Maja Axelborn

Om vårdrömmar

2012-02-16T15:46:00.004+01:00

Somnar mitt på dagen och utanför ditt fönster ser jag bara den ljusblå himlen och tallarna. Det skulle kunna vara vår, men det är bara mitten av februari.
Drömmer om blommande syrener och gröna björkar, barfotafötter och nyplockade jordgubbar men vaknar av att det snöar igen.
Pulsar genom den tunga snön i alldeles för halkiga skor. Det är som att gå på ett rullband som rullar åt fel håll. Jag kommer ingenstans. Har din allra finaste tröja på mig eftersom det är kallt ute, men snön gör mig arg och genomsvettig. En liten stund ångrar jag att jag tog den.
Men jag tänker på att du just sa att jag är den bästa du har. Då går det bra, och då får det gärna snöa ett litet tag till. Även om jag vet att du inte vill det.

Om en rad ur en bok

2012-02-13T12:41:00.002+01:00

Jag håller andan i hopp om att hålla tårarna inne, samtidigt känner jag hjärtat slå i takt med klockan. Efter några slag måste jag dra efter andan igen och då ser jag det svarta hålet i hjärtat på mig själv och inser att jag kommer aldrig sova bra utan dig.

Om ett gammalt hus, vilda djur och vintern

2012-02-12T14:30:00.001+01:00

Kikade in i Josefines morfars gamla hus, vissa delar var så himla fina och vi hittade många fina, gamla och bortglömda saker.
Har jobbat natt/tidig morgon och stött på råddjur och en fin oskarp häst. Sen blev det visst lite mer vinter i natt så jag tog en runda med bilen bara för att få se lite skog. Här har de ju huggit ner all.
Och jo. Det var länge sedan jag sov så bra som i natt. Skönt.

Om kyla

2012-02-10T21:18:00.001+01:00

Nu kan jag inte längre riktigt säga att jag sover utan dig på nätterna eftersom jag egentligen inte sover på nätterna alls, mer än bara några timmar. Men jag har varit utan dig i ganska precis fyra dagar och jag memorerar varje telefonsamtal och läser våra sms flera gånger om för att inte gå under.
Och varför jag inte sover på nätterna handlar förresten om att jag kör ut tidningar och får se ugglor, harar och råddjur istället för dig. Jag hoppas att jag får möta lodjur och varg någon gång.
Men allra helst träffar jag dig. Men det får vänta ännu en sömnlös natt, en lång dag utan dig och sedan en sen kväll.
Sen.

Om att baka

2012-02-09T15:35:00.002+01:00

Bakade med Julia en dag, fick världens mjukaste skjorta, kanske ett jobb också.
Tack för era fina drömmar igår också, ni får gärna fortsätta för det är så mysigt att höra.

Om inspiration

2012-02-08T16:39:00.001+01:00

Jo, kan ni inte hjälpa mig med en sak? Jag behöver ha lite inspiration.

Berätta vad ni drömmer om. Det kan vara framtidsdrömmar, drömmar ni drömmer på nätterna, dagdrömmar, mardrömmar osv. Jag vill höra allt.

Så ska vi få se senare vad det blir av det hela.

Om att drömma

2012-02-07T14:11:00.001+01:00

Att få bli omhållen om nätterna är bland det finaste jag vet.
Ingen dröm.
Verklighet.

Om klockan tre på natten

2012-02-02T19:39:00.001+01:00

Jag kommer till dig. Jag har sovit utan dig i tre nätter och jag har inte gråtit en enda gång, knappt ens varit nära panik för det har hänt så mycket annat. Det kan tyckas barnsligt, som sagt, men jag har inte vant mig att vara utan dig än.
Jag lägger mig bredvid dig i sängen, håller om din nacke. Du somnar snart. Det är mörkt i rummet men mina ögon börjar vänja sig vid mörkret. Du ligger nära mig, våra ben är ihoptrasslade och ditt ansikte bara några centimeter från mitt. Äntligen kan jag andas din varma luft igen. Jag blundar och drar in, smeker håret i din nacke.

Innan vi ska sova för natten ligger vi i sängen och skrattar, du får höra hur du låter precis innan du somnar och jag frågar om den allra största fisken du fått och vad du skulle vilja ha för hund när du blir stor. Du säger collie, och jag kan inte sluta skratta.

Antagligen har jag världens största leende på läpparna när jag somnar, och det och värmen i mitt hjärta ökar när klockan är tre på natten och du lägger din arm runt mig.

Om en tisdagstext

2012-01-31T14:15:00.001+01:00

"Hon hade tagit rosorna ur sin mormors trädgård. Det var de hon var allraräddast om, den sällsynta arten, men hon hade bönat och bett och till slut hadeden gamla gett med sig.
   Hon tänkte säga förlåt. Han tänktegöra slut.

Hans bil stod som vanligt och väntade på henne vid busshållsplatsen vid kyrkan,och direkt såg hon att han var rödgråten i hela ansiktet och att tårar rannlängst hans kinder. Hon hann inte fundera på vad som hade hänt innan han hadesagt det. Att han ville göra slut.
   I chock hade hon stapplat ut ur bilenoch omedvetet lämnat kvar buketten rosor på sätet där hon inte hann sittalängre än max femton sekunder.
   Hennes mormor hade sagt att hon vartvungen att plantera om blommorna om hon skulle ta dem med sig. Nu visste honatt hon aldrig skulle få se de där blommorna igen.
Och inte honom heller.

När hon satt i sin säng den kvällen försökte hon ta djupa andetag för attlindra illamåendet, hon försökte slappna av i kroppen men det var omöjligt. Henneshänder kramade krampaktigt om lakanet där hon satt, hon böjde huvudet mot taketoch varma tårar spred sig över hennes ansikte.
   Hon kände doften av rosorna och avhans parfym, eftersom hon hade haft samma tröja som förra gången de hade setts.

De hade gått i skolan tillsammans. de hade setts varje dag sedan de börjadegymnasiet, dag och natt, och nu var han borta. Hon visste att det var hennesfel, att det var han som inte hade orkat längre. Hon hade pressat honom förmycket, men hon ville ju verkligen flytta till det där huset i Frankrike somhennes morbror hade ägt. Han hade sagt nej, många gånger, men hon kunde intesläppa det. De hade bråkat, skrikit och gråtit i flera månader om det nufaktiskt, men han vägrade. Det var det enda hon ville, att flytta dit, om änbara för några månader, veckor kanske till och med.
   Och visst, nu hade hon allamöjligheter att göra precis som hon ville, att flytta, men hon visste att honinte ville göra det utan honom.
   När hon äntligen kunde slappna av denkvällen, när hon släppt det krampaktiga taget om lakanet låg hon ochtänkte på honom.
   Hon tänkte på de gånger han hade legatbredvid henne i sängen innan de somnat, smekt hennes hår och viskat i hennesöra hur bra hon var för honom, och hon mindes hans skäggstubb som lystes upp avmånskenet utanför fönstret. Hon hade försiktigt smekt honom på kinden, känt demjuka håren och han hade slutit sina ögon och till slut hade båda somnat, ivarandras armar.
   Aldrig mer. "

hej

Om två

2012-01-29T11:29:00.000+01:00

Med dunkande huvud ser jag ångestsängen. Det är så jag kallar den nu. Får mer och mer ångest för varje gång mobilen plingar till. Hade jag varit ensam hade huvudet suttit i väggen nu.
Ont i magen och vet inte om det är bra eller dåligt.
Men allra mest lite ont i hjärtat.

Om att andas

2012-01-23T13:46:00.001+01:00

Andas igen. Dina andetag.

