par bord från mig, aldelens ensam. Hans gylf är öppen på ett sådant sätt att alla kan se det utan han själv, för magen, hängslen och hans sinne är ivägen. Han gar ett par tänder mindre i munnen än vad "vanliga" människor har, han har hängslen hängandes på ett sätt som "vanliga" människor inte har, han har mer ovårdat skägg än "vanligt" skäggiga män har. Och han är ovänligt ensam vid sitt bord, ovanligt mycket mer ensam än "vanliga" människor är. Han sitter vid sitt bord, han dricker öl och har ett glas med jordnötter framför sig. Ensam vid sitt bord.
    Jag tittade på honmom ett par minuter, mest för att se om han var så ensam som jag själv tyckte han verkade. Efter de där minutrarna gick jag dit.
    Han hette Sven. Han hade varit ute på hockey ikväll och brukade gå ut ensam efteråt för att det var så roligt att se på folk. Jag prasenterade mig och frågade om jag fick sätta mig hos honom ett tag. -Jaja, jaja, svarade han bara, visade med en gest vilken stol jag fick sitta på. Sven pratade inte med mig på hela kvällen. Sven svarade bara på frågor. Direkta frågor. Och han sträckte ideligen fram sitt glas med nötter till mig för att bjuda.
    -Vill du inte ha en nöt till?
    -TAck, gärna.
    Tre gånger viskade jag till honom att gylfen åkt ned igen. Han verkade inte besvärad av mitt påstående, heller inte förvånad, utan han drog bara raskt upp den.
    -Jag brukar sätta gummiband i mina gylfar när det blir så där för mig, sa jag.
    -Jaja, sa han tillbaka och bjöd på fler nötter.

    ........ Det lilla mer som jag kan berätta om Sven ser du att läsa på min blogg.

    Det andra som kan få mig så som du tänkte på är en känsla jag inte kan beskriva. För den har med att inte räcka till att göra.

    TACK för att du delar med dig till oss som älskar att läsa det du skriver!!
    PUSS!
    Jag älskar Dig.

    SvaraRadera
  3. Men nu vid närmre eftertanke var det nog inte så sorgligt, jag blev mest arg av känslan,,, men jag vet att du vet hur jag menar.

    SvaraRadera

Gör mig glad här