Januari

Varför känner jag att jag måste förklara mig? Jag är hemma och är sjuk, men har dåligt samvete över att jag varken är förkyld eller har feber. Men hallå, att min hjärna är totalt jävla utmattad, är inte det en orsak god nog? Varför kan inte min numera färdigutvecklade tjugofemåriga hjärna fatta det? Trots att min hjärna hunnit bli vuxen nu så undrar jag ändå när den ska lära sig samarbeta med magkänslan. Jag har kämpat på hela den här hösten och nu när det verkligen närmar sig slutet håller jag på att gå under. Jag kan inte andas, det här hamsterhjulslivet kväver mig.
   Både igår och idag har jag försökt sovit ikapp lite, och jag vet inte när jag sov så länge som till klockan ett senast. Jag borde fatta att efter allt detta flängande hit och dit, upp och ner med humöret, olika drömmar jag kämpat för att hålla levande genom att jobba på jobb jag aldrig trodde att jag skulle ha, att det liksom har blivit för mycket. Och det tar kanske inte bara "några månader" att reparera en trasig hjärna, det här kommer ta tid. Jag måste försöka acceptera det. Men när jag vissa stunder har svårt att andas, inte är ett dugg utvilad efter en helg och får ångest av minsta lilla sak så tänker jag att "Vem är jag ens utan allt detta?" Det vet jag inte. Men jag hoppas, jag hoppas att jag genom att resa till ett varmt ställe på andra sidan jorden där jag inte känner en själ och inte har ett enda måste i världen, att jag där kan ta reda på vem jag är egentligen.
   Och gör jag inte det så kvittar väl det, då har jag nog bara haft det jävligt gött en stund.