Om helgen

2012-01-22T21:38:00.000+01:00

Har bakat jättefina cupcakes, gosat med Herman och träffat Julia och Joakim. Och Louise. Bra.

Om att det är du

2012-01-18T11:34:00.000+01:00

Somnar, vaknar, somnar igen och vaknar av att du håller om mig. Det gör ingenting, det gör ingenting att jag vaknar, för jag är så himla glad att det är du som ligger här och håller om mig, att det är du som andas på min rygg och att det är din kropp som gör min varm.
Du vänder dig om och jag tänker att det kanske inte gör någonting, faktiskt, för vi båda vet att vi tycker om varandra så himla mycket i morgon också.

Om ingenting

2012-01-17T17:19:00.001+01:00

Blir bjuden på bio ikväll. Blir nog bra.

Om svartvitt

2012-01-16T15:33:00.000+01:00

...Och så tänker jag "rädda mig, någon" fast att jag vet att du är den enda som kan det.

Om minusgrader fast inte i hjärtat

2012-01-13T12:25:00.002+01:00

Det är två minusgrader ute och fast du går bredvid mig är du tusen kilometer bort. Jag kämpar med att hålla tillbaks tårarna för jag vet att det kan sluta i katastrof.
Vi fortsätter gå, jag blickar ner i marken utan att egentligen riktigt se någonting. Jag vet att stigen är snöbeklädd och att jag har mammas skor på mig, jag börjar redan bli kall om tårna.
Plötsligt stannar du och tar tag i mina armar.
- Gråt inte, säger du rakt in i mina ögon. Du är så fin nu.
Och så kysser du mig flera gånger om och tårarna fryser nästan till is och jag önskar att våra kyssar också kunde göra det så att de aldrig tog slut för de är det enda som kan rädda mig nu.
I mitt hjärta är det flera plusgrader och det slår hårdare nu än innan.

Om massa blandat

2012-01-11T15:58:00.003+01:00

Blandat.
Innan skjortan gick sönder.
Och innan det blev lite mer snö.

Nu fick jag en idé förresten.

Om min dag

2012-01-08T13:34:00.000+01:00

Fyller visst 20 idag.
(Känner mig som 15)

Om den fjärde dagen

2012-01-06T11:48:00.002+01:00

Fyra dagar in på det nya året ligger jag i din säng och gråter. Du känns som en evighet bort fast att du bara ligger några centimeter bort från mig, fast med ryggen vänd mot mig.
Morgonen därpå känns du helt plötsligt så himla mycket närmre, jag håller din hand hårt och det går att andas normalt igen. Men du blir ändå så arg så att du håller på att trilla i vattnet från den lilla ekan och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Gråten känns närmast men jag håller inne den.
Känner att jag inte kan gråta den femte dagen på året. Det räckte med fjärde. Gott och väl för hela året.

Men bara några minuter senare håller du om mig igen.

Om handskrivna brev och så

2012-01-03T14:32:00.000+01:00

Tycker verkligen att man borde få och skicka brev oftare.
Och jo, sista bilden skulle egentligen röra på sig men det funkade visst bara om man klickade på den? Så klicka.

Om en text

2012-01-02T14:11:00.003+01:00

"What is in this air?
It feels like feathery dust everywhere
and as I breathe it in
I breathe the masculine scent of his skin"

- Maria Mena

Om allt

2011-12-30T15:11:00.001+01:00

Vill säga att jag saknar dig redan, att det första jag kände när jag kom innanför dörren här hemma var hur mitt hår luktade dig, min tröja också. Går uppför trappan och ser min säng, försöker tränga bort tanken om att jag inte ska sova med dig i natt och jag blir arg på mig själv i smyg för att jag känner att benen håller på att ge vika och att ögonen börjar tåras ännu en gång.

Om mig

2011-12-29T15:30:00.001+01:00

Fick förresten en mini-boomerang av Anna också.

Om blommiga lakan, små sängar och om att inte våga

2011-12-27T12:01:00.002+01:00

20:31
Jag öppnar korken till pennan flera gånger och stänger den lika många igen. För hur börjar man egentligen en text om hur det är att ligga ensam i en liten säng man försökt göra större med hjälp av en soffa bredvid, och om hur det är att ligga i blommiga lakan som doftar svagt av sköljmedel och inte av honom?
Jag började visst sådär.
Utanför fönstret dundrar stormen i de träd som fortfarande finns kvar och i de allra starkaste vinddragen knäpper det till i fönstren som om de skulle lossna från sina gångjärn och dras med i vinden. Jag hade inte märkt någon skillnad om det hände, min kropp är ändå redan stelfrusen och i min hjärna är det kaos, storm, och jag är trött men rädd för att sova eftersom jag vet att jag måste göra det ensam.
Klockan tickar men alldeles för långsamt. Jag skulle vilja sova nu fast jag vet att det är alldeles för tidigt även fast det varit mörkt i flera timmar nu. Tröttheten har varit nära att ta över flera gånger under dagen men jag har ändå lyckats stå emot den, fram tills nu, men jag är helt enkelt för rädd för att sluta ögonen.
Jag är rädd för att hamna i fel värld i drömmarna, vilket har hänt de senaste ensamma nätterna. Jag vrider och vänder på mig tills jag nästan får träningsvärk och när jag väl lyckats somna är det bara oroligt och jag vaknar upp med en obehaglig känsla av att jag fått besök av båda vithajar och tsunamisar under natten.
Det här går inte. När jag insåg att jag skulle bli tvungen att sova själv i natt började ögonen tåras och jag fick kämpa för att inte börja gråta ännu en gång i den där bilen på väg in till stan. Det har hänt så många gånger nu så att snart skulle det inte förvåna mig om jag börjar gråta bara jag får syn på den.
De nya påslakanen känns sträva mot huden och täcket är alldeles för varmt, men till slut vågar jag släppa taget och somna, om än oroligt.

10:00
Jag vaknar av att solen lyser mig i ögonen och jag skyndar mig upp för jag vet att idag får jag träffa honom igen.

Om fina saker

2011-12-25T12:20:00.001+01:00

Jag hade en sån himla bra dag igår så jag är nöjd. Fick fina vykort, mini-anteckningsböcker och en jordglob.
Och gosigaste tröjan av honom. Och lite mer.
Bra.

Om en vit jul

2011-12-19T15:26:00.000+01:00

Det är bara några dagar kvar till julafton och jag uppehåller mig med att försöka låtsas som ingenting. Det är i och för sig ganska så svårt när jag håller till bland över 150 000 av alla julkort som skickas här i från Värmland, men jag försöker.
Jag låtsas att talgoxarna i busken på framsidan alltid har suttit där och att det alltid har stått en gran bakom ytterdörren som väntar på att få ljus i sig. Jag låtsas att jag alltid köper julklappar till dem jag tycker om och att jag alltid äter lussebullar och knäck, att det är mörkt året om och alltid lika kallt här.
Och så låtsas jag som om det inte alltid var såhär... Splittrat. Komplicerat. Kaotiskt.

Men det är förgäves, det vet jag. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än försöker att låtsas som om den största högtiden vi har inte kommer. För det gör den.
Och det enda jag kan tänka på är hur många som inte har det bra. Hur många barn som firar jul med halva, trasiga familjer, hur många som är ensamma, hur många som firar jul utan en mamma eller pappa.
Och alla barn som inte kommer få en vit jul. Läs mer om det här för det här tycker jag är så himla himla viktigt.

Men god jul i alla fall.

