söndag 9 oktober 2011

Om en söndag





















































Du ligger tätt bakom mig och jag kan inte sova, kan liksom inte sluta tänka på att det är du. Och att det är vi. Jag kommer att tänka på en av de första gångerna du sov hos mig. Det var antagligen någon gång i februari. Jag kunde inte sova då heller och du sa att jag bara skulle vända mig om och låtsas som att du inte var där.
   Men hur skulle det gå till? Jag kunde ju inte vända mig om och låtsas som att du inte låg bredvid mig när jag hörde dina andetag och kände din värme, bara centimeter ifrån mig. Jag kunde bara inte sluta tänka på att det var du som låg här med mig, så nära.

Jag somnar fortfarande alltid sist av oss båda, kanske för att jag inte riktigt kan förstå att det är du, och att det är vi.

5 kommentarer:

  1. re: kolla http://dayviews.com/grevholm ifall du är otålig hihi! tack :3

    SvaraRadera
  2. Den känslan känner jag igen mig i. Den är skrämmande, men ganska fin också.

    SvaraRadera

Gör mig glad här