No reason to stay, is a good reason to go

Så länge som jag velat åka, och äntligen är jag påväg. Flyger över farliga länder på tolvtusen meters höjd och över storstäder som glittrar som gigantiska kretskort. Jag älskar att flyga över städer på natten. Kanske så älskar jag på något sätt att flyga ändå, trots att jag egentligen mest skulle beskriva mig som flygrädd. Det är någonting med lugnet ombord sådär högt upp i luften, långt ifrån det verkliga livet. Det är som att allt där nere inte existerar och att man lever något slags liv i undantagstillstånd. 

   Jag äter, sover och lyssnar på poddar om vartannat. Jag flyger framåt i tiden och det är natt nästan hela tiden, kanske för att jag missade dagen när vi mellanlandade på flygplatserna i Doha och Singapore. Jag är jättenervös i tullen i Singapore för bara några timmar innan vi lyfte läste jag att det är dödsstraff på att smuggla narkotika in i landet. Som om jag ens skulle göra det, men jag har ju en hel icakasse full med mediciner. När jag väl kommer till gränskontrollerna så vinkar dom bara förbi mig. Jag slipper dödsstraffet.

   På sista planet, från Singapore till Sydney, känner jag att det äntligen börjar närma sig. Det jag har längtat efter så länge är snart påväg att bli min verklighet. Jag är nervös, men tänker att jag ska ta en sak i taget. Vi flyger säkert flera timmar över röd obebodd öken. Så mycket guld det säkert gömmer sig där nere…
   Vid inflygningen ser jag hela Sydney. Det är mulet, lite regnigt men varmt säger piloten. Vad som helst, tänker jag, bara det inte är som hemma i Sverige. 

   Jag tror att jag kommer gilla detta. Det är mycket finare än vad jag hade kunnat drömma om, och jag mår så bra här utan stress och utan att veta vilken dag det är. Det är precis såhär jag vill att mitt liv ska vara just nu.