Om att vara på väg åt rätt håll

2011-12-11T13:48:00.002+01:00

Mörkret lägger sig redan innan det har blivit ordentligt ljust ute och jaghar lagt mig för länge sedan. Det kan tyckas vara ett barnsligt påhitt, menutan den där värmen bredvid mig i sängen fattas någonting och det känns omöjligtatt somna.
   Lakanen klibbas fast mot min kalla hudoch hur jag än vrider och vänder på mig finns det ingenting som kan stilla minatankar. Månen lyser in över halva sängen och jag lägger mig med huvudet vidfotändan för att kunna se himlen bättre.
   Men allt jag kan se är hur tomsängen är.
Jag försöker somna, räknar får och ser hela vägen hem till dig.
   En tankeslår mig plötsligt. Det tar bara en halvtimme att köra.
   Så jag går upp, klär på mig igenoch sätter mig i bilen.

Vägen glittrar i fullmånens sken och de varnar på nyheterna om vinternsförsta halka så jag tar det försiktigt trots att jag knappt orkar vänta halvtimmendet tar att köra till dig. Jag möter inte en enda bil på hela vägen och råddjurenäter stilla och ostört på ängarna men någonting stör min koncentration.
   Det är det välbekanta pirret i magen sombekräftar att jag är på väg åt rätt håll. Till dig.

Om att minnas det finaste

2011-12-10T19:52:00.001+01:00

Vi säger hej då och du trycker dina läppar tätt mot mina. Jag känner dina ord mot min mun när du säger "Tänk på att jag älskar dig. Tänk på det, tänk på det när du ska sova sen".
Och så går du.

Om att inte klä på sig på en hel dag

2011-12-09T22:00:00.000+01:00

Snälla, får jag ligga här lite till bredvid dig? Jag vet att klockan är mycket och att det börjar bli mörkt ute igen, och jag vet att vi inte ens klätt på oss för dagen, men vi kan väl ändå se ett avsnitt till av serien, tio minuter till här i sängen och nej, res inte på dig.
Regnet smattrar mot fönsterbrädan och genom gardinerna kan jag se tallarna vika sig för den hårda vinden men jag trycker mig bara närmre dig och du kramar min hand och snusar mig i håret och jag blundar och håller som vanligt andan när du gör så.

Det är mörkt jämt nu för tiden men dagar med dig gör det ingenting. Då spelar det ingen roll hur mörkt eller ljust det än är, för mitt hjärta slår så skönt när du är nära.

Om bloggar jag läser

2011-12-07T20:41:00.001+01:00

Hej. Tänkte visa er några av mina allra bästa bloggar jag följer. Mest bara för att de är så himla fina så att jag inte vill att någon ska missa dem.

Den första jag ska visa er är Rebecka Bjurmell. Jag gillar verkligen hennes blogg för hon tar superfina självporträtt och fotograferar helt underbart fina bilder från Paris, där hon bor. Hennes tumblr är dessutom den allra bästa inspirationskällan jag vet, det är ett måste att kika in på den.

Sen är det Nicolina, som helt enkelt bara har det sötaste bloggnamnet och tar så himla mysiga och korniga bilder. Och jo, tyckte att hennes header var så himla fin så hon fick inspirera min.

Annette Pehrsson får mig bara att vilja damma av de allra äldsta kamerorna jag kan hitta och börja fotografera analogt igen. Hon tar så himla fina och stillsamma självporträtt, och dessutom är hennes

landskapsbilder underbara.

Saras blogg måste ni bara läsa för hon skriver så himla vackert. Kort och gott. Mer behöver jag nog inte säga, det är bäst ni läser själva. Lova att ni gör det.

Så. Här har ni mina fyra allra finaste bloggar.
Följer många andra fina men för att välja ut de allra bästa liksom. Länka gärna om ni vet någon som ni tycker att jag behöver se!

Om att tycka om

2011-12-02T17:02:00.001+01:00

Tycker om
att ligga bredvid dig i höjd med din axel och gosa in mig i din arm, att ta djupa andetag i din nacke och att få vakna bredvid dig och höra att jag är fin. Fast att jag är alldeles nyvaken.
Tycker ännu bättre om när du tar djupa andetag i mitt hår och pussar mig lätt på halsen, som om du vore rätt att lämna minsta lilla märke eller blöt fläck efter dig.
Och så tycker jag om när du lägger din hand över min och pussar mig fast jag inte ber om det.

Om en kväll

2011-12-02T12:15:00.001+01:00

Kommer hem och det första jag ser är min obäddade säng, där jag vet att du låg senast. I natt blir jag ensam och jag står inte ut med tanken, hur löjligt det än låter. Vill inte ligga där ensam utan att ha dig att värma mig mot, vill inte ha hela sängen för mig själv och vill verkligen inte vakna upp ensam nästa morgon. Nej.
Lägger mig och spelar mobilspel, det vi spelat de senaste kvällarna innan vi somnat och kommer på nej, du är ju inte här, då är det ingen idé.
Vänder mig om i sängen för att se stjärnorna bättre, i hopp om att kanske inte känna mig lika ensam. Eller i hopp om att bli uttråkad så fort som möjligt och somna snabbare. Någonting gör mig tårögd, kanske en tanke eller kisandet jag måste hålla på med för att se stjärnorna klart.
Du säger att du älskar mig men det är fullt med smulor i sängen så jag förstår ändå inte hur jag ska kunna somna.

Om kyla

2011-12-01T16:00:00.001+01:00

4 dagar sedan:
Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker för helt plötsligt får jag ett oväntat knytnävsslag i magen som får mig att tappa andan. Och får jag inte vara din längre kan du lika gärna fortsätta slå för då ser jag ingen mening med att ens försöka fortsätta andas.

Det blåser genom jackan, genom själen, hjärtat och utanför fönstret och jag kommer aldrig kunna somna när det viner så i fönstren och när sängen är kall och jag är ensam. Annars är det väl okej.

Om mig och Alva

2011-11-27T14:21:00.001+01:00

Och här är hon.

Om att andas fast det tar emot

2011-11-27T14:04:00.001+01:00

Igår: Inte bra.
Idag: Försöker andas, gömmer mig under luggen.

Om hjärtat

2011-11-25T16:31:00.001+01:00

Jag sätter mig bredvid dig och du kramar mig och säger "Tur att du kom" och sen snusar du mig i håret och säger jag är den bästa du har och mitt.hjärta.smälter.

Om det där

2011-11-18T16:55:00.001+01:00

Jag tänker att någon skulle ta en bild av oss nu, när du ligger bakom mig och håller om mina händer framför mitt bröst. Jag har din allra varmaste tröja på mig och du säger att den luktar gott.
- Den luktar dig, säger jag.
Vi ligger i din säng med ryggen mot fönstret men jag vet att utanför gnistrar gräset av solens sista strålar och det är kallt, isande, bitande, men här med dig så nära man bara kan komma känner jag inte den minsta kyla.
- Släpp mig inte, säger jag när du börjar röra på dig.
Du kramar mina händer och håller om mig hårdare.

Om mig

2011-11-14T13:23:00.001+01:00

Tycker att det är så himla kul att det är så många som kikar in här nu för tiden.
Följ mig på Instagram förresten. Sök bara efter "mlax".

Om att önska

2011-11-10T14:26:00.001+01:00

Försöker bli kompis med luggen och sånt.
Tänker lite på att det snart är jul också. Jag önskar mig en resa. Och den här kanske.
Och sen väldigt mycket kärlek. Sen är jag nog ganska nöjd.

Om oss

2011-11-09T16:04:00.002+01:00

Äntligen ligger vi nära igen och jag har längtat sedan vi sist sa hej då. Vi ligger tätt, tätt och du snusar mig i håret ibland och när du gör det pirrar det lite extra. Jag blundar och håller andan, som om tiden var beroende av mina andetag. Som om jag slutade andas nu skulle stunden vara förevigt.
Vi somnar i varandras armar och vi vaknar då och då och en gång säger du yrvaket att du älskar mig.
Det var länge sedan jag sov så bra.

Om smygbilder

2011-11-07T13:59:00.001+01:00

Eftersom min fina inte gillar att vara med på bild har jag min mobil full med smygbilder på honom.

Åh.

Om mig

2011-11-03T20:03:00.000+01:00

Om hösten

2011-10-27T13:46:00.000+02:00

Jag tror att det nästan aldrig tidigare varit så mycket höst som nu. Löven faller likt träden på baksidan just nu, dock lite långsammare och med ett lättare fall än de misshandlade tallarna.
Och jag vet inte vad jag ska göra.
Känner mig så lost, vad ska jag göra?

Pigga upp mig.

Om att vakna

2011-10-26T14:56:00.001+02:00

Vaknar mitt i natten av att du håller om mig.

Om en fotobok

2011-10-25T17:53:00.002+02:00

Beställde en egen fotobok förra veckan och fick den mycket snabbare än vad jag trodde!
Här är ett smakprov.

Om Anna

2011-10-25T10:30:00.001+02:00

Vänta. Igår sa jag hej då till Anna som flyttar till Australien för minst ett halvår. Och jag kan inte fatta att jag inte kommer få träffa henne på så himla lång tid.
Jag missunnar henne inte, hon förtjänar verkligen att få åka iväg till sin Micke och allt det där, men jag är bara så himla ledsen över att vi inte kommer ses på så väldigt länge.

(haha)

Vi kommer inte kunna ta sista minuten någonstans till våren för då är hon fortfarande inte hemma. Vi kommer inte kunna bli fotade av främlingar på gatan, inte komma hem tidigt på morgonen, inte ha matchande kläder helt omedvetet, inte skämmas för att vi råkat ta för korta kjolar någon kväll, inte fota tillsammans, inte skratta åt samma saker......

Tänkte igår när vi sa hej då att jag inte skulle gråta, men det var ju självklart omöjligt.
Har liksom lite svårt att egentligen ens förstå att efter allt vi gjort tillsammans så kommer hon inte finnas här med mig, utan på andra sidan jorden.
Känns till och med lite överflödigt att ens försöka beskriva hur bra vi är tillsammans och för varandra, vi är ju så himla lika och någonting kommer verkligen saknas för mig tills hon kommer hem igen.
Här kommer jag i alla fall följa henne och Mickes blogg, det borde ni också göra. (Jag ska se till att de uppdaterar så ofta de bara kan)

Och förlåt för lite halv- och helfula bilder men jag känner att det egentligen inte alls spelar någon roll.

Om självporträtt och lite kärlek

2011-10-24T11:23:00.000+02:00

Jag är frusen i hela kroppen men vi kryper ner under täcket med kläderna på och jag blir snart varm för du ligger så nära.
Du ligger bakom mig och håller om mig, gosar ner ansiktet i min rygg och säger att du älskar mig.
Jättemycket.
Du somnar snabbt men inte jag, för det pirrar alldeles för mycket i mig för att jag ska kunna slappna av.

Om att fota

2011-10-23T17:17:00.000+02:00

Träffade Linda, som jag inte alls vet när jag såg senast.
Jag fotade henne och Jhna och Jessica, som jag inte träffat tidigare :)

Om Riga

2011-10-21T22:36:00.000+02:00

I somras följde ju jag med Christoffer och hans familj på en båttur till Riga. Jag kände att jag inte riktigt hade lust att sitta och redigera alla mina bilder soliga sommardagar men nu, en höstkväll i oktober, tänkte jag att det passade bra, så såhär såg det ut.

Här är han, på båten dit. Nöjd.

Gick ombord i Riga, svettades, gick och gick, hittade en marknad där jag smygfotade lite såklart, gick runt på stan. Och lite sånt.

Det här var vår utsikt från hotellrummet. (Haha) Det var lite slitet i Riga men hotellet var nog bland det finaste jag bott på, med fönster man kunde sitta i och allt! Drömmen.

Vi gick och gick och hittade flera gallerior i hur många våningar som helst men utan nästan en enda vettig affär.

Öl-paus.

Vi åkte upp i en kyrka och såg hela Riga ovanifrån. Men såhär såg det ut för det mesta, men det var lite fint ändå.

Familjen.

Hade så himla bra dagar med min finaste och hans familj.

Om naturligt ljus

2011-10-18T15:32:00.000+02:00

Åker hem till Anna ikväll.
Hon åker om en vecka. (!!!)

Om din doft

2011-10-17T16:51:00.000+02:00

Du går upp och jag ligger kvar, alldeles ensam. Jag hinner knappt somna om för ens du kryper ner igen, för bara en minut eller så, och du håller om mig och pussar mig i pannan och säger att du älskar mig. Sedan går du.

Jag går upp ensam lite senare, äter frukost utan dig, men lånar lite av din parfym så att jag varje gång när jag sveper håret ur ansiktet känner din doft.

Om tre bilder och lite tack och sånt

2011-10-16T18:03:00.001+02:00

Får äntligen träffa honom igen. Äter frukost i sängen. Och solar benen genom persiennerna.

Vi är ute och går och jag tänker att det är snart november. Det är inte ens en månad kvar, och löven ändrade färg för länge sedan som om de aldrig någonsin varit gröna.
Igår var det fullmåne så den lyser fortfarande starkt över oss, och över den glittrande sjön. Polstjärnan ligger nästan alldeles precis i linje med månen och det blåser kalla vindar, men med dig här, du som tagit min hand och stoppat ner den i din jackficka tillsammans med din, känner jag ingen kyla på riktigt.

Tycker förresten att det är så himla kul att det är så många som har kikat in här den senaste tiden. Jag har haft besöksrekord som man så fint säger och det gör mig så himla glad! Fortsätt så, tack.

Om händer

2011-10-13T13:24:00.000+02:00

Om Karpathos

2011-10-12T16:25:00.000+02:00

Okej, nu vet jag att jag är väldigt, faktiskt väldigt seg med de här bilderna. Men jag tänkte bättre sent än aldrig. Tyvärr blev det lite dålig kvalité här på bloggen men om man trycker på bilderna så ser det bättre ut :)
Nu ska ni vilja åka utomlands!

Om att vakna ensam

2011-10-12T10:55:00.000+02:00

Vill inte vakna riktigt såhär ensam. Kom hem istället.

Om en kväll

2011-10-11T22:13:00.001+02:00

Jag ser på en hel film och du sover bredvid mig hela tiden och jag tänker att jag älskar dig så och vill bara ligga såhär nära dig varje kväll och gud, vad du får det att pirra.

Om jul i oktober

2011-10-11T17:58:00.000+02:00

Eftersom min allra finaste Anna ska flytta till Australien om två veckor firade vi lite jul tillsammans igår. Riktig jul med julmat, glögg, pepparkakor, lussebullar och knäck. Till och med julmusik, även fast vi kanske allra helst kunde varit utan den...
Och såklart hade vi julklappsutdelning! Jag är inte alls förvånad att vi gav varandra samma sak, vi tänker så lika, här är beviset på det. Vi gav varandra en burk att ha varandras brev i, och här är den fina jag fick.
Finaste vännen, hur ska jag klara mig i ett halvår utan henne?

Om en söndag

2011-10-09T15:18:00.000+02:00

Du ligger tätt bakom mig och jag kan inte sova, kan liksom inte sluta tänka på att det är du. Och att det är vi. Jag kommer att tänka på en av de första gångerna du sov hos mig. Det var antagligen någon gång i februari. Jag kunde inte sova då heller och du sa att jag bara skulle vända mig om och låtsas som att du inte var där.
Men hur skulle det gå till? Jag kunde ju inte vända mig om och låtsas som att du inte låg bredvid mig när jag hörde dina andetag och kände din värme, bara centimeter ifrån mig. Jag kunde bara inte sluta tänka på att det var du som låg här med mig, så nära.

Jag somnar fortfarande alltid sist av oss båda, kanske för att jag inte riktigt kan förstå att det är du, och att det är vi.

Om stickat

2011-10-08T16:34:00.001+02:00

Solen lyser sina sista iskalla strålar och jag är på väg till dig och till värmen. Sitter i tre timmar och ser dig och ingen annan och du blinkar åt mig och jag hoppas att alla kan se att det är vi.

Om mig

2011-10-07T15:14:00.003+02:00

Om Julia och mig

2011-10-06T12:38:00.001+02:00

Om mormor

2011-09-29T23:34:00.000+02:00

Åkte bort med mormor över natten, fick höra saker jag aldrig hört förut, se ställen jag aldrig tidigare sett och förmodligen aldrig kommer se igen.
Jag har gått på vägar som funnits i hundratals år där jag hittade de förmodligen allra sista smultronen för denna sommaren, och som var det allra godaste jag plockat.

Jag fick höra berättelser om alla möjliga släktingar jag aldrig hört talas om förut. Som om farmodern som stendog i bilen efter att hon precis pekat ut vart hon bodde, och om att åskan slog ner tre nätter i rad i mormors hus, och att ena grannpojken flög ut genom den stängda dörren av trycket.
Om att vara liten och få stryk, om att få fylla år och få välja tre födelsedagspresenter, om att tjuvlyssna på hemliga telefonsamtal, om att vara ensam, om att smyga över till grannpojkarna fast man inte får, om att cykla ensam hem från fester på kvällarna genom gårdar där dömda mördare jobbade för att få en andra chans, om att passa kräftor från att krypa ner i råtthål i golvet, om att flytta alldeles för ofta, om att ha föräldrar som aldrig var i samma rum, om en bror på bara tre dagar och om tak som regnar in.

Och om varför hon gifte sig med morfar.

För att han dansade så bra.

Om en morgon

2011-09-28T10:59:00.001+02:00

Försöker drömma mig bort till en plats där jag kan göra vad jag vill. Jag skulle packa ner alla böcker jag någonsin velat läsa och ta första bästa flyg till ett annat land där jag inte känner någon och där jag bara kan läsaskrivaläsaskriva.
Och fota.

Om en septembersöndag

2011-09-18T10:50:00.001+02:00

Idag är det septembersöndag och det regnar ute.
Och jag har en känsla av att tiden spolats tillbaks. Pappa står i köket i träningsbyxor och steker söndagsköttbullar, det luktar svartpeppar och stekos i hela köket. Mamma går runt nyduschad med turban på huvudet och ska snart åka och jobba.
Det är bara det att nu har femton år gått, vi bor i ett annat hus, Julia bor inte längre hos oss, och jag sköter mig bäst själv. Och jag äter egentligen inte ens köttbullar längre.
Tiden går och jag frågar mig själv om jag är vuxen nu.
Jag kommer fram till att det är jag inte.

Om en klänning

2011-09-16T14:27:00.001+02:00

Jag har glömt er att visa det finaste jag har i min garderob. Eller ja, den hänger faktiskt inte ens i min garderob, så fin tycker jag att den är. Istället har jag hängt den på garderobsdörren så att jag ska se den jämt.
Fin, va?

Om ränder

2011-09-14T12:42:00.002+02:00

... Ränder som aldrig går ur.

Om att känna

2011-09-13T18:42:00.000+02:00

Om att drömma

2011-09-09T10:18:00.001+02:00

Går en morgonpromenad innan dagen hunnit börja på riktigt. Går bland dimma och spindelväv, bland drömmar och bland verklighet men jag kan inte riktigt skilja på vad som är vad.
Skriver möjliga reportage i mitt huvud om vad som skulle kunna komma att hända, om att drömmar faktiskt kan slå in, intervjuar mig själv så att jag är förberedd ifall jag någon gång skulle kunna bli utfrågad av någon som skriver för världen. Drömmer.
Planerar bilder, kommer på bildidéer, funderar på modeller och redigering, miljöer och upphängning. Måste göra någonting av det här.
Drömmer.
Nej, just det. Jag är ganska säker på att en dröm kan bli verklighet om man bara försöker.

Om mig

2011-09-05T14:34:00.001+02:00

Jag har svårt för att bestämma mig om de här ska vara i svartvitt eller i färg.
Vad tror ni?

Om de allra finaste jag vet

2011-09-04T21:36:00.000+02:00

Om Oslo

2011-09-03T17:53:00.001+02:00

Jag har gått på gator jag inte gått på förut, sett folk jag aldrig sett förut och aldrig kommer se igen, sett de allra första höstlöven på gatorna, gått fel och hittat nya gator, sett nya saker som inte är det minsta nya egentligen, druckit drinkar och gått hem i regnet, solat på balkongen och undrat vad för liv de i skyltfönsterslägenheterna lever, sprungit ner på stan och köpt glass till lunch, ätit trerätters på operan och blivit bländad av det vita teglet, sett Norges största fåglar, fotat analogt, spelat Wordfeud (och vunnit), drömt om farfar, fått pannkakor till frukost, hittat finaste klänning, fått se en sexårings förvånade min vid den allra första tappade tanden, kommit på hur jag kan tjäna pengar, varit borta så att jag till och med saknat hemma, fast bara litelite, gått genom Europas farligaste kvarter, fått skavsår och haft det så himla, himla bra så att jag snart tar tåget tre timmar tillbaks igen.

Om att sälja bilder

2011-09-03T15:11:00.000+02:00

Nu är min och Annas andra Greklandsutställning slut så nu säljer jag mina bilder. Här är de som är kvar (plus en annan jag också vill bli av med). Och här, på Annas blogg, kan ni snart hitta hennes bilder som hon vill bli av med.
Först till kvarn gäller, och alla bilder säljs utan ram så därför har vi sänkt priset med 100 kr.
Kommentera här nere om ni är intresserade, lämna namn och mail/telefonnummer eller maila mig på maja.axel@hotmail.com eller ring mig eller skicka sms på 073-8150112 så hör jag av mig.

1. Kastros olivlund, A3, 800 kr.

2. Blomkrukor, A4, 500 kr.

3. Kalamares, A4, 500 kr.

4. Till salu, A4, 500 kr.

5. Kambos, A3, 800 kr.

6. Vathi hamn, A3, 800 kr.

7. Fiskare i Votsalakia, A3, 800 kr.

8. Yannis, A2, 1400 kr.

9. Jakarandablomma, A4, 500 kr.

10. Grekisk kvinna, A3, 800 kr.

11. Kärlek, A3, 500 kr.

Självklart så har alla bilderna bättre kvalité än vad som syns här. Alla bilderna är utskrivna på bästa fotopapper.

Om en bild

2011-08-26T10:23:00.000+02:00

Haha

Om en solnedgång

2011-08-23T23:10:00.000+02:00

Om en länk och några bilder

2011-08-23T17:01:00.002+02:00

Jag gjorde en portfolio, ni hittar den här. Ni måste titta, i alla fall lite.

Annars har jag varit i Oslo. Med finaste klänningen på.

Åt massa god mat.

Kom hem. Åt mat. Julia också som ni ser. Hungrig!

Och sånt här såklart.

Fotat har jag gjort också. Vet inte om jag blev nöjd, ska fundera lite sen får ni se.

Åker till Anna nu, har lite tjejsnack.

Om farmor

2011-08-21T13:47:00.001+02:00

Förra lördagen firade vi farmor som skulle fylla 80.

Pappa & Julia

Jag träffade farfar för första gången sedan i höstas.

Anders, mormor, Lisa & Gösta.

Daniel & Judith

Farmor ropar att det är mat.

Farmor och farfar som kungen och drottningen.

Jag & Jullis

Lisa

Här tyckte de nog att kalaset skulle vara slut.

Nu har jag redigerat 78 bilder ifrån kalaset så om någon i släkten vill ha något så får ni höra av er!

Om Oslo

2011-08-17T09:56:00.000+02:00

Jag hade ju aldrig varit i Oslo förut så jag passade på nu.
Det regnade, jag hade fin utsikt, gillade tavlan på väggen, fick se slottet och se hur många blommor som helst. Det var nog rätt så bra, jag har visst berörts rätt mycket av vad som hände där i Norge.

Om mer självporträtt

2011-08-12T08:09:00.000+02:00

Om självporträtt

2011-08-11T15:22:00.000+02:00

Om en morgon

2011-08-09T19:43:00.000+02:00

Vaknar av den där klockan, samma klocka som i våras. Men när den ringde då och vi skulle till skolan slutade det oftast med att vi låg kvar, länge, struntade i lektioner och var tillsammans hela dagarna. Ibland var det så faktiskt.
Men idag när klockan ringer någon gång runt sex ska du upp till jobbet. Och jag får ligga kvar, ensam i din säng.
Innan du går lägger du dig en stund hos mig igen. Du har en stel och nytvättad t-shirt på dig och du gosar ner dig i min nacke och säger "jag tycker om dig". Hade det inte varit för att klockan är runt sex hade jag säkert lett som bara den och du hade skrattat åt mig, så som du brukar när det syns att jag blir glad. Men nu ler jag på insidan, jag är för trött för någonting annat, och de där orden kommer värma för resten av dagen. Att du tycker om mig.

Blir lämnad ensam och önskar att jag inte var så förkyld så att jag kan känna din doft bland kuddarna.

Om senaste tiden, igen

2011-08-07T09:09:00.000+02:00

Okej. Förra helgen var det vinprovning och jag såg ut såhär.

Alva och Wilma hade det inte så kul som ni ser. Men det kan ju inte vara kul att gå på vinprovning utan att få dricka vin.

Men lite mysigt var det ändå.

Fina Wilmis!

Och en annan dag bjöd jag Alva på mat på Vedugnen. Hoppas på att bli bjuden tillbaks snart igen...

Sen har jag väl tagit tusen såna här bilder såklart...

Och så har jag varit på festis med Jenny och fick tvätta kläder mitt i natten. Men jag var rätt glad ändå!

Om er

2011-08-06T20:36:00.000+02:00

Jag har funderat lite. Vilka är ni?
Jag vet inte alls så mycket om er egentligen, kan ni inte vara snälla att skriva någon rad om er här? Bara kort.
Brukar få höra av folk jag träffar som säger att de läser min blogg men det märks liksom inte här så jag är väldigt nyfiken.
Vilka är ni?

Om tjugofyra bilder

2011-08-04T10:00:00.000+02:00

Jag älskar den förväntansfulla känslan när jag lämnar in en filmrulle i en sån där gammal fotoaffär som knappt finns längre, när jag får en lapp tillbaks med ett datum på när jag ska komma tillbaks igen. När jag är där igen, tre dagar senare och får det där vita kuvertet med tjugofyra nya bilder i handen, tjugofyra bilder som jag inte har någon aning om hur de ser ut, då blir jag ivrig nästan som ett barn på julafton. Jag betalar otåligt och hittar närmsta tomma bänk och får syn på det här.
Då är jag nöjd.

Om varmt vatten, sjuttonmetersdjup och melon

2011-08-03T22:17:00.000+02:00

Jag vaknar inte alldeles för ensam, inte alldeles för långt bort ifrån dig, inte mer än kanske möjligtvis tio centimeter ifrån din varma kropp. Vi åker ut på sjön till en ö där vi är alldeles själva, vi badar på ställen jag annars förut aldrig skulle våga bada på. I nästan tjugofyragradigt vatten, bland klippor i klart vatten, bland sjögräs och onåbar botten på sjutton meters djup. Jag påminner mig själv om hur man dyker och jag kan inte minnas senaste gången jag badade såhär mycket. Eller när jag kände mig såhär fri.

Jag har naglarna i samma färg som melonen jag äter och jag skrattar i smyg åt dig för att du får äta salladen utan bestick.

Mår bra.

Om Hjo genom mammas analoga

2011-07-31T11:19:00.002+02:00

Var i Hjo för några helger sedan, då när jag fortfarande var sjuk. Köpte godis, åt glass, fotade, somnade i bilen. Det var väl ungefär vad jag gjorde.
Älskar verkligen den här effekten som det blir med den här kameran!

Om Louise

2011-07-29T13:08:00.000+02:00

Här om dagen fotade jag fina Louise som ville ha såna här bilder.
Senare hade vi lite grillmys och dubbeldate och det såg ut såhär:

Louise & Carl

Om att vara utan rinnande vatten, tavlor kors och tvärs och hemmagjord saft

2011-07-28T12:41:00.001+02:00

Jag ligger i en säng med brun- och vitrandiga lakan med taket bara en halvmeter ifrån huvudet och allt runt mig luktar gammalt och instängt. Egentligen har jag blivit van doften nu, men koncentrerar jag mig lite kan jag fortfarande känna den. Jag kommer ihåg den så väl, har känt den sen jag var lite, varje gång jag varit här. Hos Lalla i Salstad.
Vi tar en tur till Tomtegården, till en kusin till Lalla. Jag vet att jag har varit där förut, men när jag ser den röda stugan mitt ute bland havrefälten med blåklint kunde jag inte känna igen mig. Stugan känns om möjligt större och inte alls så sliten som jag hade föreställt mig. Jag tvekar på att jag verkligen varit här tidigare.
Lalla knackar på och går in först, och jag kommer strax efter. Det första jag lägger märke till är hur sneda taken är. Jag ångrar mig genast och märker att det är slitnare på insidan än utsidan. På vissa ställen buktar taken inåt och blir mörka i hörnen. Hallen är bara två steg stor och därefter kommer man in i köket. Allra längst in sitter en gammal och mycket liten tant. Hon påminner väldigt mycket om Lalla, bara en aning rundare och kraftigare. Hon lägger undan sin tidning och ber om att få bli påmind om vilka jag och Jenny är.
När Lalla förklarat att vi var Monas "mellantöser" båda två går de andra in i vardagsrummet. Jag har kameran över axeln så jag passar på att ta lite bilder så länge jag är ensam.

Alldeles höger om köksdörren står ett gammalt toaskåp med en blå balja fylld med vatten. Bredvid ligger en gul tandborste och en sax. Ovanför hänger en spegel. I denna lilla stuga finns inget rinnande vatten så det är här tänderna borstas och mustaschen klipps.
Vänster om dörren löper en spis och en rad köksskåp, där varenda liten yta är fylld med saker. Baljor med vatten, låder med skräp och matrester, en kaffebryggare och gammal disk. Ena köksluckan är öppen så att man ser porslinet och två burkar med bakpulver och vaniljsocker.
Det luktar nybakat i köket och framför ena fönstret ligger någonting med bakdukar över sig och i ugnen ligger maränger stora som kaffekoppar.

Jag går in i det andra rummet. Längst in står ett stort bord med en vit duk, resten av rummet fylls med stolar i olika former och storlekar.
Jag sätter mig längst in, bredvid Jenny. Lalla och den andra tanten pratar om gamla bekanta. Jag känner inte igen namnet på någon.
Istället inspekterar jag rummet. De gråa tapeterna ligger som bubblor med stora veck längst med väggarna. Tavlor sitter kors och tvärs och en vägg ser ut att vara tillägnad familjefoton. Där hänger både färgfoton och svartvita bilder i silverramar. Taket buktar inåt i mitten och jag blir förvånad när jag ser en TV stå framför ena fönstret. Eftersom det inte finns rinnande vatten i huset trodde jag nog inte att det skulle finnas elektricitet heller.
Jag reser mig och kikar in i det tredje rummet av huset, sovrummet. Sängen har ett brunt överkast och nedanför står ett par svarta skor. Det ska finnas en övervåning på huset men jag ser ingen trappa någonstans. Dessutom hittar jag bara en säng, men jag tror att det bor två människor här.

Vi kör ner till en sjö och får åka bland vetefälten och gräset slår upp på bilens underrede.
Vid sjön ligger en kohage men jag kan inte se en enda ko. Jag tar lite bilder och sedan åker vi tillbaks till huset igen.

Vi ska bli bjudna på fika så vi sätter oss på framsidan, plockar fram vita plaststolar och sitter i en ring utan bord i mitten. Jag är lite skeptisk till fikat, framför allt eftersom jag antar att både bullarna och muffinsarna vi blir bjudna på måste vara hembakade i det smutsiga köket.
- Lite smuts rensar magen, säger Lalla, men jag tvekar ändå eftersom mitt immunförsvar är ganska dåligt.
Men jag dricker ändå hemmagjord saft blandat i inte allt för klart vatten och äter en hyfsat torr bulle plus en platt och seg muffins. Marängerna är nybakta och nästan fortfarande varma så de slinker lätt ner fast hälften blåser bort med vinden. Jag sväljer det sista av saften och försöker låta bli att titta på det smutsiga glaset. Jag vågar knappt känna efter om saften är god eller inte.

Jag tycker att det är ganska otroligt att det finns människor som fortfarande lever såhär. Men eftersom de är vana att ha det såhär och inte vet någonting annat, så varför inte?

Om en liten utflykt

2011-07-26T20:12:00.000+02:00

Igår morse tog jag och Jenny bilen ner till Lalla i Salstad.

Vi gjorde nästan ingenting. Åkte och handlade. Åkte och hälsade på en släkting som inte hade vatten i huset. Åkte på loppis och Jenny köpte en käpp. Såg på TV. Sov i en säng där det kröp en skalbagge.

Där borta finns nästan ingenting annat än stora åkrar. Men det är fint.

Idag åkte vi en sväng till Östens grav och kyrkan där begravningen hölls och jag minns de här björkarna och att när jag var tvungen att skaka alla gamlas händer så tänkte jag att de hade säkert inte tvättat dem på väldigt länge.

Och vi gick på skattjakt hos Lalla, den här hittade Jenny som hon fick. En gammal radio som helt otroligt nog fick in P4.

Och jag hittade jättefina gamla böcker med såhär snirkliga skrivstilar och små lappar med dikter på instoppade lite här och var. Så fint.

Och så hittade jag en jättegammal bild på mammas farfar ifrån när han bodde i USA.

Och en jättefin gammal karta över Västra Götaland som vore så himla fin att ha inramad på en jättestor vägg.

Annars så gjorde jag mest det vanliga. Fotade händer och fötter.

Har förresten två saker att lägga till i min önskelista. En ny fotlänk för den här är inte äkta och börjar bli missfärgad. Sedan tusen filmrullar för det är så himla dyrt med film och framkallning till mammas gamla kamera.
Jag fyller snart år...

Om kärlek

2011-07-25T00:15:00.000+02:00

Du tar min hand och håller den hårt och säger att du älskar mig och det känns som världens längsta inandning och det är så skönt att höra så att jag nästan spricker.
För jag älskar dig också. Ju.

Om att önska sig något

2011-07-21T15:25:00.002+02:00

Jag tycker att det är så himla bra att man kan önska sig saker fast man inte fyller år. Det här önskar jag mig lite nu, fast det är ungefär ett halvår kvar tills jag fyller tjugo.

Såhär fina sommarklänningar att ha året om ungefär, för att på vintern bli påmind om att det faktiskt blir sommar någon gång igen, även fast det känns som att vintern stannar förevigt. Den här klänningen är från Riga.

Och så önskar jag mig såna här fast ännu finare läppglansburkar för det är alltid fint och kul att ha när man inte har någonting annat att göra. Bara att kleta på lite.

Jag tycker att det vore så himla himla mysigt att ha ett eget mörkerrum. Där skulle jag bo då, och framkalla mina egna bilder. Och ett litet galleri vore inte heller fel, där jag skulle kunna sälja mina bilder... Plus en viktig del till. En pålitlig analog kamera.

Och det jag vill ha mest av allt just nu. En resa. Allra helst till Italien, men Californien går också bra. Den här bilden är ifrån Genova-bukten när vi var där 2004.

Om en liten del av Riga

2011-07-20T15:23:00.001+02:00

Börjar resan med att få se det här, en sovande kille och en fin nacke. Sitter mellan två sovande syskon hela vägen, haha.

Går på färjan, köper öl och en drink och har det bra. Nöjd kille precis när han får syn på ölen.
Några mer öl och drinkar sen buffé, lite spelmaskinsspel, flera rundturer på färjan med kameran och sånt mys sedan klämmer vi in oss i minsta hytten.

Ny dag och vi kommer in i Riga, jag kör självklart på mina smygbilder. Brukar bli bäst så.

Familjen Nilsson framme i varma Riga.

Kommer till finaste hotellet och märker att fönstret går att sitta i. Sånt önskar jag mig!

Hittar shoppingcenter men inte alls många bra affärer, trodde jag skulle komma hem med en full resväska men hittade bara en klänning.

Men det gjorde egentligen ingenting alls. Jag var ju där med honom.

Vi klämde in oss i en knäpptyst hiss och såg hela Riga ifrån ett utkikstorn.

Tar båten mot Stockholm igen.

Och ser en fin solnedgång med en väldigt sned horisont men det blir nog lätt så om man tittat in i solen för länge och fått höra fina saker i fyra dagar.

Någon kväll ska ni få se mina "riktiga" bilder, måste verkligen ta tag i kameran igen... Och inte bara visa iPhone-bilder.
Och förlåt för så himla mycket bilder på Christoffer men det är så ovanligt att jag ens får ta bilder på honom så jag tänkte att det var bäst att jag passar på.

Om att resa

2011-07-17T10:38:00.001+02:00

Åker till ett land jag aldrig varit i, till ett land jag inte vet någonting om, till en stad jag nästan aldrig hört talas om.
Åker färja som jag bara har gjort som liten, för väldigt länge sen, för väldigt många år sedan, som när vi åkte Göteborg - Kiel och pappa var vaken hela natten för att han trodde att vi skulle sjunka, som då när jag har för mig att det blåste så att hela färjan gungade, fast den var så stor.
Åker med en familj jag aldrig rest med förut, med en familj jag hoppas kunna lära känna lite bättre.
Åker på en semester jag inte har någon aning om hur den kommer bli. Bra, hoppas jag. Bra, såklart.

Åker till Riga.

Om fjortonde juli tvåtusenåtta

2011-07-16T09:42:00.000+02:00

Jag vaknar med samma känsla som varje dag i denna lägenheten. Jag tror att denna dagen ska bli som alla de andra dagarna. Klockan ringer, jag hör tåget komma, jag sveper undan lakanet och möts av ett sommarvarmt rum, jag äter min första frukost för dagen, går till jobbet, äter min andra frukost med barnen, leker, städar och hjälper till, slutar äntligen och går hem igen. Samma sak varje dag i tre veckor.
Men idag, när jag står i Malins kök och gör i ordning frukost, hör jag mobilen ringa inne i sovrummet. Klockan är bara sju och jag förstår inte vad mamma vill mig så tidigt på morgonen. Det måste ha hänt någonting.

Jag hör direkt att någonting är fel. Jag sätter mig på sängkanten med mobilen mot örat. Tänker snabbt igenom vad som skulle kunna ha hänt. Pappa låg nyss på sjukhus, är han dålig igen? Eller är det farmor eller farfar?
Men mamma säger någonting jag aldrig någonsin skulle kunna väntat mig:
- Mattis är död.

Det svartnar för ögonen. Jag får en bild av Mattis som liten i huvudet, en liten blond figur med blåa ögon, runt ansikte med det där kortklippta håret och det busiga men blyga leendet.
Död? Inga mer andetag? Inga mer skratt, ingenting alltså? Nej, det kan inte stämma.
Jag slänger mig med en duns ner på rygg i sängen och blundar, släpper taget om mobilen för en stund. Död? Jag säger ingenting. Det är som om hjärnan fryst fast i madrassen och inte längre fungerar.
- Han sköt sig, säger mamma och jag ryser plötsligt till, i det sommarvarma rummet. Jag fryser, skakar och det är som om tiden står stilla. Ingenting spelar längre någon roll. Jag kramar mobilen hårt mot örat igen fast jag egentligen inte vill höra ett endaste litet ord till.
- Han sköt sig ute på ett gärde. Pappa och hela Väse var ute och letade efter honom, fortsätter mamma.
Det går inte, det går inte att förstå vad som hänt. Min kusin, endast arton år, död? Nej.

Vi lägger på men jag ligger kvar på samma sätt i sängen ett tag. Jag gråter av chock, förstår ingenting. Jag tänker en stund på livet. Men framför allt döden. Hur man kan vilja dö. Hör ett tåg komma och inser att jag måste gå till jobbet. Jag reser mig från sängen, knäsvag, går ut till köket och fortsätter med min tallrik fil som om ingenting hänt, jag är bara lite mer svullen i ögonen den här gången.

Men sen tar det slut. Antagligen tar chocken över helt och jag går till jobbet som ingenting hänt, jag önskar bara att alla kan se att där går hon, hon som varit hans kusin och som en gång kände honom, han som nu längre inte finns.

Om en morgon

2011-07-15T21:23:00.000+02:00

Nu är jag äntligen färdigjobbad efter fyra veckor och det här var vad jag gjorde en tidig morgon. Vaknade som vanligt tjugo över fem och gick en sväng med kameran innan jobbet. Morgonen är den allra finaste stunden att fota på.
Man vill liksom bara pausa allting och låta det vara morgon nästan hela dagen. Då när sjön ligger spegelblank och alla fåglar inte riktigt är vakna än, när dimman dansar över ängarna och man ser inte till en enda levande människa.
Ganska inspirerande.

Om att glömma bort

2011-07-15T12:00:00.002+02:00

Jag hittade en fotouppgift som jag tror att jag har glömt bort att visa er. Uppgiften var att fota tre olika vårbilder men som ändå skulle höra ihop. Såhär blev mina och självklart är det med händer och fötter i bilderna!

Jag saknar verkligen att ha foto, kameran ligger nästan som bortglömd och blir bara mer och mer dammig och jag får lite halvt dåligt samvete över att jag bara tar iPhonebilder. Men så är det och jag tror att jag snart har kameran i handen igen för det finns så himla mycket fint som inspirerar mig just nu!

Om senaste tiden

2011-07-14T21:37:00.000+02:00

En lördagsmorgon vaknade jag alldeles för tidigt för att vara min lediga dag så jag bestämde mig för att följa med till Hjo. Där gick jag runt med mammas gamla analoga kamera och fotade upp en hel filmrulle, köpte marknadsgodis, åt hemmagjord glass och gick och la mig i bilen och sov eftersom jag har varit sjuk alldeles för länge nu.

En dag träffade jag Christoffer och följde med ut på sjön.

Jag har jobbat sex till tre och ibland tagit egna raster för att fota lite. I morgon är sista dagen och det ska bli så himla skönt.

Jag och Anna hade vernissage i Gamla vattenfabriken i Väse, kom och kolla! Utställningen hänger i tre veckor och man kan bli sugen på att åka utomlands.

Mamma gjorde en tårta som var finare än den var god.

I morse hittade jag en jättekonstig fjäril och plockade blåklockor och satte vid Mattis grav eftersom idag är det tre år sedan.

Och det var nog nästan alla mina iPhonebilder från den senaste tiden. Mer kommer, det lovar jag. Måste börja använda min kamera igen...

Om några saker jag tänkt på

2011-07-07T19:54:00.000+02:00

Att jag måste ha åkt alldeles för mycket buss när jag blinkar med blinkersen där jag annars alltid brukade trycka på stoppknappen.

Att "riktiga" mammor ser inte på film och sover inte för länge.

Att man måste vara en riktigt hemsk människa om man inte kan ge bort sitt sista tuggummi.

Att man blir så himla glad när någon ger bort sin parkeringsbiljett som räcker ända tills nästa dag.

Att det är så himla svårt att bli duktig fotograf för det finns så väldigt många andra som är så duktiga.

Att jag borde vara glad över att jag egentligen har det så himla bra. Men sånt är ju alltid så svårt. Men jag är bara så glad över att jag har världens finaste och största familj och släkt som mår bra, att jag har bra vänner, att jag har körkort och gått ur skolan, finaste pojkvännen och jag mår helt okej bra ändå.

Alva i skärgården.

Om jordgubbar

2011-07-05T21:49:00.000+02:00

Efter jobbet åkte jag och Julia till Ängebäck.

Det gjorde Julia på bra humör, överlycklig tjej!

Nöjd!

Systrarna med pappas näsa...

Bra dag.

Om fjärde juli förra året

2011-07-04T21:20:00.000+02:00

Idag är det ju den amerikanska nationaldagen så då kom jag automatiskt att tänka på vad vi gjorde förra året den här tiden.

Jag och Julia åkte till USA alldeles jättesjälva, det var en av de bästa resorna jag någonsin gjort!
I Sebastopol firar de nationaldagen en dag tidigare så då gjorde Julia den här finaste tårtan.

Hela den amerikanska släkten kom hem till Sue. Vi hade barbeque, åt tårtan och drack vin.

Åkte en snabbtur till Kalelas mysiga lilla hus innan vi skulle vidare.

Sen åkte vi till Analy High School där hela Sebastopol hade picnic. Så himla mysigt!

Så himla hemsk bild egentligen men vill mest bara visa hur kul vi hade det. Här är Sally, Kalela & jag.

Så himla bra med härligaste människorna, god mat, mycket vin, otroliga fyrverkerier, kalifornisk värme, skratt som aldrig tog slut, allvar ibland, hemska bilder som inte får synas någonstans, nya människor jag aldrig kommer träffa igen och minnen för livet.
Saknar.

Om skärgården

2011-07-03T14:54:00.001+02:00

En söndagskväll för några veckor sedan åkte jag och Alva till Kristinehamns skärgård på lite utflykt.

Det var såhär skumt väder.